Edor gillar att smaka på saker. Det får gärna se lite otäckt ut, får gärna vara lite lortigt och helst vara nåt ingen annan vill stoppa i munnen. Gräs, skor, papperstussar, egentligen allt i lagomt stor storlek. Och jord. När tystnaden blev lite för intensiv gick jag och kontrollerade vad han riktigt höll på med. Jag hittade min käre son med händerna djupt nedgrävda i en blomkruka och några nävar jord i munnen. Smaskens. Uppenbarligen föll jorden honom i smaken, för jösses vad svårt det var att få honom att spotta ut det han inte redan svalt.
Han är fantastiskt svår att hålla reda på då han blivit betydligt mer rörlig. Han har en fart som slår det mesta inom krypgenren och han har dessutom börjat klättra lite. Små hinder klarar han utan några större problem.
Min son är förresten nu, enligt större klädkedjor, definierad som pojke. Hittills har han varit bebis, men i och med storlek 86:s inträde i vårt liv är han en pojke. Känner mig redan som en äldre man som pratar om tidens ilande flykt.
Dagens höjdpunkt: Dagen har varit fantastisk ur höjdpunktsaspekten. När jag höll Edor i famnen kom han ihåg det gamla prutt-tricket. Att med läpparna mot huden göra pruttljud. När han väl knäckt det igen satte han igång. Det gulliga är att man ser på hans kinder hur han filurar och ler, men oavbrutet fortsätter prutta. Vi lekte tillsammans i lekparken på vår bakgård, gungade och silade sand. Jag använde en sandsil, Edor använde sina fyra tänder. Men gulligast var kanske när jag nattade honom.
Han har en ko, som när man drar den i svansen, sätter igång och spelar en gonattvisa. Edor har inte förrän igår riktigt haft kläm på hur den fungerar. Han lyckades sätta igång den en gång igår. Och så ikväll låg han och lite slarvigt råkade dra kon i svansen. När den så satte igång och spelade spärrade han förvånat upp ögonen, sökte min blick och log stolt och glatt. Sen höll han på så en ganska lång stund innan han sedan nöjt somnade. Min pojke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar