Som en löparrunda

Foto: Maria Jonsson

Äntligen fredag. Veckan går ut ganska mycket på att längta till helgen. Det börjar ganska hårt på måndagen. Transportsträckan till fredagen känns lång. Lite som när man precis ska till att börja springa, när man nu får för sig den saken. Det går lite tungt, men man lunkar på med viljestyrka och en stor gnutta ambition. Tisdagen, då har man fått upp andan, men benen är lite stumma fortfarande. Onsdagen, ja då börjar svettpärlan komma i pannan för att man på torsdagen ska känna att det går ganska ok. Dessutom ser man mållinjen, och man inser nånstans att man nog ändå orkar ända fram. Fredagen är spurten. Det går ganska fort, men precis mot slutet så börjar mjölksyran komma och man frågar sig om man kommer överleva överhuvudtaget. Så tickar klockan över fembläcket och fridens liljor knoppar sig runt om en. Bästa sättet att fira är sen bebisgos och frugos. Idag fick jag både ock. (Vid viss självrannsakan konstateras dock att det var länge sen jag sprang, men jag kan förnimma själva känslan.)

Veckan har bjudit på en ny favoritblogg. Jag har varit hängiven Schulmanläsare, och kommer så förbli. Men så fnissar jag glatt åt ketchupmamman Karin Lindells blogg. Hon är riktigt rolig!

Dagens höjdpunkt: Fredag! Sen skurkade Edor när han skulle sova. Det är verkligen en av dagens höjdpunkter, för han var helt enastående bedårande. Han ville prompt vara vaken. Han var glad, sprallig och munter, han skrattade och skuttade, tumlade runt och var gosig. Sova var det minst intressanta, istället ville han se och känna på allt och skrattade hjärtligt åt minsta lilla. Övertrött, javisst, men på ett ytterst charmerande sätt.