Edor är fortsatt tydlig med att han inte tycker om att ligga på skötbordet. Så pass tydlig att jag är övertygad om att samtliga på norra skolgatan 3 känner till hans ståndpunkt.
Vi har en bok. I den kan man läsa om olika bebisfaser och det finns checklistor där indikatorer om huruvida bebisen är i ett fasskifte är listade.
1-Skriker oftare
2-Är glad ena stunden och skriker nästa
3-Vill hållas sysselsatt
4-klamrar sig vid dina kläder
5-får oftare vredesutbrott
6-uppträder "alltför" snällt
7-är blygare för främligar
8-vill att den fysiska kontakten är tätare och närmre
9-sover dåligt
10-vägrar bli ombytt
Den listan kan vi checka av.
Fasen handlar mycket om att Edor förstått att vi kan lämna honom. Det är också en fas som handlar om att han lär sig en mängd nya färdigheter och tydligen drabbar denna fasen alla bebisar. Det tröstar och smärtar. Det tröstar att veta att det är precis som det ska vara. Det smärtar för jag vill ju inte att Edor ska frukta att vi lämnar honom. Det allra viktigaste är ju att han känner sig så älskad som han är.
Idag har jag fått två lärdomar. Först ut, väckning. Edor sov i vagnen när jag kom hem från jobbet. Maria sa att det var dags för honom att vakna och jag tog på mig väckaransvaret. Jag försöker ständigt tänka på hur det är för mig själv när jag väcks. Inte vill jag genast busa, skutta, äta eller göra nåt alltför vilt. Jag vill vakna. Och jag tänker mig att Edor vill detsamma. Så, försiktigt tog jag upp honom ur vagnen, för att vi skulle sätta oss i soffan och mysa. Innan jag var på plats hade Edor vaknat. Ni förstår ju själva. Vakna i famnen, obekvämt omkringburen nånstans gud vet var? Jag skulle bli olycklig. Edor blev gravt olycklig.
Sen detta med Edors förväntningar. Det är direkt osmart att fråga Edor om han vill bada. Ta av honom kläderna och visa vad som är på gång, för att sedan slå på kranen för att tappa upp vattnet. En strilande kran var inte vad Edor ville stå och se på. Det tar skitlång tid och Edor hade verkligen inte tid att vänta. Han skulle ju bada nu. Inte sen. Det blev sen, men jösses vad ledsen och besviken han hann vara innan vi väl kom i vattnet.
Dagens höjdpunkt: Edor vägrade sova. Han blev som i listan för bebisar i kategorifasen, alltför snäll. Han blev som förbytt. Han var ledsen och arg för att jag försökte söva honom. Plötsligt skrattade han, jollrade och blev väldigt flirtig. Det slutade ju såklart med att han fick komma upp. Då kom vi på en lek. Jag skakar på huvudet ganska vilt. Då skakar Edor på huvudet också. Skoj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar