Vilken knepig sits vi plötsligt fann oss själva i. Maria fick utslag över hela kroppen under dagen igår. Dessutom blev hon hängig, febrig och jättetrött. Efter att vi konsulterat läkemedelsrådgivningen traskade vi i stilla takt iväg till vårdcentralen Granen, ett ställe vi känner till sedan öroninflammationsincidenten för inte så fasligt många dagar sedan.
Av allt vi förmår förstå tycks Maria drabbats av en allergisk reaktion mot penicillinet hon ätit. Allt tyder på det. Dock menade doktorn Maria sedan träffade att hon möjligen fått i sig ett virus. Doktorns order blev, problematiskt nog, följande: Undvik kontakt med barn. Hur lätt är det med en ettåring inneboende? Hon får inte ta i honom. Inte lyfta, inte mata, inte trösta, inte gosa. Hon får inte göra nåt typ. Hon får dock, tack och lov, vistas i samma rum.
Genast blev vardagen lite mer komplicerad. Kan doktorn verkligen ha rätt? Utrustade med kritiskt tänkande och google ifrågasätter vi diagnosen ganska duktigt, då alla symptom tycks luta åt en förhållandevis vanlig biverkning av den sortens penicillin hon ätit. Doktor Google pratar inte alls om nåt mystiskt virus som artar sig på samma sätt som Marias prickar. Väga detta mot doktorns diagnos. Det hela har slutat i att vi gör så gott vi kan. Maria hålls i karantän under natten, medan jag och lilleman äventyrssover i gästrummet. Nåt som Edor tycker är lite spännande och ovanligt. I den mån det är möjligt undviker hon att ta i honom. Otroligt svårt då både hon och Edor är lagda åt goshållet och vill gosas hela tiden, men hittills har det ändå gått riktigt bra och prickarna bleknar för varje timme som går.
Dagens höjdpunkt: Vi spenderade ganska många timmar utomhus idag. Lekplatsen vid Folkets Park är toppen. Medan vi var där kom också Love med sin pappa Patrik. Skoj!
För första gången på månader inträffade nåt smått fantastiskt. Edors näsa har inte runnit idag. Alls. Överhuvudtaget. Niagarafallsnäsan är ett minne blott. I vart fall fram till imorgon, då vi gör vår öppna förskolancomeback. Brukar räcka med en dag för att styra upp det där. På höstkanten hör det ju liksom till, eller?
Och, såklart. 5 sekunder ren lycka:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar