Och då menar jag inte Edors fina hår. Det växer så det knakar och har en svag liten nyans av rött. Fint. Det finns hopp om hår, trots att både jag och frugan trodde vi skulle få en hårlös en.
Det rubriken avser är den hårfina linjen mellan en sovande bebis och en klarvaken bebis. Sommartiden jobbar lite emot oss. Edor följer inte den klockan, utan han går sin egen väg. Sovdags är det när han är trött, vilket normalt är vid åttatiden, vintertid. Vi insåg ganska snart att det innebär nio, sommartid. Lite amatörmässigt valde vi att gå ut på en promenad, Örebrokvällen till ära, och det dröjde inte alls länge innan Edor sov som en stock. Klockan var då vid halv åtta. Normal sovtid, fast inte sommartid räknat. Halv sju är på tok för tidigt, egentligen. Nu sov han så, och ganska hårt dessutom. Så pass hårt att vi trodde att det skulle gå lirka över honom till sängen. Det är här den hårfina gränsen kommer in. Han hade somnat för tidigt egentligen, fast med lite tur hade det funkat ändå. Försiktigt, försiktigt lyfte jag över honom i sängen och andades stilla ut då det fungerade. En sovande bebis var flyttad från vagn till bädd. Normalt sover Edor riktigt hårt. Jag kan rycka och dra i honom då jag gör ett fuskblöjbyte sent på kvällen, han tumlar runt i sömn, men vaknar inte. Men när han somnar i vagnen är tiden sällan den rätta, och det blir inte samma typ av sömn.
Det vi så hoppades var sov för natten var dock en power nap. Edor vaknade ganska snart och var pigg som en mört. Glad och sugen på bus. Nångång lär vi oss nog läxan, att inte gå ut på promenad med en nästan sovklar bebis. Power naps innan läggdags är sällan förenat med en tidig och lätt nattning.
Resan till Örebro gick över förväntan. Det är 50 mil att köra, och är man en sjumånaders, ja, då är det trist att sitta still så länge. Dock var Edor på sitt bästa humör vilket gjorde resan till en förhållandevis smidig sak.
Dagens höjdpunkt: Edor känner sin morfar, det är tydligt. De har ju ändå träffats ganska många gånger, så det är väl i sig inte konstigt. Likväl är det roligt att se hur det är så naturligt för Edor att morfar dyker upp. Inga tårar eller tandagnisslan, vilket numera är fullt möjligt! Edors andra tand växer verkligen snabbt. Ny syns den tydligt. Hur kan tänder växa så fort?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar