De är hemma!

Mitt stackars lilla barn är hostigt och förkylt. Samtidigt är han ett busigt litet frö vars spjuverblick dyker upp lite då och då mellan hostattackerna.

Det kan ha med förkylningen att göra, men Edor har utvecklat ett nytt läte. Ett läte som vi inte hört så mycket hittills. Det låter lite som en gnisslig grind. De tidigare lätena har varit åt ena eller andra hållet. Har han gnällt, ja då har han varit genuint ledsen eller arg. Idag gnekade han på med ett pipljud som vid första anblicken handlade om en ledsen bebis. Men så när jag såg hans ansikte, såg jag en medvetenhet. Inte en ledsen bebis. Inte en arg. En gnisslig grindlåtande bebis. Och det är klart. Bebisar gnäller, det hör till. Fortfarande tycker jag det är förtrollande att han visar egen vilja, men så har jag bara varit pappa i drygt nio månader.

Dagens höjdpunkt: De är hemma. Äntligen.