Har precis hämtat mamma och hennes kille Kent på flygplatsen. Lyckades lura hit dem en hel dag tidigare än planerat. Dock innebar det att de landade förhållandevis sent. Så sent att skruttpellen såklart sov vid deras ankomst. Jag försökte uppmuntra min morgontrötta mor att komma förbi lägenheten strax före 08:00, så att jag skulle få vara med på första mötet mellan bebisen och hans farmor. Hon nekade.
Mest nyfiken är jag på mammas reaktion. Edors kan jag på sätt och vis förutspå. Hans handlar om att med öppen mun stirra på henne. Och Kent. Länge. Mammas reaktion däremot är spännande. Sist hon träffade Edor var i februari. Många månader i bebismått mätt. Då var han en liten bebis som precis lärt sig snurra runt. Nu är han en bebis som står. Nåväl. Jag får träffa dem imorgon på lunchen, det blir bra det.
Glömde en viktig sak i gårdagens inlägg. Nämligen att skriva: än så länge! Det funkar bra, men om jag lärt mig nåt, så är det att när man tror man vet nåt säkert, kommer skrutten på nya saker.
Dagens höjdpunkt: Edor är en liten svans. Många gånger bidrar det till att saker och ting tar längre tid och försvåras en aning. Dock måste jag tillstå att säga att det är lite gulligt att vi har en bebis i lägenheten som verkligen vill vara med. Hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar