Bland det roligaste min käre son vet att göra just nu, är att kana ned från soffan till golvet. Önskvärt vore såklart en viss kroppskontroll, men den saknas. Han kanar ned och ställer sig. Tursamt nog är vi med, så vi kan styra upp honom lite så han inte fortsätter kana bakåt mot ett möjligen smärtsamt ryggläge.
Jag kan inte säga att det är det gulligaste, men bland det gulligaste med Edor Hansson är sättet han rynkar näsan på när han skrattar. När han står på golvet, lutad mot soffan och är glad, rynkar han näsan väldigt gulligt. Så gulligt att det nästan gör ont.
Edor är inte helt ok ännu. Förkylningen är borta, och han har inte kräkts nåt idag. Ändå är han inte på topp. Magen är i olag och aptiten är inte riktigt där. Helena sa när hon var här att hon aldrig ska tvinga i Iris mat. Jag vill säga samma, men vad lätt det är att man trugar. Plötsligt sitter man där och försöker locka med skeden. Ungen är uppenbart mätt, men borde han inte äta lite mer? Jo, lite mer. Så sitter man där. Jag har försökt ta efter Helenas kloka ord där, fast det har visat sig att jag är ganska bra på trugkonstens alla regler.
När vi ändå är inne på klokheter och goda råd. Innan Edor kom fick vi, som jag nämnt, en massa råd. Ett som jag faktiskt tog till mig var hundbajspåsar i skötväskan. Perfekt när man på olämplig plats behöver göra sig av med en överfylld blöja. Inte roligt att lägga i soporna. Dock, om man gömmer allt i en påse med knut, ja, då är det inte längre ett problem. Mycket bra tips. Hundbajspåsar är egentligen svarta treliterspåsar, skulle jag tro. I affär´n var dock hundbajspåsarna betydligt mycket billigare än treliterspåsarna. Valfri påse är alltså ok.
Dagens höjdpunkt: Edor har haft en lite halvkämpig kväll. Han tog sig en ordentlig power nap på eftermiddagen och tillslut kände vi att vi var tvungna att väcka honom. Det var verkligen lättare sagt än gjort. Han ville verkligen inte vakna. Jag gosade, pussade, strök och ruggade upp. Inget fungerade. Och tog jag nappen blev han bara otröstligt ledsen, fast inte mer vaken. Tillslut tog jag upp honom i famnen. Inte ens då vaknade han. Då passade jag på att göra vad vi gjorde varje kväll när han var en mini. Nämligen att låta honom ligga mot bröstet medan vi sitter i soffan. Helt otroligt fantastiskt mysigt. Konstaterade dock att min mini inte längre är så liten. När han var ny rymdes han lätt på bröstet. En liten klump som låg och vilade där. Numera är det barn överallt. Ben och armar som stäcker sig precis överallt, så pass att han täcker hela min överkropp. Vi fick leta en liten stund efter den supermysiga positionen. Inte mindre mysigt för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar