Morgonen var detaljplanerad. Väckaren ringde 06:00 och jag kastade mig över väckarklockan så att Edor inte skulle vakna. Hoppade in i duschen, klädde mig helt klar, med skor och allt innan jag sedan såg till att trollpellen vaknade. Varje minut kändes som den räknades. När det så var liv i pojken stod hans frukost klar, väskorna var packade och allt som nu skulle ske var att Edor skulle äta och förhoppningsvis bajsa. Allt gick precis enligt plan och vi kom iväg till tåget i rätt tid. Hur i fridens namn ska vi kunna hålla en sån tidsdeadline när jag sen börjar jobba? Ska det vara så varje morgon? Morgonen kändes som en kommandoinsats noggrannt planlagd genom gediget förarbete. Är det så för alla småbarnsföräldrar? Jag inser att jag sannolikt har en andfådd vår framför mig med hämta/lämna på dagis och ändå hinna i tid till jobbet. Tursamt nog är vi ju två om den saken då, det kanske underlättar.
Själva resan gick bra även om klätterapan Hansson helst ville vara överallt utom på sin plats. Vi höll oss dock där och kom till Göteborg på utsatt tid där vi möttes upp av Maria som åkt dit innan oss. Nu är vi här och tvillingkusinerna har lekt. Fina ungar.
Dagens höjdpunkt: Alltid kul att vara på äventyr, och trevligt att vara hemma hos Helena och Martin och Iris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar