200

Jag har nog alltid velat ha barn. Jag har med säkerhet vetat det alltsedan systersonen Jens dök upp i mitt liv för nu ganska många år sedan. Som 14 åring föll det sig så naturligt att ett litet knyte och jag kunde ha fantastiskt ihop. Tidigare har jag skrivit om den omedelbara förälskelsen som inträffar och så har det ju också varit med både Jens, hans lillebror Emil och systerdottern Clara. Med tiden har även andra små bebisar gjort sina inträden. Vanja och Majken, David och Ulrikas små tjejer, är guldklimpar som också befäst min längtan efter en egen. Under gymnasietiden minns jag att vi diskuterade meningen med livet, smått filosofiskt, och då trodde jag mig veta det med bestämdhet. Barn var svaret på den gåtan, och det var så självklart, på nåt sätt. Dels hade Jens och Emil (och såklart senare Clara) omtumlande gjort inträde i mitt liv, dels såg jag rent praktiskt på det hela, att förökar vi oss inte, tja, då blir det inte mycket kvar.

Jag vet idag att livet har flera olika syften och att man inte heller nödvändigtvis måste definiera varandet på det sättet. Men känslan av att Edor är meningen med praktiskt taget allt är stark. Så för min del, för mitt liv, har barn varit otroligt viktigt.

Sannolikt inte sista gången jag skriver det, men vi har verkligen fått världens sötaste unge. Han är så glad, snäll, söt, fin, go och rolig. Han får både mig och Maria att skratta flera gånger varje dag. Bara en blick räcker för att hela kroppen ska börja bubbla av lycka. Älskade, älskade son!

Dagens höjdpunkt: 200 inlägg skrivna. Coolt. I skrivande stund gruvar jag mig lite för att stiga upp tidigt i ottan imorgon, vilket är mindre coolt. Åker till Norrköping för att utbilda mina kära kollegor, vilket således innebär en lång dag utan bebisinjektion på lunchen. Får försöka klara mig ändå.

Sen hade vi kompislunch idag. När jag trillade in på restaurangen där vi stämt träff stod alla bra människor där. Lycka!

Kvällen spenderades hemma hos David, Ulrika, Vanja och Majken. Fantastiskt roligt. Vanja är världsvan när det kommer till små bebisar, och hon ansträngde sig till det yttersta för att Edor skulle ha skoj. Vilken värdinna! Hon visade upp nallar och dockor, och till vår förtjusning lekte de båda, verkligen lekte. Roligt.