Förlåt.

Minns inte ens vad vi pratade om, men Kal sa att jag inte var tillräknelig när det kommer till att tycka till om Edor. Jag är för färgad. Jag har nog vetat det. Bloggen är väl i sig ett bevis på detta, men för mig blev det extratydligt idag.

Jag visade två ohyggligt lätt bekanta en bild på Edor. Jag kan nog i och för sig få det till att de insisterade, men ändå. Jag får lägga band på mig själv lite i fortsättningen. Eller så börja med bebisförsäljning, för jösses, jag kan sälja in ungen!

Dagens höjdpunkt: Även om jag inte vill, är det kanske nyttigt att åka bort lite. Gissa om jag var Edorsjuk i bilen på väg hem från Norrköping. Mycket

200

Jag har nog alltid velat ha barn. Jag har med säkerhet vetat det alltsedan systersonen Jens dök upp i mitt liv för nu ganska många år sedan. Som 14 åring föll det sig så naturligt att ett litet knyte och jag kunde ha fantastiskt ihop. Tidigare har jag skrivit om den omedelbara förälskelsen som inträffar och så har det ju också varit med både Jens, hans lillebror Emil och systerdottern Clara. Med tiden har även andra små bebisar gjort sina inträden. Vanja och Majken, David och Ulrikas små tjejer, är guldklimpar som också befäst min längtan efter en egen. Under gymnasietiden minns jag att vi diskuterade meningen med livet, smått filosofiskt, och då trodde jag mig veta det med bestämdhet. Barn var svaret på den gåtan, och det var så självklart, på nåt sätt. Dels hade Jens och Emil (och såklart senare Clara) omtumlande gjort inträde i mitt liv, dels såg jag rent praktiskt på det hela, att förökar vi oss inte, tja, då blir det inte mycket kvar.

Jag vet idag att livet har flera olika syften och att man inte heller nödvändigtvis måste definiera varandet på det sättet. Men känslan av att Edor är meningen med praktiskt taget allt är stark. Så för min del, för mitt liv, har barn varit otroligt viktigt.

Sannolikt inte sista gången jag skriver det, men vi har verkligen fått världens sötaste unge. Han är så glad, snäll, söt, fin, go och rolig. Han får både mig och Maria att skratta flera gånger varje dag. Bara en blick räcker för att hela kroppen ska börja bubbla av lycka. Älskade, älskade son!

Dagens höjdpunkt: 200 inlägg skrivna. Coolt. I skrivande stund gruvar jag mig lite för att stiga upp tidigt i ottan imorgon, vilket är mindre coolt. Åker till Norrköping för att utbilda mina kära kollegor, vilket således innebär en lång dag utan bebisinjektion på lunchen. Får försöka klara mig ändå.

Sen hade vi kompislunch idag. När jag trillade in på restaurangen där vi stämt träff stod alla bra människor där. Lycka!

Kvällen spenderades hemma hos David, Ulrika, Vanja och Majken. Fantastiskt roligt. Vanja är världsvan när det kommer till små bebisar, och hon ansträngde sig till det yttersta för att Edor skulle ha skoj. Vilken värdinna! Hon visade upp nallar och dockor, och till vår förtjusning lekte de båda, verkligen lekte. Roligt.

Storcharmarn

När man visar upp sitt barn vill man ju såklart att det visar sig från sin allra bästa sida. Jag förstår att andra kan oroa sig smått över hur en uppvisning kan gå. Tack och lov fick vi Edor. Han är duktig på att visas upp. Han ler och gnistrar. Han har inte så många andra sidor än bra.

Idag kom Edor och Maria förbi på mitt jobb, och då växte jag några centimeter av stolthet. Han slog på storcharmen. Log och var sådär säljande gullig. Jag tror alla vill ha Edor när han är klar med dem. Idel goda egenskaper.

Idag skickade Helena videobevis på att Iris kan åla. Jösses vilken fart det är på tösen. Det ska bli skoj när de kommer hit. Då får Iris se till att lära upp Edor hur man gör för att ta sig fram. Han står fortfarande förhållandevis stilla, även om han ständigt gör tappra försök.

Dagens höjdpunkt: Örebro. Det är såklart lite nyhetens behag, men det känns gå fantastiskt lätt att jobba här i Örebro. Det är nygammalt och roligt. Mest handlar det nog om folket som sitter där. Min bästa Ingela jobbar ju där, så vi har mest roligt om dagarna. Och en leende Edor Hansson.

Hårfint

Foto: Maria Jonsson

Och då menar jag inte Edors fina hår. Det växer så det knakar och har en svag liten nyans av rött. Fint. Det finns hopp om hår, trots att både jag och frugan trodde vi skulle få en hårlös en.

Det rubriken avser är den hårfina linjen mellan en sovande bebis och en klarvaken bebis. Sommartiden jobbar lite emot oss. Edor följer inte den klockan, utan han går sin egen väg. Sovdags är det när han är trött, vilket normalt är vid åttatiden, vintertid. Vi insåg ganska snart att det innebär nio, sommartid. Lite amatörmässigt valde vi att gå ut på en promenad, Örebrokvällen till ära, och det dröjde inte alls länge innan Edor sov som en stock. Klockan var då vid halv åtta. Normal sovtid, fast inte sommartid räknat. Halv sju är på tok för tidigt, egentligen. Nu sov han så, och ganska hårt dessutom. Så pass hårt att vi trodde att det skulle gå lirka över honom till sängen. Det är här den hårfina gränsen kommer in. Han hade somnat för tidigt egentligen, fast med lite tur hade det funkat ändå. Försiktigt, försiktigt lyfte jag över honom i sängen och andades stilla ut då det fungerade. En sovande bebis var flyttad från vagn till bädd. Normalt sover Edor riktigt hårt. Jag kan rycka och dra i honom då jag gör ett fuskblöjbyte sent på kvällen, han tumlar runt i sömn, men vaknar inte. Men när han somnar i vagnen är tiden sällan den rätta, och det blir inte samma typ av sömn.

Det vi så hoppades var sov för natten var dock en power nap. Edor vaknade ganska snart och var pigg som en mört. Glad och sugen på bus. Nångång lär vi oss nog läxan, att inte gå ut på promenad med en nästan sovklar bebis. Power naps innan läggdags är sällan förenat med en tidig och lätt nattning.

Resan till Örebro gick över förväntan. Det är 50 mil att köra, och är man en sjumånaders, ja, då är det trist att sitta still så länge. Dock var Edor på sitt bästa humör vilket gjorde resan till en förhållandevis smidig sak.

Dagens höjdpunkt: Edor känner sin morfar, det är tydligt. De har ju ändå träffats ganska många gånger, så det är väl i sig inte konstigt. Likväl är det roligt att se hur det är så naturligt för Edor att morfar dyker upp. Inga tårar eller tandagnisslan, vilket numera är fullt möjligt! Edors andra tand växer verkligen snabbt. Ny syns den tydligt. Hur kan tänder växa så fort?

Power naps

Ser man bara extra noga ser man tanden!

Till stor glädje åt Edor gröt med mjölk idag, och mår fortfarande, i skrivande stund utmärkt. Skönt. Sist kaskadkräktes han och vi var osäkra varför. Nu bör vi kunna konstatera att det inte är på grund av mjölkproteinet. Sweet!

Igår lovade jag lite kaxigt Maria att jag skulle stiga upp med Edor på morgonen. Jag är inte den morgonpigge i familjen. Edor väckte mig i sedvanlig ordning glatt genom att nypas, klappas, kramas och gosas. Det var mysigt. Så pass mysigt att jag snart somnade om igen. Jag har aldrig haft problem med att somna på morgonen, och i morse var inget undantag. Aj då. Dagen kom att handla om sömn. Lagom till Edors första tupplur för dagen gick Maria iväg för att träna. Jag och Edor la oss tillrätta i sängen där jag läste en bok för honom. Läste, och läste, förresten. Mer pratade om vad vi såg. Dröjde inte alls lång stund innan vi båda sov. Helt otroligt mysigt. Nu är han så pass stor att han går hålla om lite i sängen. Så, vi låg och kramades och sov gott.

Lagom till eftermiddagsluren smet Maria iväg för att kika lite i affärer. Vi la oss tillrätta i sängen där jag läste en bok för honom. Eller, läste och läste.. Så fick far och son en trevlig power nap där med. Lyxigt och lördagsfirigt tycker jag. Nu ska vi bara försöka se till att Maria får till det där med lyxiga power naps också.

Dagens höjdpunkt: Belive it or not, men Edor har fått sin andra TAND!

Som en löparrunda

Foto: Maria Jonsson

Äntligen fredag. Veckan går ut ganska mycket på att längta till helgen. Det börjar ganska hårt på måndagen. Transportsträckan till fredagen känns lång. Lite som när man precis ska till att börja springa, när man nu får för sig den saken. Det går lite tungt, men man lunkar på med viljestyrka och en stor gnutta ambition. Tisdagen, då har man fått upp andan, men benen är lite stumma fortfarande. Onsdagen, ja då börjar svettpärlan komma i pannan för att man på torsdagen ska känna att det går ganska ok. Dessutom ser man mållinjen, och man inser nånstans att man nog ändå orkar ända fram. Fredagen är spurten. Det går ganska fort, men precis mot slutet så börjar mjölksyran komma och man frågar sig om man kommer överleva överhuvudtaget. Så tickar klockan över fembläcket och fridens liljor knoppar sig runt om en. Bästa sättet att fira är sen bebisgos och frugos. Idag fick jag både ock. (Vid viss självrannsakan konstateras dock att det var länge sen jag sprang, men jag kan förnimma själva känslan.)

Veckan har bjudit på en ny favoritblogg. Jag har varit hängiven Schulmanläsare, och kommer så förbli. Men så fnissar jag glatt åt ketchupmamman Karin Lindells blogg. Hon är riktigt rolig!

Dagens höjdpunkt: Fredag! Sen skurkade Edor när han skulle sova. Det är verkligen en av dagens höjdpunkter, för han var helt enastående bedårande. Han ville prompt vara vaken. Han var glad, sprallig och munter, han skrattade och skuttade, tumlade runt och var gosig. Sova var det minst intressanta, istället ville han se och känna på allt och skrattade hjärtligt åt minsta lilla. Övertrött, javisst, men på ett ytterst charmerande sätt.

Vi fixade biffen!

Foto: Maria Jonsson

Edor Matvrak har under en tid varit Edor Osugen. Magen i olag satte sig på aptiten och vi har fått trixa i honom godsaker. Majskorvarna har varit det mest populära. De är ganska goda om man gillar krispigt smaklösa korvar. Jag kan förstå grejen, de är riktigt fluffiga men de smakar inte mycket. Nu tycks aptiten göra sitt lilla återtåg och idag bjöds lillemannen på biff. Att han tyckte det var riktigt gott, tolkar jag av konsonanten M som utnyttjades flitigt.

Under kvällen underhöll jag Edors intellekt genom att läsa en bok för honom. Favoriten just nu är en bok där man kan känna på fårets lurviga päls, grisens mjuka tryne och bockens rispiga horn. Har inte så mycket att säga till Edor om dem, men han trivs fantastiskt med att sitta och hålla sitt pekfinger på den mjuka pälsen eller grova hornet. Nåt jag faktiskt ser fram emot är när det blir dags för lite bebisklassiker, i.e. allt skrivet av Astrid Lindgren, lite Tove Jansson och Gunilla Bergström. Det är ett av mina sociala handikapp, jag har nog inte läst nåt av Astrid. Knappt nåt av Tove och har enbart sett Alfons på tv. Det ska bli skoj att äntligen få lite koll.

Dagens höjdpunkt: Hade Edor för mig själv en stund direkt efter jobbet. Maria skulle träna. Det blir så påtagligt att vi är vi när vi är själva. Att han är min. Vi busade järnet. Min favorit är när jag pussar honom på hakan. Då killas det lite och Edor skrattar och tjuter högljutt. Hans favorit är att åka rutchkana över min mage. Då skrattar och tjuter han utan att jag behövt killas.

Nu kan man också se hans tand ganska tydligt. Han har bara en fortfarande. Vad ska man med fler till?

När?

Foto: Maria Jonsson

När i fridens namn ska man lugna ner sig? Jag och Maria pratade om hur knäppa vi blivit av Edor. Det räcker inte med att vi har honom här hos oss. När han sover är det inte ovanligt att tittar vi på bilder och filmsnuttar och beundrar. Han har en sån dragningskraft för oss båda att vi tappat fotfästet lite grann, och vi skulle såklart inte vilja ha det på nåt annat sätt. När han sover springer jag fram och tillbaka till sovrummet för att bara titta till honom lite. Nångång lugnar det väl ned sig? Just nu känns det dock som det lär dröja länge tills dess.

Idag skuttade Edor fram flera gånger i sina krypförsök. Fortfarande är det ett kryp som gäller, men som han kämpar på. Outtröttligt gungas det fram och tillbaka. Han tycker det är otroligt roligt. Dessutom har han förfinat sina klappar, så när han klappar med, får han till det så att det faktiskt låter. Coolt.

Dagens höjdpunkt: Att Edor blir glad när jag kommer hem! Det bästa med hela dagen var sprattelkillen som välkomnade mig på lunchen. Fantastico!

HAN KAN KRYPA!

Maria sa åt mig att inte skriva att Edor kan krypa. Att inte skriva hur Edor flyger över mattan som en skottspole, krypande som skjuten ur en kanon. Jag låter mig dock inte censureras. Edor kröp idag som en skottspole över mattan. På sätt och vis. Han illustrerade tydligt att han besitter förmågan genom att ta ett litet kryp framåt. Han lyfte upp ena knät, satte ned det en bit längre fram och skuttade liksom till. Ett kryp alltså! Mäkta stolt är fadern.

Jag fiskade upp Edor direkt efter jobbet. Maria och Edor kom dit för att Maria sedan skulle kunna gå och träna. Då gick jag och Edor ut på en liten promenad. Vi kikade på kanalen, där Edor fick titta på skiftningarna i vattnet. Han la särskilt märke till ett löv som guppade runt och jag lovade honom dyrt och heligt att han till sommaren ska få guppa han med. Sedan gick vi vidare för att se om hästarna stod ute i Folkets Park. De har miniponnys där, och till vår gemensamma glädje var de ute i sin lilla hage. Edor har aldrig sett en häst förut så det var såklart spännande. Sen undrar jag hur mycket han fascineras och hur mycket vi vill att han ska göra det. Men han gjorde sina gulliga Edorljud i nån form av entusiasm och han pratade sedan högljutt nästan hela vägen hem. Så, spännande var det nog.

Dagens höjdpunkt: Edor börjar bli mer matfrisk och det känns väldigt skönt. Än äter han betydligt mindre än innan, men han knaprar majskorvar hejvilt. En rolig detalj är att han nu börjat äta lite bröd. Maria har såklart bakat ett superfluffigt bröd som vi skär till små tärningar. Med PINCETTGREPP plockar han sedan sina små brödbitar. Pincettgrepp people!

Bad

Foto: Maria Jonsson

Har precis gått igenom bilderna Maria tog då jag och Edor badade. Snett ovanifrån, naken, sittande i ett badkar vill jag aldrig mer förevigas. Jag är visst rund, blek och tunnhårig. En trist uppenbarelse som dokumenterats närgånget. Känslan av hetta och det är mattad, milt uttryckt.

Hur som. Jag och Edor badade idag, och det är roligt. Han körde igång järnet och plaskade så det stod härliga till. Sjövild kan användas som beskrivning och efter badet dröjde det inte länge innan Edor utmattat somnade som en knopp. Ett bra sätt för honom att bli av med lite av sin enorma energi. Jösses som han sprattlade, fäktade och plaskade. Roligt.

Dagens höjdpunkt: Edor var galet övertrött och svårsövd igår. Det slutade med att vi nattade honom i vår säng. När jag sedan gick och la mig, så var det underbart att snosa med min bebis just innan sovdags. Än bättre var det när han strax innan sju sen väckte mig på sitt trolliga sätt. En glad och überpigg bebis som bruschlar och pockar på uppmärksamhet. Han nyper, klappar, stryker och boxar så att jag ska vakna. Då går det inte annat än att vakna med ett leende på läpparna. Alltid en bra start på dagen.

Trött liten en

Bland det roligaste min käre son vet att göra just nu, är att kana ned från soffan till golvet. Önskvärt vore såklart en viss kroppskontroll, men den saknas. Han kanar ned och ställer sig. Tursamt nog är vi med, så vi kan styra upp honom lite så han inte fortsätter kana bakåt mot ett möjligen smärtsamt ryggläge.

Jag kan inte säga att det är det gulligaste, men bland det gulligaste med Edor Hansson är sättet han rynkar näsan på när han skrattar. När han står på golvet, lutad mot soffan och är glad, rynkar han näsan väldigt gulligt. Så gulligt att det nästan gör ont.

Edor är inte helt ok ännu. Förkylningen är borta, och han har inte kräkts nåt idag. Ändå är han inte på topp. Magen är i olag och aptiten är inte riktigt där. Helena sa när hon var här att hon aldrig ska tvinga i Iris mat. Jag vill säga samma, men vad lätt det är att man trugar. Plötsligt sitter man där och försöker locka med skeden. Ungen är uppenbart mätt, men borde han inte äta lite mer? Jo, lite mer. Så sitter man där. Jag har försökt ta efter Helenas kloka ord där, fast det har visat sig att jag är ganska bra på trugkonstens alla regler.

När vi ändå är inne på klokheter och goda råd. Innan Edor kom fick vi, som jag nämnt, en massa råd. Ett som jag faktiskt tog till mig var hundbajspåsar i skötväskan. Perfekt när man på olämplig plats behöver göra sig av med en överfylld blöja. Inte roligt att lägga i soporna. Dock, om man gömmer allt i en påse med knut, ja, då är det inte längre ett problem. Mycket bra tips. Hundbajspåsar är egentligen svarta treliterspåsar, skulle jag tro. I affär´n var dock hundbajspåsarna betydligt mycket billigare än treliterspåsarna. Valfri påse är alltså ok.

Dagens höjdpunkt: Edor har haft en lite halvkämpig kväll. Han tog sig en ordentlig power nap på eftermiddagen och tillslut kände vi att vi var tvungna att väcka honom. Det var verkligen lättare sagt än gjort. Han ville verkligen inte vakna. Jag gosade, pussade, strök och ruggade upp. Inget fungerade. Och tog jag nappen blev han bara otröstligt ledsen, fast inte mer vaken. Tillslut tog jag upp honom i famnen. Inte ens då vaknade han. Då passade jag på att göra vad vi gjorde varje kväll när han var en mini. Nämligen att låta honom ligga mot bröstet medan vi sitter i soffan. Helt otroligt fantastiskt mysigt. Konstaterade dock att min mini inte längre är så liten. När han var ny rymdes han lätt på bröstet. En liten klump som låg och vilade där. Numera är det barn överallt. Ben och armar som stäcker sig precis överallt, så pass att han täcker hela min överkropp. Vi fick leta en liten stund efter den supermysiga positionen. Inte mindre mysigt för det.

En glad bebis

Nåt jag verkligen inte får ihop är Edors humör. Idag har han varit fenomenalt glad. Han har skrattat, skojat, gosat, kramats, bruschlat och stått i ordentligt. Detta varvat med två ordentliga kräkomgångar och en inte så stabil liten mage. Tänker man sig in i hans sits, ja, då vore man sängliggande och ynklig. Inte min son dock. Han är på topp. Livet är toppen, och kräks är fantastiskt roligt att gegga runt med. Märkligt, minst sagt.

Visst är det sen lite bekymmersamt, detta med kräket. Han satte igång helhjärtat efter en dos gröt. Gröt med en massa mjölkproteiner. Vi har infört mjölk i liten utsträckning, från och till. Idag slog vi på stort med den goda gröten (fantastiskt god bebisgröt med mjölk som proteinbas). Vi får dock låta saken bero. Testar mera mjölk innan vi börjar fundera på vad det eventuellt kan innebära. Han har ju haft knasig mage ett par dagar, så det kan ju bero på det. Babianrumpan är dock mindre babianaktig och istället tillbaka till mycket av sitt forna fina jag. Skönt för både honom och oss.

Idag har han gjort otroligt seriösa krypförsök. Han står på knäna och gungar fram och tillbaka, som innan. Nu gör han det väldigt ofta. Dessutom ställde han sig upp på benen. Han tog spjärn mot golvet med händerna, och ställde sig. Och trots att han inte kryper i dess rätta bemärkelse, är han mystiskt mobil. Plötsligt är han nån annanstans. Inte har han rullat, inte har han krypt. Hasat sig dit, möjligen, men hur? Han trixar. Dessutom gjorde han nåt som fick mig att applådera lite för energiskt. Han stod på alla fyra. Tog tag i mitt ben med först den ena handen, sedan den andra. Sen knöglade han sig upp till stående. En med en slarvig analys av scenariot kanske skulle hävda att han gjort detta tidigare, men se, jag skulle vilja hävda att detta var nåt nytt. Omständigheterna var inte fullt så goda som de annars varit, de gånger han dragit sig upp till stående. Idag var det nåt helt annat. Och gissa om han kände sig stolt. Han blir så till sig när han ställer sig. Huvudet snurrar runt för att han ska säkerställa att vi sett också.

Dagens höjdpunkt: Hur söt är inte Edor Hansson på filmsnutten ovan, där han lägger sig och vilar lite. Bara sådär. Hela den stunden vi hade, jag och Edor då, är höjdpunkten. Det var då han också ställde sig. Det var också då han skrattade som mest när vi busade. Mys.

Fredag. Söndag. Måndag. Fredag. Sön..

Foto: Maria Jonsson

Fredag, sen söndag, sen måndag, sen fredag igen... Det har verkligen varit så de senaste två veckorna. Veckorna har svoschat förbi i rekordfart. Möjligen just för att det hänt så mycket med Edor. Jag blinkade och plötsligt fanns där en tand. Jag blinkade till igen och plötsligt stod han på knäna. Nu är det helg. Jag ska verkligen försöka låta bli att blinka för mycket.

En på mitt jobb hade med sig sitt barnbarn upp på kontoret. En minibebis. Och på det där socialt skojfriska sättet frågade hon om jag minns när Edor var så liten. Med tanke på att Edor är så liten fortfarande ändå, så borde ju inte det rimligtvis vara ett problem. Bebisen var kanske två månader gammal och otroligt liten. Så pass liten att jag inte på nåt sätt kan föreställa mig att Edor varit så liten, någonsin. Jag vet ju att han var en liten skrutt, men inte så skruttig som den där. Nej. I mina ögon kommer nog Edor alltid vara störst. På alla plan.

Dagens höjdpunkt: När jag kom hem från jobbet idag satt Maria och Edor i soffan och hade mysigt. De lyssnade på musik och såg på bilder. När Edor fick syn på mig blev han glad, och genast åkte armarna upp. Han började korva sig och ville verkligen komma. Naaaw. Är inte det helt fantastiskt? Min son vill att jag ska ta upp honom på studs. Finaste finingen min. Sen är bilden en av dagens absoluta höjdpunkter. Maria har berättat om hur nyfiken i en strut-Edor inte velat luta sig tillbaka i vagnen, utan lutar sig fram, lägger huvudet lite på sned, och åker runt och tittar ut ur vagnen på det sättet. Idag somnade han som en liten knopp. Söt.

Ass on fire

Stackars lilla gullevännen min har haft dålig mage precis hela dagen. Det har varit stor åtgång på blöjor och det har varit duktigt giftigt det som kommit ut. Detta till trots har Edor ätit och druckit bra, och sover nu sött och lugnt. Fasen han är inne i nu är den supersnälla, supergosiga, supermysiga fasen där han, magont till trots, enbart är glad, snäll och gosig och mysig. Han har kommit på vad gos är och är således i en bra fas, alla gånger.

Dagens höjdpunkt: Med giftig rumpa är det svårt att torka rent. Därför har vi spolat av honom istället några gånger. Maria var på vift och jag har inte samma knyck som henne när det kommer till "tvätta bebisrumpa över vattenkranen". Därför hoppade jag och Edor in i duschen. Fantastiskt roligt. Han kan inte hålla andan för ett öre, utan han satsar istället på att svälja så mycket vatten som han bara kan. Nu fick han inte i sig så mycket. Men det gulliga är det gos han sen gav. Han kramas, på riktigt. Han trycker sig mot bröstet och klamrar sig fast ordentligt. Det är inte av en slump hans huvud läggs mot axeln. Han har stenkoll och det är helt underbart.

Ny fas?

Foto: Maria Jonsson

Vill inte påstå att min son är som förbytt, han har alltid varit helt magiskt fantastisk. Men han har haft en förhållandevis lång fas där han verkligen ogillat att bli lämnad. Han vill helst ha oss nära, i samma rum. Det är ju i sig inte nåt problem, då vi inte vill lämna honom utan uppsikt, ensam. Men samtidigt är det bra med en bebis som tror sig om att sitta på sin lekmatta medan man hämtar nåt lite snabbt. Det har alltså inte uppskattats, men så idag klev Edor in i en egen lekbubbla. I hallen satt han på mattan och lekte med sina saker en lång stund. När jag ställde i ordning maten trodde han sig om att själv leka i spjälsängen (förvisso inrullad till köket) och medan jag och Maria åt middagen, satt han och lekte på sin matta i godan ro. Fas? Nåt som håller i sig? Återstår med spänning att se.

Medan Edor lekte i spjälsängen noterade jag en utveckling. Där gjorde han nåt han inte provat på tidigare. Han stod på alla fyra och gungade fram och tillbaka. Verkligen ett stort steg mot att börja krypa på riktigt. Coola unge.

Dagens höjdpunkt: Precis som i går morse, vaknade Edor strax innan jag skulle gå till jobbet, pigg på gos. Jösses vad mysigt det är, och vilken start på dagen. En utsövd, glad bebis är fantastico.

Trumvrivel.....

Foto: Maria Jonsson

I morse sov jag fantastiskt gott. Jag hade min sovmorgon, och skulle inte börja jobba förrän klockan 09:00. Skönt med en extra sovtimme, särskilt då jag tenderar nattsudda duktigt. Mitt i min ljuva sömn kände jag plötsligt en obeskrivlig smärta. Det skar till i bröstet och med ett ganska våldsamt ryck vaknade jag till liv. Förvånat upptäckte jag en liten skurkunge som låst fast sina hårda nypor på min bröstvårta. Ont. Men smärtan övergick ganska snart till gosmys. Edor var pigg som en mört och supergosig. Han ville inte stiga upp, han ville inte sitta, han ville inte busa. Nypet var ett nyfiket, drastiskt sätt att väcka mig på. Han ville bara ligga i sängen, snurra runt lite, kramas lite, gosa lite, prata lite. En helt fantastisk inledning på dagen alltså. Nipplesmärta till trots.

Maria och Edor var på lunchdejt med markattorna, så det dröjde ända till efter jobbet innan jag fick träffa dem. Trist. Särskilt med tanke på att Edor fått en TAND! EN TAND! Jag hann känna på tanden lite efter jobbet, innan jag stack iväg på ett jobbevent. Det är en liten huggtand som tittar fram på mitten nertill. Coolt.

Idag kom Helena W förbi på jobbet med sin bebis Linus. Jag har tidigare visat bild på honom här på bloggen, där jag hävdat att våra bebisar är lite lika varandra. Vad tycker ni? Är de lika?

Nu är ju bilden lite suddig, fångade Linus i farten. De är nästan precis lika gamla och jag tycker de påminner om varandra. Ska snart åka hem till dem på lite bus. Ska bli skoj.

Dagens höjdpunkt: Aldrig förr har han varit så gosig som han var i morse, så det är höjdpunkten nummer ett. Sen att han fått sin första tand är stort. Ännu en ny, stor sak. Det kommer verkligen saker varje dag. Hur länge kan det vara så?

Ja. Han kan en till sak.

Äsch. Han kan applådera nu. Det snappade han upp lite snabbt på lunchen idag, som om det var vilken lätt plätt som helst. Plötsligt applåderades det för fullt och så har det fortsatt under kvällen.

Jag gjorde lite tappra försök att glädja min son direkt efter jobbet. Slog därför på stort och bjöd på skinka med grönsaker och nudlar. Köpes. Första gången han fått äta kött och det tyckte han var gott. Ska dock sägas att det var en pure som smakade mycket, fast inte kött. Och det är klart, saknar man hela uppsättningen tänder, ja, då är det svårt med köttiga rätter. Pureform är fortfarande det som gäller.

Dagens höjdpunkt: Jag hade bekymmer med att komma på vad han egentligen ville, den där Edor. Vi var ensamma hemma och han var kinkig. Försökte med gos, det var inte vad han ville ha. Nappen spottades ut och leksakerna var trista. Då tog jag av honom alla kläderna och la honom i sängen. Sen satte vi på busfunktionen. Jösses. Ungen var som förbytt. Det har inte hänt många gånger att jag upplevt honom uppspelt på det sättet. Han var glad och sprallig utan kill och trix. Det var bara toppen och helt fantastiskt. Ögonen blev exalterat mörkblå och benen blev studsiga. Det är nåt med nakna känslan i sängen. Han blir genast spänstigt rörlig och mobil. Det är inte längre bakåt och åt sidan som gäller, utan verkligen hit och dit, upp och ner, runt och förbi. Bra grej.

7 månader stor

Foto: Maria Jonsson

Idag är min son 7 månader. I brakfart har han hittat på saker under den tiden och utvecklas ständigt, mitt framför ögonen. Idag har han gjort stora ansatser till att krypa. Jag och Maria tror att det bara handlar om dagar innan han knäcker krypkoden. Han lyfter upp rumpan och står en microsekund på knäna. På mjuka underlag, som soffan eller i sängen, kryper han nästan på riktigt. Där får han grepp som hjälper honom att dra sig framåt, samtidigt som han sprattlar med benen.

Och sju månader senare märker jag hur mycket man lär sig av sitt lilla barn. Känslomässigt är jag en helt annan person idag, och hur känslomässigt uppfylld jag än känner mig, märker jag redan nästa dag att det minsann går känna lite mer.

Dagens höjdpunkt: I sjumånaderspresent fick Edor idag en liten badanka. Den var en succé som snart också skulle testas. Att bada med Edor är riktigt fränt. I vattnet har han en helt ny värld att utforska, och där tar han små simtag. Att bebisar ska vara gjorda för att bada är nog sant, men nån spontan "hålla andan funktion" har han då inte. Kanske är vi bara för sent ute, men han sväljer vatten omedelbart vid vattenkontakt.

En storgosare

Idag har han varit tokig, den där Edor. Han har experimenterat med ljud på ett lite nytt sätt. Med stängd mun mmmmm:ar han för fullt och tycker det är roligt med nya sätt att låta på. Det är spännande att följa honom i den utvecklingen. Förutom mmmmm-ljuden kom han på, tack vare sin förkylning, ett gurgelljud också som han körde med ett tag. Fränt.

Idag har vi haft en vansinnigt lugn dag då han fortfarande är lite matt. Febern kommer och går och därför beslutades att dagen var en innedag. Medan Maria var ute på promenad slog vi på Teletubbies. Märkliga varelser. Med vuxna ögon tycks de otroligt knarkiga och märkliga, fast Edor satt som förtrollad. Han pratade till tv:n och skrattade till flera gånger. Bebissolen var spännande och själva tubbiesarna var tydligen fantastiskt roande. Frågan är om de alls ska analyseras, de dära nallarna. Knäppa är de i allafall och aningens märkliga.

Dagens höjdpunkt: Imorse, tidigt som sjutton, hade Maria flyttat över Edor till vår säng. Medan jag sov tumlade han runt och plötsligt hittade jag en bebis insmugen under armen. Huvudet trycktes mot mig och han gosade järnet. Äkta gos. Han blir bättre och bättre på det och gud vad det är härligt. Jag skulle kunna gosa hela tiden om det bara gick.

Gott allmäntillstånd

Edor, Maria och jag är krassliga. Det är mest synd om vår lilleman, för han är så liten. Det är blä att vara lite chippade i kanten. Vi är, eller försöker i vart fall vara, lite coola vad gäller Edors krasslighet och inte jaga upp oss i onödan. Han är lite förkyld och näsan rinner. Han har ibland feber, men inte hela tiden, inte alltid. Emellanåt är han i full vigör och alla man frågar tycks ha allmäntillstånd som mantra. Är allmäntillståndet gott är allt frid och fröjd. Edors allmäntillstånd är överlag gott, så därför är vi förhållandevis lugna.

Gåstolen är en ständig succé. Edor har fått till både farten och styrseln. Idag utmanade jag honom i att ta sig fram. Han snirklade sig runt bordet för att komma åt mig och det klarade han med bravur. Kråkor har kraxat om hur det är begränsande för barns utveckling med gåstol, och jag kan verkligen inte förstå hur det skulle kunna vara det? Plötsligt kan Edor utforska saker i lägenheten han tidigare inte kunnat. Han tar sig fram till lådor som han nyfiket öppnar, han flyr när jag kryper jagande efter honom på knä och han utmanas i att ta sig fram och runt möbler och trösklar. Om nåt är det utvecklande och spännande. Och att han blir sprattligt nervös och lite glatt skärrad när jag kryper mot honom på alla fyra är helt fantastiskt. Då leker vi verkligen på riktigt. Han förstår det, jag förstår det och vi har otroligt roligt.

Dagens höjdpunkt: Han har varit lite upp och ner under kvällen. En stund var han pigg och sugen på lugnt bus. Sen vände det och han blev plötsligt trött och grötklickig. Men vi hann leka på hans matta och än en gång förde han min hand mot aktivitetstavlan för att jag skulle trycka på de tröga knapparna. Och sen sökte han rätt på mig då jag satte mig bakom köksbordet medan han åkte runt i sin gåstol. Väldigt roligt!

Han kan krypa. Typ.

Foto: Maria Jonsson

Projekt Edor sover själv fortsätter. Andra kvällen i ordningen och det går fantastiskt bra. Ikväll somnade han som en stock ganska omedelbart. Bra.

Jag undrar verkligen hur länge han ska hålla på som han gör. Han kommer på nya, revolutionerande saker varje dag. Är det inte att ställa sig upp, är det pussar. Är det inte pussar är det uttryck. Idag var det kryp. Han sticker iväg som en liten skottspole, bakåt. Dock är det inte 100% krypande utan snarare att han skjuter sig bakåt. Idag kanade han från hallen, över tröskeln in i sovrummet där han fastnade sedan under sängen. Hur fenomenalt otroligt fantastiskt är inte det? Och han är inte sju månader ens. Kan man verkligen lära sig stora saker varje dag? Han måste lugna ner sig snart, min magiske son.

Har börjat leta bra barnmatsrecept med kött i. Snart är det dags att fixa biffen. Hittade idag fint ekologiskt kött i en butik nära, som inte heller var vansinnigt dyrt. Blir att handla där snart och sno ihop något gott. Maria är förövrigt barnmatsgudinnan nummer ett. Maten hon gör är fantastiskt god, och svår att låta bli när man matar Edor. Det är hans broccolimos, inte mitt. Hans äpple/quinoamos, inte mitt. Han laxgryta, kokos/ris/böngryta, torskgryta, palsternackspure. Riktigt god mat med andra ord.

Dagens höjdpunkt: Han gör det varje dag, och varje gång smälter hela min själ. När jag kommer hem, antingen på lunch, eller efter jobbet och vi hälsar, så får jag ett litet gulleleende. Sen blir jag alldeles upprymd av att han verkar tycka det är tråkigt när jag ska gå tillbaka till jobbet efter lunchen. Han sträcker armarna och vill att vi ska fortsätta busa/gosa/prata. Det är fint tycker jag.

Spjälsäng

Edor övningssover middag i spjälsängen.

Från och med ikväll försöker vi söva Edor i sin spjälsäng. Hittills har han legat mellan oss i sängen och det har varit fantastiskt mysigt. Orsaken till varför vi försöker få honom att sova i egen säng redan nu, är just för att senare blir det svårare. Nu gissar jag att det är svårast för oss. Det känns som ett uppbrott. Jag kan inte tänka mig nåt mysigare än en liten skurk som tumlar runt i sängen, som kryper nära och lägger armen om halsen. Men, förnuft före känsla denna gång.

Ikväll när jag la honom i sin fängelseliknande säng sträckte han ut sin lilla hand mellan ribborna för att ta mig i ansiktet. Det gjorde inte det hela enklare, på nåt sätt. Men det kommer bli bra. Många bebisar har snuttefiltar som är små, söta och nerdreglade. Edor gillar att gosa in sig i ett täcke. Ett fullstort täcke. Vi konstaterade därför idag att Edors snutte är aningens större än många andras.

Idag har han också, vad det verkar, kommit på det här med pussar. Både jag och Maria har fått pussar. En öppen mun med mycket saliv, precis som innan, fast nu på ett mer bestämt sätt. Jag gav honom en puss. Inte långt senare gav han mig en tillbaka. Fantastiska, underbara unge.

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor satt en lång stund på mattan och lekte med hans små prylar. Att göra saker tillsammans är fenomenalt roligt. Sen skuttar han på som en liten boll. Så snart han ställer sig upp så skuttar han. Hade jag hälften av hans energi vore jag lycklig.

Trix

Näsdammsugaren är skrotad. Det står klart efter lite rannsakan och extra påläsning. För hur gör alla utan näsdammsugare? Jo, de väntar på att det ska komma ut av sig självt. Skrotar inte själva tanken eller idén med näsdammsugare, men den är inte bra, egentligen. Edor hatar när vi kommer i närheten av hans näsa och det handlar nog till stor del om snorkaren. Nu väntar vi således istället med spänning på nästa nysning, och det fungerar bra. En snörvlig liten stackare har vi. Hoppas han kryar på sig snart.

Ett trix jag knäckt när det kommer till att göra sånt Edor ogillar starkt, är att visa vad som ska hända på mig själv först. Jag föreställer mig att han känt sig utsatt och påhoppad de gånger vi torkat näsan, tvättat ansiktet eller smorslat kinden. Jag började med ansiktstvättningen. Med Edor i knät turas vi om att tvätta ansiktet. Först en splash på mig, sen en på honom. Så håller vi på utan protester. Otroligt lyckat. Maria har anammat samma teknik och vi förundras över hur enkelt allt går numera, jämfört med innan. Förhoppningen är att det håller i sig.

Dagens höjdpunkt: Edor skuttar. Nu skuttar han järnet i gåstolen också, och han blir så glad när han kommer igång. En grinig bebis blir glad när han kommer i famnen och får hoppa runt ett tag. Skruttskuttarn.

Myssaker

Bebisar har olika saker för sig som de upplever som mysigt och lugnande. Vissa bebisar tvinnar hår, vissa har snuttefilt. Som bebis hade jag själv en viss förkärlek till bröst. Edor, när jag håller honom i famnen, gillar öron. Hans grej är att klösa i örat, hårt. Nypa i örat, hårt. Med vassa naglar och kraftiga nypor börjar det likna ett bekymmer.

Här kommer vi till ett kapitel vi inte riktigt kommit in på ännu med vår son. Detta med att sätta gränser. Det har inte behövts riktigt ännu. Han är ju en mini. Men, det kommer att komma många tillfällen då vi måste. Hur resonerar man med en snart sjumånaders? Hur kan jag få honom att sluta nypa och klösa i mitt öra? Knepigt.

Idag lät jag Edor äta lite själv. Det gick ganska bra, även om han missade munnen totalt. Den lilla mängden avokado han fick äta själv syns ovan i hans ansikte. Detta med att stoppa in maten i munnen tycktes honom främmande.

Dagens höjdpunkt: Edor applåderade nästan idag. Han applåderade, men kändes mer som en slump än utstuderad plan. Han ville härma, och klappade sig själv duktigt på bröstet och så plötsligt råkade händerna pricka varandra. Dessutom genomfördes ordentliga krypförsök, sådär att man tror att det är dags vilken dag som helst.

Hoppetihoppetihopp

Att omges av bebisar tycks göra Edor gott. Han lär sig saker på löpande band och suger in nyheter ytterst svamplikt. I lördags träffade han Julian, en kille på 10 månader, som såklart hade koll på en massa saker. Julian klappade på bordet, och det dröjde inte länge förrän Edor gjorde samma sak.

Iris är lite rörligare än Edor och snabbt snappade han upp hur hon lyfter upp sig själv på armarna. Nu ligger de båda med huvudet högt, stående på armarna fullt utsträckta. Det kan inte dröja länge förrän de kryper, de där ungarna. Glädjande tycks de båda ha lite större utbyte av varandra. De leker inte direkt, men Edor norpar en hel del leksaker från Iris så blickar utbyts.

Dagens höjdpunkt: Edor har lärt sig hoppa. När han står i knät, och man håller upp honom, så skuttar han. Medan han gör det skrattar han och har otroligt roligt. Dock får man säga att dagens höjdpunkt inte har jättemycket med Edor att göra, det är Oscarsgalan. Me like a lot.

Räck mig din hand...

Nattaktiviteten tar sig nya former. Edor har börjat senaste dagarna med nåt som får det att bubbla i hela kroppen. Han verkar vakna till liv och vara helt superlycklig. Han ler från öra till öra och är jättemysig. Dock är det helt och hållet i sömn, för så fort han lägger ned huvudet igen, sover han djupt och tungt. Jag och Maria kan inte hjälpa fnisset som uppstår och han går inte heller låta vara helt och hållet. Han måste få små pussar vid sådana tillfällen, så är det.

Idag har mitt superintelligenta barn kommit på en ny grej. Han har en aktivitetstavla. En sån leksak där man snurrar på hjul, trycker på knappar och drar i spakar medan den låter, piper, rasslar och har sig. Curlingförälder som jag så stolt är, ville jag visa Edor vad som händer när man trycker ner en tämligen trög knapp. Jag blev överrumplat lycklig när Edor sen tog tag i min hand för att jag skulle göra samma sak igen. Sedan tittade han på plattan som snurrade. När den slutat snurra sträckte han sin hand mot min, tog fatt i den och förde den mot tavlan. Han menade såklart att jag skulle trycka ned den tröga knappen igen. Det gjorde jag, hjulet snurrade och stannade. Sen kom hans lilla hand igen. Och så vidare. Och så vidare. Smart.

Dagens höjdpunkt: Många höjdpunter har det varit många av idag. Mysigast var dock den sömndruckna lilla bebisen som i sömn var överlycklig. Han är fin, min Edor.

TGIF

Dagen man ständigt längtar efter. Luften är en annan på kontoret och morgonljuset ter sig smått klarare. Trista timmar går litet snabbare och maten smakar aningen bättre. En bra dag, helt enkelt.

Edor mår bättre. Han hade nu på kvällen lite feber, men inte så han kvalificerade sig för medicin. Nu sover han sött och förhållandevis täppfritt. Kvällen har han varit mestadels munter och tvillingkusinerna har lekt lite mer. Edors nya nöje är att tömma lådor. Han gör det med stor entusiasm. På inköpslistan står en egen Edorlåda som han kan stoppa saker i, och tömma ur fritt, nåt som inte är Marias klädlåda.

Tidigare ikväll var Maria och tränade och Helena diskade undan i köket. I hallen gjorde jag mitt bästa för att underhålla två små yrväder med ganska spridda intresseområden. Situationen försvåras något av att Iris är reserverad mot mig fortfarande, men likväl tycker man att två snälla småttisar borde man klara av. Och visst, hade omständigheterna varit sådana att jag var nödd och tvungen att klara det, hade det gått. Men de gånger tvillingkusinerna gaddar ihop sig i ledsenhet blir det genast komplicerat. Iris grät. Edor grät. Helena hade diskskum upp till öronen, så hon kunde inte rycka ut på studs. Min kompetens som bebisentertainer sträcker sig inte till att fiska upp två ålar samtidigt. Mina tankar går till tvillingföräldrar världen över. Ett tappert släkte.

Dagens höjdpunkt: Att Edor är lite kryare och otroligt nog sötare än någonsin. Man kommer till en punkt där man känner att, nej, nu är kulmen nådd. Det går omöjligt bli sötare. Men, så plötsligt blir jag alldeles varm inombords av ett leende och inser plötsligt: Edor, nu sötare än någonsin. Tänk om det vore så för alla. Han har blivit gosigare också. Kanske har det att göra med att han är febertrött och som morfaR brukar säga, en klick gröt i famnen. Men, gosigare är han och han har börjat krypa närmre och närmre i sängen. Vi inser att det börjar bli dags för honom att flytta över till egen säng. Ett nödvändigt, men ack så trist beslut. Bebismys är ju ändå bebismys. Fast stannar han, stannar han nog mellan oss för evigt.

Pappa!

Foto: Maria Jonsson

Min älskade lilla son är förkyld. Rosig om kinden och ordentligt snörvlig. Febern är inte så farlig, men vi ger honom alvedon precis innan läggdags för att hålla den i schakt. Alla som någonsin gett en bebis alvedon som inte är dryckesvarianten vet vari utmaningen ligger. Jag säger inte mer än projektil.

Helena berättade om en läkare som sagt att barnläkare har det lite enklare, då barn mår som de ser ut. Tröstande ord då Edor ser glad ut, även om han är kinkig och lite olycklig emellanåt.

Dagens höjdpunkt: Edor kan nu officiellt säga pappa. Inte så att han vet vad han säger, men han säger pappa. Och mamma. Nu gäller det bara att få honom att förstå att när han säger pappa är det mig han åsyftar.

Feber

Foto: Maria Jonsson

Ikväll fick Edor feber, stackarn. Näsan rinner och han snörvlar runt. Ett märkligt fenomen är dock att han, helt olikt från en vuxen, varit sprattlig, pigg och ganska vild under kvällen. När jag precis konstaterat att han låg nära 38 grader i feber, blev han supersprattlig. Hade jag haft feber som stod sig i jämförelsen, ja, då vore jag sannolikt utslagen.

Idag har vi besök av morfaR, Helena och Iris. Mysigt! Synd bara att Edor är lite skruttig. Han har dock sin vana trogen kopplat på charmen, med äppliga skrattkinder och nyfikna händer. Och det märks att han tycker det är vansinnigt roligt med en till bebis i lägenheten. De har såklart roligt åt varandra, även om de fortfarande är lite små för vilt busande. Det kommer. Dessutom otroligt roligt för oss stora att ha finbesök av denna sorten. Gärna mer sånt.

Dagens höjdpunkt: Det märks ganska tydligt när Edor är full av energi, och febern till trots hade han en massa spring i benen just före läggdags. Att då ta risken och låta honom tumla runt i sängen naken, är bästa medicinen. Det är som att slå på en påknapp. Pupillerna vidgas och bus blinkar ur ögonen. Och en busfylld Edor är sötare än socker.

Min 200 dagar gamla bebis är vansinnigt begåvad

Stackars Edor är ganska ordentligt förkyld. Näsan rinner lätt och är täppt, så när han gick och la sig kunde han inte mysa med sin napp. Det är lite otäckt när ens lilla hjärta inte är helt kry. Det har dock avgjort saken med svinissprutan denna gången då man inte bör ta den om man är krasslig. Den huvudvärken får således vänta till nästa chans. Verkar dock inte som att han har feber, men jag ska kontrollera saken grundligt när jag vid läggdags ska byta blöja.

Edor är idag precis 200 dagar gammal och vet ni vad han gjort? Maria berättade att det hänt under dagen, och han lät mig inte vänta länge förrän han också visade mig. Det började i spjälsängen. Jag har satt hjul på den för att den skulle bli mer mobil. Däri finns en massa mjukisdjur så han tycker det är ganska ok att sitta där. Och med hjulen kan man ha sängen med sig lite varstans. Men som liten sprattelkille räckte inte att bara sitta numera. Sånt larv. Därför tog han saken i egna händer och STÄLLDE SIG UPP! Han la händerna på spjälsängskanten och drog sig upp till stående. Sen visade han upp den färdigheten flera gånger. Nedan syns bildbevis!

Jag skulle kunna anta en ödmjuk inställning, men det går ju inte när min überbebis ställer sig upp redan. Überbebisen Edor, bebisarnas bebis - motstycke i världen saknas, och han är min!

Dagens höjdpunkt: Edor har varit otroligt närhetskrävande precis hela dagen, och under vår egentid medan Maria var och tränade fanns inga undantag från detta. Jag provade allt möjligt med lekar hit och dit, sånger högt och lågt. I soffan kom vi tillslut på ett bus han tyckte var kanonkul. Den kan kallas: "Nej, nu behöver pappa pussar, har du nåra pussar? Har du nåra pussar? Samtidigt skakade jag på huvudet ganska vilt. Solstrålen Edor gapade då, otroligt salivigt, och pussade sin pappa. Begåvad som han är tror jag dock han snart kommer till insikt med att han inte behöver gapa så stort han kan varje gång han pussas tillbaka. Fast bara det att han faktiskt pussas tillbaka är en absolut höjdpunkt.

Sen tycker jag att det är coolt att han är 200 dagar gammal.

Det är synd om Maria

Edor älskar råååsa

Alldeles i början av ett förhållande är mycket ganska känsligt. Man trippar omkring på tå och försöker göra allt så rätt man bara kan. Första intryck har övergått till nåt annat, men man jobbar ändå på att upprätthålla nån form av fasad. Man är ganska medgörlig och trevlig. Sen är man ju passionerat kär och förälskad och i det stadiet är det då knepigt att vara nattaktiv. Att man i sömn gör tokiga saker man inte alls kan förklara. Det kan vara allt från att man går omkring, letar saker, säger saker som är helt uppåt väggarna, eller tumlar runt onödigt mycket i sängen. Maria har fått utstå mycket under våra år.

Tydligen är nattaktivitet inte alls ovanligt för småttisar, men det är nåt som för de flesta växer bort. Inte helt otippat har Edor börjat visa tecken på nattliga aktiviteter. Inatt vaknade jag av att både jag och Maria dinglade på varsin sida av sängen, med en liten Edor liggande på tvären. Han hade lyckats manövrera oss ut alldeles mot sängkanten.

Jag klagar inte alls. Inför själva snurren var han otroligt mysig. När jag gick och la mig snurrade han mot mig och låg tätt, tätt. Han sträckte armarna mot mig och kände efter att jag låg där. Föreställ er en gosig bebis som kramas. Så var det. Fast mysigare.

Dagens höjdpunkt: Jag ligger ständigt på minuskontot när det gäller Edortid. Att jobba är verkligen öken när man har en liten kille man bara vill ägna all tid åt. Därför försöker jag se till att vi busar och myser så mycket det bara går på kvällarna. Ikväll satt vi på mattan i hallen och busade. Vi lekte var är pappa, medan jag gömde mig under den rosa sjalen. En succélek. Dessutom passade vi på att mysbusa i sängen. Där sjöng jag "i ett hus vid skogens slut" vilken också var en tvättäkta Edorhit. Absoluta höjdpunkten var dock att Edor vaknade till just innan jag gick till jobbet. Att krypa ihop i sängen med en morgonlycklig bebis sätter den bästa sortens prägel på dagen.