TGIF

Dagen man ständigt längtar efter. Luften är en annan på kontoret och morgonljuset ter sig smått klarare. Trista timmar går litet snabbare och maten smakar aningen bättre. En bra dag, helt enkelt.

Edor mår bättre. Han hade nu på kvällen lite feber, men inte så han kvalificerade sig för medicin. Nu sover han sött och förhållandevis täppfritt. Kvällen har han varit mestadels munter och tvillingkusinerna har lekt lite mer. Edors nya nöje är att tömma lådor. Han gör det med stor entusiasm. På inköpslistan står en egen Edorlåda som han kan stoppa saker i, och tömma ur fritt, nåt som inte är Marias klädlåda.

Tidigare ikväll var Maria och tränade och Helena diskade undan i köket. I hallen gjorde jag mitt bästa för att underhålla två små yrväder med ganska spridda intresseområden. Situationen försvåras något av att Iris är reserverad mot mig fortfarande, men likväl tycker man att två snälla småttisar borde man klara av. Och visst, hade omständigheterna varit sådana att jag var nödd och tvungen att klara det, hade det gått. Men de gånger tvillingkusinerna gaddar ihop sig i ledsenhet blir det genast komplicerat. Iris grät. Edor grät. Helena hade diskskum upp till öronen, så hon kunde inte rycka ut på studs. Min kompetens som bebisentertainer sträcker sig inte till att fiska upp två ålar samtidigt. Mina tankar går till tvillingföräldrar världen över. Ett tappert släkte.

Dagens höjdpunkt: Att Edor är lite kryare och otroligt nog sötare än någonsin. Man kommer till en punkt där man känner att, nej, nu är kulmen nådd. Det går omöjligt bli sötare. Men, så plötsligt blir jag alldeles varm inombords av ett leende och inser plötsligt: Edor, nu sötare än någonsin. Tänk om det vore så för alla. Han har blivit gosigare också. Kanske har det att göra med att han är febertrött och som morfaR brukar säga, en klick gröt i famnen. Men, gosigare är han och han har börjat krypa närmre och närmre i sängen. Vi inser att det börjar bli dags för honom att flytta över till egen säng. Ett nödvändigt, men ack så trist beslut. Bebismys är ju ändå bebismys. Fast stannar han, stannar han nog mellan oss för evigt.