Ny fas

En miniminibebis. Edor tre månader

Edor har precis lärt sig att han har en egen vilja. En stark sådan.

När man verkligen vill ha nåt. Avgrundsdjupt och innerligt. Då reagerar man ju såklart på lite olika sätt, beroende på hur man är som person. I mer vuxen ålder tar sig det lite olika i uttryck. Vad man dock kan konstatera är att vid vuxen ålder utagerar man inte fullt lika dramatiskt, som om man vore, låt säga, en niomånaders liten kille. För jösses vilken liten dramakung vi har. De senaste två dagarna har han börjat visa en mer bestämd sida.

Han har börjat ogilla att byta blöja. Eller, inte så mycket att byta blöja, utan snarare, att ligga på rygg. Så till den milda grad att han skriker sig orange bara för att slippa. Det är som en stor av och på knapp. Tar man Edor och lägger honom på skötbordet, så slår man på hans skrikfunktion. Tar man upp honom, stängs han av. Och nu är det inte några försiktiga gnyn av missnöje, utan regelrätta, oavkortade bebisvrål.

Med viljan har också velandet kommit. Han kryper efter oss i lägenheten och vill vara med. Han vill upp, upp, upp. Helst vill han upp i famnen. Han är så söt och gullig att han inte går ignorera, men så snart man lyft upp honom slår det honom att "vänta, jag vill ju ner, ner, ner!"

Idag var jag bestämd. På skötbordet fick han finna sig i att ligga på rygg. Där finns ingen pardon. Efteråt var vi båda varma och lätt svettiga. Men, han måste lära sig, helt enkelt. Det är tur för Edor Hansson att han är söt, snäll och min.

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor var ensamma hemma. Jag låtsassov på mattan i hallen. Om nån ligger och sover är det fritt fram, tycks han tycka. Och det dröjde inte länge förrän Edor kröp fram till mig och gav mig en jätteplaskig puss. Myspys.