När i fridens namn ska man lugna ner sig? Jag och Maria pratade om hur knäppa vi blivit av Edor. Det räcker inte med att vi har honom här hos oss. När han sover är det inte ovanligt att tittar vi på bilder och filmsnuttar och beundrar. Han har en sån dragningskraft för oss båda att vi tappat fotfästet lite grann, och vi skulle såklart inte vilja ha det på nåt annat sätt. När han sover springer jag fram och tillbaka till sovrummet för att bara titta till honom lite. Nångång lugnar det väl ned sig? Just nu känns det dock som det lär dröja länge tills dess.
Idag skuttade Edor fram flera gånger i sina krypförsök. Fortfarande är det ett kryp som gäller, men som han kämpar på. Outtröttligt gungas det fram och tillbaka. Han tycker det är otroligt roligt. Dessutom har han förfinat sina klappar, så när han klappar med, får han till det så att det faktiskt låter. Coolt.
Dagens höjdpunkt: Att Edor blir glad när jag kommer hem! Det bästa med hela dagen var sprattelkillen som välkomnade mig på lunchen. Fantastico!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ni ska väl vara så fokuserade på honom. Rent evolutionärt menar jag. Det släpper när hormonerna lugnar sig, när han klarar sig mer själv.
SvaraRaderaOch sen kommer ni vara onormalt intresserade av det lilla livet resten av livet. Så mycket så att ni blir kompisar med deras kompisar på fejjan för att bättre hålla koll på honom. :)