Resfeber

Cathrine och Sigge kommer inte känna igen Edor Hansson.
Han har vuxit. Järnet!

Rimligtvis borde jag vara lite mer erfaren när det kommer till resande och framförallt planering av resor. Dock insåg jag häromdagen att jag begått ett nybörjarfel utav rang. Som småbarnsförälder är det nära på en dödssynd att boka biljetter utan att teckna till en avbeställningsförsäkring. Inte för att jag på nåt sätt tänkt avboka resan, men man vet ju aldrig med småttisar. Edor har alltid varit frisk, men det kan ju snabbt ändras. Och om oturen kom hade det varit snopet att inte få några pengar tillbaka.

Skrämselhickan kom idag när vi var ute på äventyr ute på stan. Plötsligt ser vi hur Edors vanligtvis jämnbeigea ansikte förbyts till ett rödprickigt. Nu pratar jag inte om några försiktiga små duttar, utan verkligen en rödprickig panna á la Roy Lichtenstein. Både jag och Maria hann tänka att det inte bådade gott inför resan för att några minuter senare stå fundersamma då prickarna spårlöst försvunnit. Mamma S. trodde på värmeslag, jag anklagar apelsinen. För första gången fick han smaka apelsin idag och jösses vad han tyckte det var gott. Han fick två små bitar som slurkades upp i ett nafs. En fenomenalt gullig sak han börjat göra är att säga nam nam när han äter. Vet inte om det verkligen är ett sätt för honom att berätta att det är gott, men han gör ett ljud som låter nam nam nam medan han äter.

Imorgon är det så äntligen dags att åka hem till Tallis. Ska bli fantastiskt att träffa alla viktiga.

Dagens höjdpunkt: En sak som verkligen får mig att skratta är när Edor skrattar utan att jag busar med honom. Maria lyckas med det ganska ofta, de har en special connection. Oftast brukar jag få busa upp honom för att få till skratten. Men så ibland, som idag, tittar han på mig och skrattar högt. Lycka!