Pedagogiskt

Idag när jag kom hem möttes jag av en kompis inne på toaletten. Min namne David satt på pottan. Ytterst pedagogiskt tänkt av min fruga. Potträningen är vi väl inte vansinnigt aktiva med, men den dagen kommer, den med. Jag har funderat en del på baddockan David och inser att hans grej verkligen är att han har en snopp. Han kör en Sven Wollter. Ser du Sven Wollter i filmen Mannen på taket iförd endast en ack så kort T-shirt vet du vad jag menar. David kör samma stil.


Idag har jag också fått rapporter om att Edor blivit en djärv liten äventyrare. Maria satt och berättade för en annan mamma på öppna förskolan hur han är i en separationsfas, där närhet till oss föräldrar är otroligt viktigt för honom. Det har vi märkt, då han inte vill att vi lämnar honom. Han följer oss som en liten svans och griper krampaktigt tag om våra ben så snart han får möjlighet. Medan Maria berättar detta, drabbas Edor av äventyrslystnad. Förvånad ser Maria honom krypa iväg längs en korridor, och in i ett angränsande rum. Helt själv. Fasen kanske är i övergående, kan man kanske konstatera. Sen ska jag tillstå att erkänna att jag gjort nåt som verkligen är dåligt. Jag har en liten gottepåse med jordnötter i ett av köksskåpen. Ibland missas munnen i den frenesi av jordnötsätande som jag kan drabbas av. Maria fann en nöt liggande på golvet. Illa. Rådig som hon är, åt hon upp den.

Farmor får busa lite med Edor. Han är försiktig och lite nervös, men det går ganska bra. Farmor trodde (eller snarare hoppades) innan ankomsten att hon och Kent skulle kunna vara barnvakt en kväll, så jag och Maria skulle kunna gå på bio eller nåt. Fin tanke, som inte riktigt är aktuell. Inte för att hon inte skulle fixa det, men när Edor inser att mamma eller pappa inte är med, blir han lite ledsen. Och visst, det är trist. Samtidigt värmer det lite i hjärtat, att vi är hans och han är vår. Fast vi delar gärna med oss av honom, förstås.



Dagens höjdpunkt: När det glimtar till i Edors ögon är alltid magiskt. Det glimtar till så snart han kommer på nåt av buskaraktär. Det handlar oftast om att han vill skrämmas. Det kan också handla om att vi busar om hans napp. När jag norpar hans napp blir han inte irriterad, utan snarare utmanad. Hans uppdrag är då att få fatt på nappen, och det tycker han är ett bus. Väldigt roligt med mycket glimt i ögat.