Gudagåva eller ej, det är åt skogen.

Penicillin, denna gudabenådade medicin, är verkligen nåt uppgrävt rakt från helvetet. Jag får ont i magen varje gång jag måste ge Edor sin dos då jag vet att det är otroligt jobbigt för honom. I sömn fungerar det skapligt, även om vi nu tappat några doser på grund av sprattel och sömniga protester. Tidigare ikväll kände jag att det därför var värt att försöka med en vaken Edor. Då han verkligen tycker det är jobbigt var jag och Maria tvungna att samarbeta. Samarbetet gick ut på att jag höll huvudet medan Maria gav honom dosen. Våld kändes således lite inblandat. Stackars, stackars, stackars barn. Det hela slutade i katastrof, såklart. Edor kräktes. Både jag och Maria kände oss som världens lumpnaste ursäkter till föräldrar. Ännu en dos borta och all kamp helt i onödan. Väntade därför tills dess han sov, och då gick det bra, även om magontet i min mage fortfarande sitter i.

Dagen har varit riktigt trevlig detta till trots. Dagen inleddes med att vi besökte en förskola i stan som vi anmält Edor till. Det har i och för sig visat sig mer handla om tur än att man står på tur, men likväl är det intressant att se vilka förskolor som finns. Markus med dottern Astrid följde också med då även de anmält Astrid dit. (Nu har de förvisso fått plats på en annan förskola, men alltid bra att ha nåt att jämföra med). Det var en positiv upplevelse och stället verkar verkligen super. Personalen verkade vara så där barnkära som man önskar, man ska ju ändå betro dem med det i särklass mest värdefulla man har. Sen hängde jag och Edor på Markus och Astrid till ytterligare en förskola innan vi sedan lekte lite i en park.

Detta toppades sen av att Markus bjöd hem oss på lunch och bus. Bästa med att hälsa på folk med barn i praktiskt taget exakt samma ålder är att deras hem redan är anpassat för vildfrön som Edor Hansson, så det går släppa lite av den övervakarinstinkten man annars har i möblerade rum. En riktigt bra dag följaktligen.

Dagens höjdpunkt: Två gånger idag har Edor pekat på sig själv samtidigt som han sagt sitt namn. Sen, vid nattningen, läste jag ur favoritboken I ett hus. Där har jag gjort om texten lite, så att den går såhär: I ett hus vid skogens slut. Liten tomte leker titt ut. Haren skuttar fram så fort.. tja, ni förstår. Äntligen svarade Edor på frågan vad Tomten säger, när han tittar ut. I nuläget säger han således titt ut! när vi ser tomten, och han knackar på dörren i boken när haren knackar på porten.