Jobb och jobb.

När pappa var sjuk fick jag en ny syn på arbete och arbete. Där ute finns människor som har som yrke och livskall att verkligen göra skillnad. De arbetar med att hela människor och hjälpa människor i nöd. De arbetar med att lindra smärta och vårda. Den insats de gör är direkt påtaglig, inte bara för de i behov av vård, utan även för nära och kära. När pappa var sjuk var vårdpersonalen viktig för hur jag sedan kunde bearbeta all sorg. Och när pappa fanns hos mig minns jag hur han kunde visa vägsträckor han varit med och lagt och byggnader han byggt, eller för den delen, Tallnäs, hans och mammas livsverk. Här pratar vi saker man stolt kan visa sin son att man gjort.

Med min nya insikt kom jag också fram till att mitt jobb är ganska blaha. Visst, jag är en bidragande del till att företag kan ta sig över hela världen, knyta kontakter, skriva kontrakt, bygga fabriker och göra en massa bra saker. Men egentligen är det ju blaha. Jag räddar eller förändrar inga liv. Jag berör inte. Jag varken tröstar eller helar nån. Jag sitter vid en dator och gör abstrakta saker. I slutändan ser jag inget resultat. Och så har jag känt länge.

Så kom ett askmoln från en vulkan på Island och plötsligt känns mitt jobb ganska ok. Det står människor i världens alla hörn med en liten stilla önskan, och det är att komma hem. Många ber säkerligen till högre makter fast den de helst vill komma fram till är jag. Någon som kan hjälpa dem. Vår moderna lilla värld är i totalt kaos. Hundratals människor står i Peking, Tokyo, New York, Chicago, Mumbai, Bangkok och alla andra tänkbara platser. Människor som vill komma hem till familjer, fira födelsedagar eller gå på bröllop.
Trots att jag blev inkallad en lördag, har det känts bra att jobba idag. Jag har gjort lite nytta.

Avkall fick därför göras på gos och mys med mitt barn. En pappa i Peking sa att han längtade hem till sina barn. Stackars karl.

Dagens höjdpunkt: På morgonen sov Edor sin vanliga morgonlur. Halvtimmen innan han vaknade kurade jag ihop mig med honom, och väcktes av en glad liten bebis. Mys.

Språkpoliser, hjälp:

Har två saker jag brottas med.

...inte bara för de i behov av vård... Eller blir det Dem, i detta fall? Jag är genuint allergisk mot felanvändning av dem. Så till den grad att jag nog nästan rationaliserat bort dem totalt ur mitt skrivspråk. Och tanken slog mig när jag korrläste, och nu kan jag inte tänka klart.

... den de helst vill komma fram till är jag... Eller blir det mig? Som sagt. Kan inte tänka klart alls, just nu.