Lättroad

Åh, dessa små vardagliga ting som får mig att känna lyckorus. Och vilka saker det handlar om sen.

Nånstans på vägen har ribban sänkts ganska duktigt för vad som uppskattas. Som icke-förälder hade jag i vissa lägen ganska högt ställda krav på underhållning. Visst kunde jag roas av det lilla. Idag är det dock det än mindre som roar mig mest. Edor kan i stort göra vad som helst, och jag jublar.

Idag knackade Edor två klossar mot varandra. Det tyckte jag var fantastiskt. Idag hamrade Edor med en hammare av trä. Han missade det han ämnade hamra på, men han försökte. Det tyckte jag var fantastiskt. Idag stod Edor utan stöd i säkert 20 sekunder. Det tyckte jag var fantastiskt. Mer än fantastiskt faktiskt.

Jag har en distinkt känsla av att jag kommer fortsätta vara lättroad.

Dagens höjdpunkt: Edor luftades. Han är inte rumsren, så det blev en dusch efteråt. Han älskar verkligen att bada och duscha. Han är så otroligt söt när han det går upp för honom att han ska få bada. Hoppas dock inte han inför nån form av revirrutin för att sedan få duscha.

Pruttpuss

Mor och son. Lämplig bild såhär på morsdag.

En häftig sak med att ha en bebis som precis börjat utforska världen, är att man själv också får hänga med. Med öppna ögon ser Edor allt, och han har ett otvunget förhållande till alla intryck. Han vet inte hur han ska förhålla sig till saker och ting, och där ser jag ju att det finns saker att lära. Jag har så många gränser som är skapade av olika anledningar, så det är nog nyttigt för mig med att bara svansa efter. Ta bara på ett socialt plan. Jag kan känna mig blyg och ohipp i nya folksamlingar. Edor tågar på, han vill ju vara med. Bara att hänga på.

Och sen har vi problemet med spindlar. Nu har jag bestämt mig för att inte vara rädd för spindlar längre, och det fungerar ganska bra. Häromdagen hade vi ett litet monster på sovrumstaket. Edor tyckte såklart den var jättespännande och jag försökte på mitt superpedagogiska sätt undvika styra honom åt det negativa hållet. Jag överdrev snarare åt andra hållet, och pratade om hur söt imse vimsen var. Nu var den förskräcklig, men jag tror inte den var det i Edors ögon. Antagligen såg han godis med åtta ben. Godis som sedan mystiskt försvann. Tack och lov av min hand, och inte för att den insåg att det var bättre fly än illa fäkta. Den hann aldrig så långt, utan med blott en liten papperstuss togs den av daga. Utveckling. Att spindelns framtidsutsikter var mörka är Edor fortfarande glatt ovetande om.

Men sen är det roligt att bli lite barn på nytt. Vi leker ju en hel del, och flera gånger har vi lekt i sandlådan. Det är riktigt roligt att leka med hink och spade. Det är roligt att gunga och snart utvecklas ju lekarna till rutchkana, bad och andra sommarlekar. Roligt.

Dagens höjdpunkt: Idag åkte vi till Helsingborg och träffade Linus. Bebisen som är väldigt lik Edor. De hann leka litegrann, och det var skoj. Dessutom har Edor utvecklat pruttfunktionen. Idag kombinerade han prutten med läpparna, med en puss. Han pruttpussas. Ofantligt gulligt och omöjligt att inte bli fnissig och glad av.

Man kan omöjligt vara sötare

Klicka på bilden och klicka sen igen, så ser du hans fangs.

Edor är världens sötaste skapelse.

Går det äta nyckelpigor?

Foto: Maria Jonsson

Foto: Maria Jonsson

Edor och jag gick till lekplatsen på vår bakgård för att leka lite. Där hittade vi en nyckelpiga. Den absolut största utmaningen låg i att inte låta Edor äta upp nyckelpigan. Han är matfrisk, den lille. Och allt lortigt är gott. Om det dessutom försöker fly för sitt liv, ja då blir det genast spännande.

Jag kom på Edor Hansson med att gå. Han smög längs med väggen. Han stod och stödde sig med händerna mot väggen och gick i sidled. Fränt.

Dagens höjdpunkt: Edor Hansson kom med sin mor till mitt jobb så jag fick chansen att visa upp min mirakelkille. Alla blev förtjusta, såklart. Han körde med alla sina gullighetstrix och alla sa han är jättelik mig. Precis vad en stolt far vill höra.

Farfars sonson

Foto: Maria Jonsson

Du såg filmen? Nu var det tolv sekunder av en bebis på rymmen, men ändå. Det gulliga är att han verkligen har sin farfars tungföring. Nu syns inte det särskilt bra, men den är där. När jag ser på Edor kan jag verkligen se pappa i mycket och det är nåt jag blir så hjärtinnerligt lycklig över. Pappakänslan kommer över mig titt som tätt och ett pärlband av minnesbilder dyker upp i mitt huvud. När pappa skruvade med nåt åkte tungan ut, på samma sätt. Inget jag egentligen tog särskild notis vid när det väl begav sig, men som nu känns ohyggligt karaktäristiskt. Kombinationen av farfarskinder och farfarstunga gör Edor Hansson till sin farfars sonson, alla gånger.

En riktigt rolig sak med Edor Hansson är att han nu börjat verka lite humoristisk. Ja, ja, jag läser in en massa saker i honom, men, ändå. Han har börjat göra saker som han vet att vi tycker är roliga, just för att vi ska le och skratta med honom. Är det inte att skaka huvudet, så är det nåt pruttigt med läpparna. Han gör nåt och kontrollerar snabbt att vi reagerar på det. Fränt, tycker jag.

Idag har vi gjort vad Edor sannolikt tycker är bland det roligaste som finns. Vi har badat. Det är trångt så in i bängen, men roligt att få vara med och plaska på som bara den. Däremot förstår jag inte hur man efter ett bad kan känna sig ren. Förvisso badar jag med en helt ickerumsren bebis, men ändå. Även om jag badade själv skulle jag aldrig få den angenäma känslan av renhet, som jag får av en gammal hederlig dusch.

Det har varit en bra dag idag skulle jag vilja säga. Den ljusnade till av många olika skäl. Dels har Edor varit fantastiskt glad idag. Dels lovar himlen solsken och värme. Sen känner jag att semestern börjar finnas inom räckhåll och så nåddes jag av skapligt goda nyheter på jobbfronten. Dessutom innebär en kommande semester att jag efteråt kommer få vara hemma med Edor ända till nyår. Det är en bra känsla, varje gång jag inser att jag snart kommer få göra det jag längtar allra mest efter. Att vara med Edor nästan jämt.

Dagens höjdpunkt: Måste nämna läggningen idag. Jag lägger oftast Edor. Vi har fått till en rutin kring det och det passar oss utmärkt. Idag fick han sin vällingflaska i vanlig ordning i soffan. Sedan skulle jag lägga honom i sin säng för natten. Han var vaken precis hela tiden tills dess jag la honom. Då somnade han. Direkt. Omedelbart. På momangen. Här fanns ingen fördröjning. Jag höll honom, vi pratade, jag la honom, han somnade. Det skulle inte göra nåt om det var så fler gånger.

Utlovade filmen

Pallgång

Foto: Maria Jonsson

Fiskade upp Edor direkt efter jobbet. Maria skulle träna, så jag och killen skulle ha lite egentid ihop. Tidigare under dagen hade Maria tagit Edor till lekparken där han glatt lekt med någon annan unges hink och spade.

Så kan vi ju inte ha det. Klart pojken ska ha eget. Vi letade runt ett tag. Maria hade också spanat. Det är märkligt. Vi ville ha traditionell, ordentlig plastleksakshink och plastleksaksspade. Men överallt fanns det bara bubbliga, tjocka, bulliga varianter. Gärna i bubbliga, fluffiga, glada pastellfärger. Vad hände med knallröda originalvarianten? Eller gula? Eller blå?

Tack o lov för Clas Ohlson. Där hittade jag senare traditionella urversionen av hink och spade. För överkomliga 24 kronor. Sweet.

Dagens höjdpunkt: Edor är en stadig kille, och han tycks bara bli stadigare och stadigare. Han har stått mycket idag, men framförallt har han övat på att gå. Han har skjutit runt bordet, och det är ju såklart roligt. Men så hittade vi lilla pallen. Lättare att knuffa. Snabbare att ta sig fram med. Jag har fångat det på film, men lyckas inte med uppladdningen av nån anledning, men den läggs till under dagen!

När filmen kommer, observera tungföringen. Här snackar vi koncentration. När min pappa höll på med nåt knepigt, gissa hur han såg ut då? Känns det igen?

Ögondoktorn

Hade det inte varit för att hon var en doktor, hade hon kunnat bäst klassas som lite smågalen. Edor träffade idag en ögonläkare för att kontrollera huruvida han skelar eller inte. På UMAS
hade doktorn ett stort rum med en hejdundrande massa prylar. Jag fick intrycket av att hon är en bebisögondoktor, för temat var ganska klart. Det var en värld aldrig förr skådad av planscher, leksaker, mokajänger, glittriga saker och, tja, allt som kan tänkas fånga ett barns uppmärksamhet.

Hon var fenomenalt snäll och trevlig och Edor föll pladask för denna kvinna. Hon han inte mer än komma in i väntrummet förrän han drämde av ett leende som säkerligen fått hennes knän att skaka lite, hade han bara varit några år äldre. Och charmen hade han påslagen under hela vistelsen. Han är duktig på det där, den där Edor. Han har en, om humöret är det rätta, social sida som han använder sig väl av. Han log, skrattade och sträckte sig efter sin ögondoktor emedan hon drunknade i hans ögon. Hon viftade runt med glittriga fladderstjärnor, sprattliga dockor, små bilar och en ficklampa. Hon satte klistermärken på sin näsa och höll tredimensionella kort framför honom, så att det är klart han tyckte hon var en toppenperson att vara med. Det var lek och bus i 180 på ett för honom helt nytt sätt.

Hon konstaterade efter noggranna undersökningar att Edor inte skelar. Jo, visst vindar han med ögonen, det ser vi, men det är inte medicinskt fastställt att det är så. Synen utvecklas fram tills dess man är 7-8 år, och det gick inte säkerställa att Edor faktiskt skelar. Men då fru Jonsson och Herr Hansson har tendenser till vindande ögon, ska vi ändock på återbesök, för att ändå vara på säkra sidan. Många gånger växer det också bort, om skelningen är mild.

Hon konstaterade också att han har fullgod syn, att han är pigg och alert. Och att han vet hur en bil låter, för det demonstrerade han för oss tämligen tydligt efter att hon hållit upp en liten bil. Lustigt det där, för jag förstår ju att vi lärt honom att bilar låter så. Han brummar med läpparna. För det jag tänker på är att han åkt väldigt lite bil, och då har det inte heller varit så mycket för honom att alls uppleva. Och bilar idag är ju så pass tysta. Och låter absolut inte brrrrrr brrrrrr.. Men så lät vi när vi började köra runt honom i sin bobby car, och sedan dess har det hållit i sig. Han brrr brrr:ar åt bilar i alla storleksklasser. Minibilen, stor som en krona brrr brrr:ade lika högt som hans bobby car. Inga nyanser där inte.

Dagens höjdpunkt: Att han är ok i ögonen är ju fantastiskt bra. Sen har Edor stått en hel del själv idag. Det blir allt längre stunder. På köksgolvet i kväll stod han minst 10 sekunder. Dock i villfarelsen att skon han stod och gnagde på var fixerad och därigenom ett stöd. Så fort han insåg att så inte var fallet druttade han ner på rumpan. Vi testade sedan också att låta honom stå, utan att ha fejkstöd av en sko, strumpa eller snörbit. Det funkade det med, men inte fullt lika länge.

Snart går han.

Och jag som tyckte Edor var rörlig igår.. Pyttsan.

Äsch. Det där? Edor kan gå genom att skjuta ett bord framför sig. Vad får er att tro att jag därför är så stolt att jag sprätter runt i lägenheten på bästa tuppmanér, hör änglakörer sjunga, applåderar och studsar på plats. Det säger inte lite om vilken pojke han är. Han har balans. Han är stark. Han är målmedveten. Han har ett sinne för dekor, en pojke med visioner.

Idag har Edor haft en dag fylld av lek och bus. Dels tog Maria honom till öppna förskolan, dels hade han också besök av sina två bästisar Balder och Vincent. Jag tycker deras namn rimmar ganska bra ihop. Edor, Balder och Vincent på nya upptåg och äventyr.

Dagens höjdpunkt: Vi har en glad bebis. Han har blivit friskare och därigenom också gladare. Dagens mysigaste stund inträffade när jag kom hem från jobbet. Maria skulle gå och träna och jag möttes av en gosig bebis som var alldeles utmattad efter en dag full av bus. Så vi satte oss tillrätta i soffan. Edor somnade först. Sen knoppade jag in också. En grötklickig bebis i famnen är det bland det mysigaste som finns. Sen att han, när han vaknat till, plötsligt bestämde sig för att gå genom att skjuta bordet framför sig, ja, det.. det är så begåvat att jag inte vet vad jag ska säga om den saken.

Min bebis, en pojke

Foto: Maria Jonsson

Det infann sig ett lugn i lägenheten. Tystnaden la sig som ett tunt täcke över vår lilla trea, och av detta borde jag börjat ana oråd. En annars aldrig tyst Edor var tyst som en mus.

Edor gillar att smaka på saker. Det får gärna se lite otäckt ut, får gärna vara lite lortigt och helst vara nåt ingen annan vill stoppa i munnen. Gräs, skor, papperstussar, egentligen allt i lagomt stor storlek. Och jord. När tystnaden blev lite för intensiv gick jag och kontrollerade vad han riktigt höll på med. Jag hittade min käre son med händerna djupt nedgrävda i en blomkruka och några nävar jord i munnen. Smaskens. Uppenbarligen föll jorden honom i smaken, för jösses vad svårt det var att få honom att spotta ut det han inte redan svalt.

Han är fantastiskt svår att hålla reda på då han blivit betydligt mer rörlig. Han har en fart som slår det mesta inom krypgenren och han har dessutom börjat klättra lite. Små hinder klarar han utan några större problem.

Min son är förresten nu, enligt större klädkedjor, definierad som pojke. Hittills har han varit bebis, men i och med storlek 86:s inträde i vårt liv är han en pojke. Känner mig redan som en äldre man som pratar om tidens ilande flykt.

Dagens höjdpunkt: Dagen har varit fantastisk ur höjdpunktsaspekten. När jag höll Edor i famnen kom han ihåg det gamla prutt-tricket. Att med läpparna mot huden göra pruttljud. När han väl knäckt det igen satte han igång. Det gulliga är att man ser på hans kinder hur han filurar och ler, men oavbrutet fortsätter prutta. Vi lekte tillsammans i lekparken på vår bakgård, gungade och silade sand. Jag använde en sandsil, Edor använde sina fyra tänder. Men gulligast var kanske när jag nattade honom.

Han har en ko, som när man drar den i svansen, sätter igång och spelar en gonattvisa. Edor har inte förrän igår riktigt haft kläm på hur den fungerar. Han lyckades sätta igång den en gång igår. Och så ikväll låg han och lite slarvigt råkade dra kon i svansen. När den så satte igång och spelade spärrade han förvånat upp ögonen, sökte min blick och log stolt och glatt. Sen höll han på så en ganska lång stund innan han sedan nöjt somnade. Min pojke!

Tupplur

Jag och Edor tog oss en tupplur på förmiddagen. Båda är lite krassliga, så sömn är bra medicin. Inte helt oväntat vaknade Edor före mig. I stilla ro låg jag och sov och vaknade av att någon nöp mig i näsan. Jag var inte lättväckt, utan han fick kämpa ett tag. När jag väl öppnade ögonen möttes jag av en glad liten bebis med fyra vita tänder. Ett sant charmtroll. Vi är bättre, men jag tror Edor leder ligan i tillfrisknande. Jag är en kraxkråka ännu.

Dagens höjdpunkt: Jag nyser endel. Och hostar. Och snyter mig. Jag försöker förbereda Edor för jag vet att han blir rädd varje gång jag gör nåt av det ovannämnda. Är han oförvarnad släpper han allt han har för sig och flyr. I raketfart har man en bebis i famnen. Det är otroligt gulligt att se den omedelbara reaktionen, som en automatpilot som slås på. Sötnosbebis.

Sodium Benzoate

Foto: Maria Jonsson

Nja. Det är lite lustigt det här med vad som finns utan att det egentligen ifrågasätts. Edor var till tandläkaren idag, och då passade Maria på att fråga om tandkräm. Tandkräm innehåller en hejdundrande massa saker som ingen riktigt vet vad det egentligen är. Så vem bättre att fråga än en tandläkare. Frågan var enkel. Varför ska man använda tandkräm på små bebisar? Hon fick inget svar. Tandläkaren visste inte riktigt vad hon skulle säga. Vi kan ju inte vara de första som ifrågasätter poängen med Disoduiom Phosphate, Chondrus Crispus Extract, Hydrated Silica och andra godsaker. Det står ju att det inte ska sväljas. Hm. Undra varför?

Edor är en riktig liten kraxkråka. I skrivande stund har vi precis flyttat honom till vår säng då han får riktiga hostattacker. Hjälplösheten känns fruktansvärd. Lilla söta vän, bli frisk snart!

Dagens höjdpunkt: När jag kommit hem från jobbet båda gångerna, lunch och efter jobbet, har Edor suttit i köket och verkat nästan förväntansfull. Vi hinner ropa lite till varandra, innan vi ser varandra. Och varje gång blir han glad. Då blir jag det också. Dessutom får jag numera en puss, varje gång.

Giftig bebis

Inte ont anande satt jag på jobbet idag då min mobiltelefon ringde. Det var ett skyddat nummer. Mystiskt. När jag svarade presenterade kvinnan sig på andra sidan luren, och frågade om jag var Edors pappa. Kvinnan ringde från ögonkliniken och de hade fått återbud på en tid. På tisdag ska vi således till ögonkliniken för att se om det ska göras nåt åt Edors lilla skelning. Äntligen. Vi har väntat sedan hans sexmånaderskontroll. Galet att det ska ta sån tid.

Dessutom ska skrutten till tandläkaren imorgon. Maria tyckte inte det kändes så roligt, men sken ändå upp som en sol då jag frågade om hon inte skulle ta upp ämnet tandkräm. Jag tror hon hade glömt bort att det kunde vara roligt. Det är en massa otäckheter i tandkräm, och vem bättre att grilla om det än en tandläkare. Och bästa grillaren är fru Jonsson i ett sånt läge. Och till tandläkaren kan jag bara säga lycka till för jag förstår inte hur nån ska få chansen att titta på Edors små huggtänder.

Edor Hansson är hostig och lätt febrig, vilket också hans far tycks vara. Inser att vi har ett antal förkylda år framför oss. Min mamma berättade om veterinären vi hade hemma i Tallnäs då jag var liten. En fikafrisk karl som dock nekade varje gång han insåg att jag bar omkring på nån snuva, för, som han ungefär sa det: förkylda barn är giftiga!

Dagens höjdpunkt: Idag när jag och Edor kom hem, hälsade vi som vanligt på bebisbilden som sitter på dörren. Det är en rutin vi alltid gör när vi kommer hem. Han tar tag i bilden och pussar den. Då frågade jag om inte pappa också skulle pussa bilden, varpå Edor såg till att jag gjorde det genom att sätta kortet mot min mun. Sen fick jag en puss av Edor. Helt bara apropå.

De är hemma!

Mitt stackars lilla barn är hostigt och förkylt. Samtidigt är han ett busigt litet frö vars spjuverblick dyker upp lite då och då mellan hostattackerna.

Det kan ha med förkylningen att göra, men Edor har utvecklat ett nytt läte. Ett läte som vi inte hört så mycket hittills. Det låter lite som en gnisslig grind. De tidigare lätena har varit åt ena eller andra hållet. Har han gnällt, ja då har han varit genuint ledsen eller arg. Idag gnekade han på med ett pipljud som vid första anblicken handlade om en ledsen bebis. Men så när jag såg hans ansikte, såg jag en medvetenhet. Inte en ledsen bebis. Inte en arg. En gnisslig grindlåtande bebis. Och det är klart. Bebisar gnäller, det hör till. Fortfarande tycker jag det är förtrollande att han visar egen vilja, men så har jag bara varit pappa i drygt nio månader.

Dagens höjdpunkt: De är hemma. Äntligen.

Nej. Nu får de komma hem!

Ensamtid är trevligt. Det är en sällsynt vara numera, och jag ska inte sticka under stol med att det har varit helt ok att vara hemma själv. Men nu räcker det. Jag behöver bebisgos och frugos.

Jag nås av rapporter att Edor är en skurk när det kommer till att sova, men utöver det är på topp. Idag hade han fått syn på björnar på tv, vilket tydligen var en succé. Och kajorna hade han ropat efter. Vi får se till att pojken får spana på riktiga djur snart igen.

Dagens höjdpunkt: Jag pratade lite med Edor i telefon idag. Nu handlar det om en form av monolog som inte ger särskilt mycket. Mest känner man sig lite dum som pratar rakt ut i nåt som känns som tomma intet. Reaktionen var inte heller särskild, utan Edor gladdes åt chansen att leka med en telefon. Nåja.

En hel dag utan Edor

Mina kärlekar

Edor och Maria är kvar i Göteborg. Det handlar om bara ett fåtal dagar, men redan börjar jag känna en längtan efter dem.

På tågresan hem från Norrköping, där jag var idag, satt jag och tittade på bilden av Edor, den jag la upp igår, och log vitt och brett. Så där brett att man skäms lite för att man kufiskt sitter och är lite för till synes omotiverat glad. Nåja, det må vara hänt.

Tydligen har Edor blivit förkyld igen, stackarn, och dessutom sover han dåligt. Hektiska dagar för en liten kille, men roligt att vara med sin lilla kusin.

Dagens höjdpunkt: Jag skulle gå och handla, och på innergården lekte en liten kille på kanske fyra år. Han hälsade glatt och jag hälsade tillbaka. Sen frågade han "vems pappa är du?". Då blev jag så innerligt glad, för han tyckte att jag såg ut som en pappa. Då fick jag ju berätta att han nog inte känner Edor, då han än så länge är en miniliten en, men att de nog skulle träffas till sommaren.

En bra dag

Idag gick vi ut på promenad i slottsskogen. Det är ett förträffligt trevligt parkområde i Göteborg som också inhyser en djurpark. Bäst idag var Edors träff med en häst. Han tyckte det var ohyggligt spännande.

Det känns också som om jag och Iris gjort framsteg tillsammans. Jag fick mata, jag har fått busa med henne, och när jag åkte från Göteborg lyckades jag lura till mig en puss. Vi är nog kompisar nu.

Dagens höjdpunkt: Hur söt är inte Edor Hansson? Sötast i världen. Dagens höjdpunkt blir att jag har världens sötaste bebis. Världens! Inte illa pinkat.

Göteborg

Edor äter själv. Eller, försöker snarare.

Lördagen spenderades i ett regnigt Göteborg. Tanken var att vi skulle göra stan, men vi fick vända tillbaka till lägenheten då regnet valde att bara ösa ned. Roligt att vara här! Iris och Edor har ganska roligt ihop. Det är fränt att se dem äntligen ha nån form av interaktion. Iris stjäl en sak från Edor. Edor stjäl tillbaka den. Iris stjäl den igen. Och så fortgår det. Undra hur länge det håller i sig att de båda tycker den sortens beteende är ok. Intresset för den pryl de ryckt från den andre falnar tämligen snabbt. Det finns ju många andra prylar. Det lär inte hålla så länge.

Edor är sitt vanliga fantastiska jag. Bland det roligaste som finns just nu är visan "vi sitter i samma båt". Själva höjdpunkten i den visan är när man får ropa "akta dig, där kommer det en våg" samtidigt som man hissar honom högt över huvudet. När han hör ordet akta.. så spänner han kroppen, ler och fylls av förväntan. För då vet han att han snart ska upp och flyga. Gulligt.

Iris har blivit sötare än någonsin. Alltid söt, men nu sötare. Dessutom har jag fått leka en hel del med henne under dagen. Hon har gått med på att vi suttit tillsammans på en lekmatta, och att jag fått tramsa runt med grejer. Vi bollade en boll fram och tillbaka, vi lekte med hennes strumpor och jag fick killa henne under fötterna. Fantastico!

Svårt att veta hur pass opåverkad man är, och hur mycket ens egna fantasier och förhoppningar spelar in, men, vi tror att Edor säger nåt nära ordet VOV när han ser hundar. Det kanske inte finns så många rätt eller fel i detta läge, så, jag fastställer det här och nu. Edor säger vov när han ser en hund. Begåvat!

Dagens höjdpunkt: Edor pussade Martin. Det tycker jag var otroligt gulligt. Sen har han varit vid gott mod sågott som hela dagen. Dagen inleddes med att jag fick en bebis i soffan, där jag sover. Bättre inledning på dagen går inte få.

9 månader

Foto: Maria Jonsson

Idag har Edor dubblat sin ålder. Typ. 9 månader i magen, 9 månader hos oss. Vilka fantastiska månader det har varit sen. Nämnde häromdagen söthetsrekord. De slås om och om igen. Han är så med. Han pratar och jollrar och håller låda. Han härmas och kryper omkring som en liten vilde. Han är verkligen inte att lita på, utan ständig uppsikt är ett krav. Förut trodde jag inte man kunde vara överallt samtidigt, men jösses vad Edor bevisar mig fel.

Han är vid betydligt bättre humör igen. Det har han varit i dagarna två. Skönt. Och roligt. En glad bebis är roligare, även om en kinkig har sina poänger.

Direkt efter jobbet hoppade lilla familjen in i bilen, och som skottspolar drog vi iväg till Göteborg. Tvillingkusinerna ska firas ihop. När vi kom fram hade dock Iris hunnit somna. Vi väntar med spänning på morgondagen för att se hur de funkar ihop denna gång. Det är ju ändå kanske två veckor sen sist.

Dagens höjdpunkt: Min bebis fyller nio månader idag. Han börjar bli stor.

Söthetsrekord

Jag kom på ett trix som gör Edor mer medgörlig på skötbordet. Hans tandborste. Han ligger och biter på den och låter oss göra det vi ska göra. Sweet. Det har fungerat i snart två dagar, så.. Så länge det håller är jag nöjd.

Idag har han varit charmören själv. Ett riktigt gostroll. Under middagen stannade han upp mitt i alltihop och log på ett spektakulärt sött sätt. Söthetsrekord. Sen är det så, det kan omöjligt finnas nåt sötare än de mörka små ögon man möts av då Edor ropar från sovrummet. Då han ställt sig upp i spjälsängen i sömnom och tittar ut i mörkret. Han gnyr lite, för han är ensam och tycker det är trist. De små sömndruckna ögonen är mirakulösa.

Edor vaknade till strax efter 22:00 ikväll. Sen ville han absolut inte somna om. Han var pigg som en mört. Vi försökte med det mesta. Tillslut flyttade vi över honom till vår säng och försökte söva honom där. Då blev han så glad och sprallig att han låg och applåderade. Plötsligt satte han sig upp, tittade på oss, och skrattade. Där inträffade det regerande söthetsrekordet. Omöjligt att vara mer charmerande, även om han vaknat och prompt vägrade somna om. Nu är klockan strax midnatt, och han har precis somnat, vår lille skurk.

Dagens höjdpunkt: Maria var och tränade, och jag och Edor hade lite egen bustid. Vi körde bobby car. Han tycker det är fränt, och jag med.

Lärdomar

Foto: Maria Jonsson

Edor är fortsatt tydlig med att han inte tycker om att ligga på skötbordet. Så pass tydlig att jag är övertygad om att samtliga på norra skolgatan 3 känner till hans ståndpunkt.

Vi har en bok. I den kan man läsa om olika bebisfaser och det finns checklistor där indikatorer om huruvida bebisen är i ett fasskifte är listade.

1-Skriker oftare
2-Är glad ena stunden och skriker nästa
3-Vill hållas sysselsatt
4-klamrar sig vid dina kläder
5-får oftare vredesutbrott
6-uppträder "alltför" snällt
7-är blygare för främligar
8-vill att den fysiska kontakten är tätare och närmre
9-sover dåligt
10-vägrar bli ombytt

Den listan kan vi checka av.

Fasen handlar mycket om att Edor förstått att vi kan lämna honom. Det är också en fas som handlar om att han lär sig en mängd nya färdigheter och tydligen drabbar denna fasen alla bebisar. Det tröstar och smärtar. Det tröstar att veta att det är precis som det ska vara. Det smärtar för jag vill ju inte att Edor ska frukta att vi lämnar honom. Det allra viktigaste är ju att han känner sig så älskad som han är.

Idag har jag fått två lärdomar. Först ut, väckning. Edor sov i vagnen när jag kom hem från jobbet. Maria sa att det var dags för honom att vakna och jag tog på mig väckaransvaret. Jag försöker ständigt tänka på hur det är för mig själv när jag väcks. Inte vill jag genast busa, skutta, äta eller göra nåt alltför vilt. Jag vill vakna. Och jag tänker mig att Edor vill detsamma. Så, försiktigt tog jag upp honom ur vagnen, för att vi skulle sätta oss i soffan och mysa. Innan jag var på plats hade Edor vaknat. Ni förstår ju själva. Vakna i famnen, obekvämt omkringburen nånstans gud vet var? Jag skulle bli olycklig. Edor blev gravt olycklig.

Sen detta med Edors förväntningar. Det är direkt osmart att fråga Edor om han vill bada. Ta av honom kläderna och visa vad som är på gång, för att sedan slå på kranen för att tappa upp vattnet. En strilande kran var inte vad Edor ville stå och se på. Det tar skitlång tid och Edor hade verkligen inte tid att vänta. Han skulle ju bada nu. Inte sen. Det blev sen, men jösses vad ledsen och besviken han hann vara innan vi väl kom i vattnet.

Dagens höjdpunkt: Edor vägrade sova. Han blev som i listan för bebisar i kategorifasen, alltför snäll. Han blev som förbytt. Han var ledsen och arg för att jag försökte söva honom. Plötsligt skrattade han, jollrade och blev väldigt flirtig. Det slutade ju såklart med att han fick komma upp. Då kom vi på en lek. Jag skakar på huvudet ganska vilt. Då skakar Edor på huvudet också. Skoj.

Ny fas

En miniminibebis. Edor tre månader

Edor har precis lärt sig att han har en egen vilja. En stark sådan.

När man verkligen vill ha nåt. Avgrundsdjupt och innerligt. Då reagerar man ju såklart på lite olika sätt, beroende på hur man är som person. I mer vuxen ålder tar sig det lite olika i uttryck. Vad man dock kan konstatera är att vid vuxen ålder utagerar man inte fullt lika dramatiskt, som om man vore, låt säga, en niomånaders liten kille. För jösses vilken liten dramakung vi har. De senaste två dagarna har han börjat visa en mer bestämd sida.

Han har börjat ogilla att byta blöja. Eller, inte så mycket att byta blöja, utan snarare, att ligga på rygg. Så till den milda grad att han skriker sig orange bara för att slippa. Det är som en stor av och på knapp. Tar man Edor och lägger honom på skötbordet, så slår man på hans skrikfunktion. Tar man upp honom, stängs han av. Och nu är det inte några försiktiga gnyn av missnöje, utan regelrätta, oavkortade bebisvrål.

Med viljan har också velandet kommit. Han kryper efter oss i lägenheten och vill vara med. Han vill upp, upp, upp. Helst vill han upp i famnen. Han är så söt och gullig att han inte går ignorera, men så snart man lyft upp honom slår det honom att "vänta, jag vill ju ner, ner, ner!"

Idag var jag bestämd. På skötbordet fick han finna sig i att ligga på rygg. Där finns ingen pardon. Efteråt var vi båda varma och lätt svettiga. Men, han måste lära sig, helt enkelt. Det är tur för Edor Hansson att han är söt, snäll och min.

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor var ensamma hemma. Jag låtsassov på mattan i hallen. Om nån ligger och sover är det fritt fram, tycks han tycka. Och det dröjde inte länge förrän Edor kröp fram till mig och gav mig en jätteplaskig puss. Myspys.

Brum

Edor beslöt sig för att möblera om här hemma idag. Inte särskilt oväntat, då vi tyckts märka stark dragningskraft från allt som går klättra på, dra i, välta eller flytta. Bokhyllan rök idag, och med den Marias geishadocka från Japan. Hon decapiterades och tappade sin näsa. I och med olyckan tappade hon lite av sin charm.

Foto: Maria Jonsson

Under kvällen lekte Edor endel med sin nya bil. Han har fått kläm på det här med att brumma.

Dagens höjdpunkt: Att Edor nästan kan köra bil tycker jag är häftigt.

Veckan

Foto: Maria Jonsson

Det är alltid trist när människor man tycker alldeles extra mycket om måste åka hem. Idag åkte mamma a.k.a farmor hem till sitt. Hon och Kent har varit här sen sent i tisdags, och man kommer snabbt in i en rutin kring att ha sin mamma hemma. Det infinner sig ett mammalugn inom mig som är lite knepigt att förklara. Inte så att jag blir som Edor, och svansar efter på grund av en närhetsfas, utan mer som att det känns som hemma. Alltså hemma hemma. Sen är hon ju snäll och trevlig att ha nära sig. Och en bra kille har hon skaffat sig också!

Jag vill tro att de haft roligt här. Summerar man veckan innefattar den shopping, biltur över öresundsbron, Köpenhamn, utemiddag på restaurang, Lund, Malmötour med västra hamnen, Turning Torso, Zlatans fina hus, en hejdundrande massa luncher, fika och gott vin. Och en hel del Edorgos. Han mjuknade lite, men närhetsfasen sitter djupt rotad i honom. Mamma fick dock hålla, mata, busa och gosa en hel del. Och det märktes i de små gnistrande ögonen att det var nåt särskilt med farmor.

Imorse vaknade Edor tidigt. Han somnade tidigt igår, vilket såklart innebar tidig morgon. Nånstans innan sex var jag upp och fixade en flaska. Gissningsvis hade han och Maria varit vakna ett tag då redan. Vi hoppades lite att han skulle somna om med lite mat i magen, men icke sa nicke. Piggelin. Omöjligt att inte bli kär i en nyvaken piggelinbebis som klättrar runt i sängen.

Idag har jag förresten varit lite extra ansvarstagande. Jag har köpt en extern hårddisk och säkerhetskopierat hela datorn. Inte illa.

Dagens höjdpunkt: Blir att mamma och Kent agent varit här. De är gulliga.

Nya tänder

Dagen spenderades i Köpenhamn. Edor och Maria följde inte med, då vi insåg att Edor skulle hata sitta i sin vagn en hel dag. Det var kallt där, men tack och lov regnade det inte. Jag, mamma och Kent hade det väldigt trevligt, med god mat och gott fika.

Medan vi var där hittade Maria två framtänder på Edor. Nu kommer så framtänderna, verkar det som. Som det är nu har han två hörntänder upptill, och det ser fantastiskt gulligt ut, fast tämligen opraktiskt om man vill tugga. Ytterligare två tänder uppe blir bra. Nya tänder kan förklara lite varför han varit lite extra närhetskrävande.

Dessutom passade han på att testa livet som kamikazepilot, genom att skutta ned från soffan. Det gick bra, tack och lov, men dessvärre vet jag inte om han lärde sig nåt av det? Huvudet först är devisen han följer, nåt jag gärna ser han slutar upp med när det gäller avsatser.

Dagens höjdpunkt: Jag hjälpte Maria lite med den middag hon skulle bjuda på. Hon stack iväg för att stödhandla lite och jag stod vid spisen. Det innebar att Edor skulle vara lite ensam med mamma och Kent. Och som de lekte på mattan i hallen. Roligast var det när de lekte "var är farmor" medan hon gömde sig under en scarf. Fint och skönt att han äntligen inte är livrädd för dem.

Farmor matar

Det går bättre och bättre att låta Edor vara med sin farmor och Kent. Men han gillar inte att vi lämnar honom ensam med dem. Är vi bara med, jag eller Maria, så är han kaxig och modig. Farmor fick mata idag, sött.

Precis hemkommen från restaurang med min mamma och Kent. Ursprungsplanen var att vi alla skulle gå ut, men det insåg vi ganska snart vore svårt. Därför väntade vi tills dess Edor gått och lagt sig. Sen tassade vi iväg till en restaurang som heter T-bone. Inte ett ställe för vegetarianfrun Maria. Medium rare ryggbiff var väldigt gott.

Dagens höjdpunkt: Lekte på mattan med Edor. Där körde jag hans lilla plastbil fram och tillbaka. När jag sedan gav Edor samma bil, gjorde han detsamma. Om än bara för några gånger, så var det ändå så att han lekte med bilen. Med brummande ton på rösten.

Pedagogiskt

Idag när jag kom hem möttes jag av en kompis inne på toaletten. Min namne David satt på pottan. Ytterst pedagogiskt tänkt av min fruga. Potträningen är vi väl inte vansinnigt aktiva med, men den dagen kommer, den med. Jag har funderat en del på baddockan David och inser att hans grej verkligen är att han har en snopp. Han kör en Sven Wollter. Ser du Sven Wollter i filmen Mannen på taket iförd endast en ack så kort T-shirt vet du vad jag menar. David kör samma stil.


Idag har jag också fått rapporter om att Edor blivit en djärv liten äventyrare. Maria satt och berättade för en annan mamma på öppna förskolan hur han är i en separationsfas, där närhet till oss föräldrar är otroligt viktigt för honom. Det har vi märkt, då han inte vill att vi lämnar honom. Han följer oss som en liten svans och griper krampaktigt tag om våra ben så snart han får möjlighet. Medan Maria berättar detta, drabbas Edor av äventyrslystnad. Förvånad ser Maria honom krypa iväg längs en korridor, och in i ett angränsande rum. Helt själv. Fasen kanske är i övergående, kan man kanske konstatera. Sen ska jag tillstå att erkänna att jag gjort nåt som verkligen är dåligt. Jag har en liten gottepåse med jordnötter i ett av köksskåpen. Ibland missas munnen i den frenesi av jordnötsätande som jag kan drabbas av. Maria fann en nöt liggande på golvet. Illa. Rådig som hon är, åt hon upp den.

Farmor får busa lite med Edor. Han är försiktig och lite nervös, men det går ganska bra. Farmor trodde (eller snarare hoppades) innan ankomsten att hon och Kent skulle kunna vara barnvakt en kväll, så jag och Maria skulle kunna gå på bio eller nåt. Fin tanke, som inte riktigt är aktuell. Inte för att hon inte skulle fixa det, men när Edor inser att mamma eller pappa inte är med, blir han lite ledsen. Och visst, det är trist. Samtidigt värmer det lite i hjärtat, att vi är hans och han är vår. Fast vi delar gärna med oss av honom, förstås.



Dagens höjdpunkt: När det glimtar till i Edors ögon är alltid magiskt. Det glimtar till så snart han kommer på nåt av buskaraktär. Det handlar oftast om att han vill skrämmas. Det kan också handla om att vi busar om hans napp. När jag norpar hans napp blir han inte irriterad, utan snarare utmanad. Hans uppdrag är då att få fatt på nappen, och det tycker han är ett bus. Väldigt roligt med mycket glimt i ögat.

Presenter, och vilka presenter sen

Idag har det varit en bra dag. Synd bara att jag inte varit med så mycket, utan tvingats som den vanlige människan jag är, jobba. Mamma och Kent är på besök, och självklart har de roligt mest hela tiden. Vi fick tillfälle att luncha ihop, men efterföljande fika och presentkalas missade jag.

Edor har fått en bobby car av sin farmor. Det är en sån liten bil som man sitter på och sparkar sig fram med. Edor är lite liten än, men sitter stolt och duktigt på den. Har fått rapporter om att han faktiskt lyckats förflytta sig några centimeter på den också. En bil har stått på pappas önskelista länge, så det var en toppenpresent som jag vet vi kommer ha mycket roligt med.

På önskelistan har även en docka stått, och Kent slog på stora trumman och köpte en docka åt Edor. Det tycker jag var väldigt rart. Han köpte baddockan David. En liten pojkdocka. Vad som kan sägas om David är att han är utrustad som pojkar alltmest är, med en snopp. Dessutom bär han en T-shirt med sitt namn på. Jag har inte sett Edor leka med honom ännu, men jag vet att i butik har han blivit nästan lite blyg för dockorna han sett. Jag tror han finner i en vän i David, även om han mest under dagen försökt pilla ut Davids ögon. Tough love således.

Dagens höjdpunkt: Att mamma och Kent är här är toppen. De skulle gärna få komma oftare. Dessutom gick första mötet riktigt bra. Mamma har fått hålla och Edor har skrämt både henne och Kent under hela dagen. Båda är riktigt bra på att bli rädda, nåt som verkligen gillas av min pojk.

Mamma och Kent

Har precis hämtat mamma och hennes kille Kent på flygplatsen. Lyckades lura hit dem en hel dag tidigare än planerat. Dock innebar det att de landade förhållandevis sent. Så sent att skruttpellen såklart sov vid deras ankomst. Jag försökte uppmuntra min morgontrötta mor att komma förbi lägenheten strax före 08:00, så att jag skulle få vara med på första mötet mellan bebisen och hans farmor. Hon nekade.

Mest nyfiken är jag på mammas reaktion. Edors kan jag på sätt och vis förutspå. Hans handlar om att med öppen mun stirra på henne. Och Kent. Länge. Mammas reaktion däremot är spännande. Sist hon träffade Edor var i februari. Många månader i bebismått mätt. Då var han en liten bebis som precis lärt sig snurra runt. Nu är han en bebis som står. Nåväl. Jag får träffa dem imorgon på lunchen, det blir bra det.

Glömde en viktig sak i gårdagens inlägg. Nämligen att skriva: än så länge! Det funkar bra, men om jag lärt mig nåt, så är det att när man tror man vet nåt säkert, kommer skrutten på nya saker.

Dagens höjdpunkt: Edor är en liten svans. Många gånger bidrar det till att saker och ting tar längre tid och försvåras en aning. Dock måste jag tillstå att säga att det är lite gulligt att vi har en bebis i lägenheten som verkligen vill vara med. Hela tiden.

Lurifaxigt

Jag har två knep. Nedtecknat såhär kan det verka lite hårt, men det är det verkligen inte. När Edor är toktrött och verkligen desperattrött kan han ibland tro att han inte alls vill sova. Han gör sitt yttersta för att inte somna. Han snurrar runt och vill upp, upp, upp. Inte upp i famnen, utan han vill stå. För står han, så somnar han inte. Då tar jag till mina knep. Det första är att låta en hand vila mot hans ena ben. Jag håller inte emot, utan låter bara handen vila där. När han sen vill sprattla runt, så håller jag emot. Lite. Det tar en sekund, så ger han upp det försöket och ligger stilla kvar. Det är första steget mot att han ska somna. När han sen eventuellt protesterar, så gör han gärna det ganska högljutt. Det är inte alltid, utan oftast har han somnat vid det laget. Men protesterar han, så får han göra det. Jag väntar fem sekunder. Jag vet att omedelbar tröst är nappen. Men väntar man fem sekunder, och sen ger nappen, ja, då är segern min. För då somnar han.

Sen är det ju också såhär, att försöka lägga en bebis vars sovtåg inte kommit, är förenat med omöjlighet. Det är lika bra att vänta ut det lite, och faktiskt passa på att mysa med en kvällsmysig bebis istället. Finns ingen poäng i att lägga honom halv åtta, om han inte är trött. För sovtåget kommer, utan pardon alla gånger före nio, så det är bara att vänta. Och har man en sovtrött bebis är det egentligen bara att lägga ned honom, stryka lite mysigt över pannan och vips, sover han.

Imorgon kommer mamma och mammas kille Kent. Hurra!

Dagens höjdpunkt: Jag sa åt Edor att ge sin mamma en puss. Och så gjorde han det.

Hej dås

Fångade fina blommor i träden alldeles vid oss. Fint. Tänk, nu är det vår och möjligheternas tid är här. Vi fantiserar vilt om varma uteserveringar och mysiga picnic:ar. Snart är sommaren här, hör oss jubla på norra skolgatan 3.

Idag fick vi ta flera farväl. MorfaR med sin stora kombibil ställde upp som chaufför åt vår trasiga tvättmaskin mot sin sista vila. När jag ställt den på sin rätta plats ute på återvinningen stack det till lite i min lilla tramsiga själ. Jag köpte den på Elgiganten, precis när jag flyttat till Örebro. Jag ansåg mig egentligen inte ha råd med den då vansinnigt dyra tvättmaskinen, men jag hejades på duktigt av mamma och pappa som verkligen ansåg att jag skulle ha en maskin i lägenheten. Och då denna var den enda som skulle rymmas i KÖKET var valet avgjort, dyr eller billig oavsett. Tog den på avbetalning. Det mer spektakulära med den maskinen var själva installationen av den. Vi fick tag på ett munstycke som godkände montering i kökskranen, men för att få till det var vi tvugna att stänga av vattnet. I den ÖBO-lägenhet jag bodde i fanns ingen avstängningskran, utan den dolde sig längst ned i källaren. Själv bodde jag på tredje, och högsta våningen. För att lyckas med installationen var jag således nödd och tvungen att stänga av vattnet i HELA huset. Jag gjorde det helt på eget bevåg, än en gång duktigt påhejad av mamma och pappa, så att vänta på en bovärds tillstånd tycktes onödigt. Utrustad med mobiltelefon och synkroniserad klocka gick jag så ned till källaren, hittade rätt kran, och med en redo pappa på andra änden i telefonen, stängde jag av vattnet i hela hyreshuset. Utan tillstånd. Det var fruktansvärt jobbigt. Jag var vansinnigt nervös. Pappa jobbade supersnabbt, och snart stod maskinen monterad, vattnet slogs på på nytt, och ingen egentlig fara skedd. Mig veterligen. Möjligen stod grannarna frågande vid avstannade duschar, öde vattenkranar och torrlagda diskmaskiner.

Att se den lilla maskinen stå där, bland andra, betydligt större maskiner, kändes som ett aningens sorgligt avsked.



Helena, Martin, Iris och MorfaR åkte hem idag. Barnen har inte lekt. De är för små fortfarande har vi konstaterat. De är mest rädda för varandra. Idag var det än en gång Edors tur att drabbas av total panik. Iris och Edor lekte stilla på mattan i hallen. Jag höll på att ta av mig skorna, och Maria var i köket. Iris blev ledsen/rädd för nått och började gråta. Edor blev då livrädd och såg ingen annan utväg än att fly. Normalt hade man kunnat tänka sig att han skulle krypa till mig eller Maria, men denna gång var faran så överhängande, att Edor bara var tvungen att försvinna. Vart som helst. Bort. Så med utskjuten underläpp och stora tårar, kröp Edor iväg i rekordfart in mot vardagsrummet. Maria fick springa för att hinna komma ikapp den skenande bebisen.

Trots tårar har det varit otroligt roligt med besök för stor som liten. Vi vet ju att Edor tycker det är fränt med en annan bebis i närheten, och man märker hur otroligt medveten han är om att det finns en annan minimini. Nästa gång hoppas vi bara på mer bus och mindre tårar.



Dagens höjdpunkt: När vi kom hem halvsov Edor i sin vagn. Då tog jag honom i famnen, satte mig tillrätta i soffan och lutade mig tillbaka. Sen somnade vi båda. Myspys.

Ombytta roller

Foto: Maria Jonsson

Idag var rollerna ombytta. Idag har Edor varit ganska kaxig och lite skarp i tonen. Därför har det många gånger inte dröjt länge förrän Iris suttit och skrikit i nåt som närmast kunnat liknas vid panik.

Idag tog vi en promenad till parken med målet att mata fåglarna i sikte. Innan vi kom fram till parken hade såklart båda kottarna somnat. Vi gick ett varv runt pildammen, och tursamt nog vaknade först Edor, snart följd av Iris, så matningen kunde göras med vakna bebisars nyfikna ögon öppna. Fåglar är bra otäcka djur. Skrikiga och gåpåiga. Jag var lite nervös över Edors små godsaksfingrar som han lät dingla precis utanför vagnen. Hur lätt vore det inte för en ondsint gås att försöka sig på en smakbit. MorfaR stod redo med dropkicken mot alla gäss som kom för nära.

Foto: Maria Jonsson

Dagens höjdpunkt: En kort middagslur blev en nästan tvåtimmarslur. Mysigt. Skönt att kunna lyxa till det så.