Detta med barnbloggar

Fantastiske sötnosgullegubbelillemannen Edor
Foto: Maria Jonsson

Det skrivs en massa om fenomenet barnbloggar. Föräldrar som skriver om sina fantastiska barn och tros överdriva. Jag läser knappt nån annan blogg längre. Följer Ketchupmamman då hon är underfundig och direkt rolig, men sen är det stopp där. Jag har full förståelse för varför man undviker läsa någons barnblogg, det är inte så fantastiskt spännande. Mina barn och andras ungar. Jag kan många gånger själv tröttna på Alltmest om Edor, då det är väldigt sockersött många gånger. Jag har skrivit om hur Edor gjort fantastiska saker varje dag och varit fenomenalt söt hela tiden. Grejen är dock denna, att varje ord jag skrivit har verkligen varit sant. Det har speglat hur jag har sett på saken och hur jag upplevt min tid med Edor. Och det har, utan ett endaste undantag, varit sockersött hela tiden. Frågar du mig.

Tristessen över barnbloggar är en sak. Den andra är tanken att man hänger ut sitt barn, utan att barnet själv är tillfrågat. Jag upplever det inte riktigt så. Först och främst var bloggen tänkt för Edors familj, egentligen ett beställningsjobb åt min syster. Då vi är spridda över precis hela landet har bloggen varit ett bra verktyg att hålla samtliga uppdaterade. Bloggen är också lite av ett tidsdokument där man tydligt kan märka Edors utveckling. Den finns tämligen noggrant nedtecknad och jag hoppas att det kan vara roligt för honom när han blir större. Kritiken handlar dock mest om hur man visar filmsnuttar och lägger upp bilder på sina barn, bilder som senare kan komma att förfölja barnet i vuxen ålder. Jag vill gärna tro att alla bilder jag lagt upp på Edor varit fina bilder. Alla har sin lilla poäng och är en liten skärva ur tiden. Och jag vet inte hur Edor skulle kunna bli så pass förföljd av denna blogg under sin livstid att den blir ett bekymmer för honom. Hur? Skulle någon norpa en bild, förstora och peka finger? So what? Han är ju fantastisk på varje bild!? Många är duktiga på att ställa till det för sig själva tillräckligt bra på egen hand. Förstår inte hur en hyllningsblogg kan läggas någon till last.

Med det sagt, så tror jag inte Allmest om Edor i nuvarande form kommer leva förevigt. Nånstans tycker jag det ändå finns en gräns för sättet jag skriver bloggen på. Hur mycket om Edor ska jag skriva? Det dröjer dock sannolikt innan luckan stängs, men, jag har förvarnat. Kanske räcker med en renovering. Vi får se.

Dagens höjdpunkt: Maria mår allt bättre. Och Edor har varit snäll i bilen praktiskt taget hela resan upp från Malmö till Örebro. Sweet.