Bebisar har olika saker för sig som de upplever som mysigt och lugnande. Vissa bebisar tvinnar hår, vissa har snuttefilt. Som bebis hade jag själv en viss förkärlek till bröst. Edor, när jag håller honom i famnen, gillar öron. Hans grej är att klösa i örat, hårt. Nypa i örat, hårt. Med vassa naglar och kraftiga nypor börjar det likna ett bekymmer.
Här kommer vi till ett kapitel vi inte riktigt kommit in på ännu med vår son. Detta med att sätta gränser. Det har inte behövts riktigt ännu. Han är ju en mini. Men, det kommer att komma många tillfällen då vi måste. Hur resonerar man med en snart sjumånaders? Hur kan jag få honom att sluta nypa och klösa i mitt öra? Knepigt.
Idag lät jag Edor äta lite själv. Det gick ganska bra, även om han missade munnen totalt. Den lilla mängden avokado han fick äta själv syns ovan i hans ansikte. Detta med att stoppa in maten i munnen tycktes honom främmande.
Dagens höjdpunkt: Edor applåderade nästan idag. Han applåderade, men kändes mer som en slump än utstuderad plan. Han ville härma, och klappade sig själv duktigt på bröstet och så plötsligt råkade händerna pricka varandra. Dessutom genomfördes ordentliga krypförsök, sådär att man tror att det är dags vilken dag som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar