Pruttpuss

Mor och son. Lämplig bild såhär på morsdag.

En häftig sak med att ha en bebis som precis börjat utforska världen, är att man själv också får hänga med. Med öppna ögon ser Edor allt, och han har ett otvunget förhållande till alla intryck. Han vet inte hur han ska förhålla sig till saker och ting, och där ser jag ju att det finns saker att lära. Jag har så många gränser som är skapade av olika anledningar, så det är nog nyttigt för mig med att bara svansa efter. Ta bara på ett socialt plan. Jag kan känna mig blyg och ohipp i nya folksamlingar. Edor tågar på, han vill ju vara med. Bara att hänga på.

Och sen har vi problemet med spindlar. Nu har jag bestämt mig för att inte vara rädd för spindlar längre, och det fungerar ganska bra. Häromdagen hade vi ett litet monster på sovrumstaket. Edor tyckte såklart den var jättespännande och jag försökte på mitt superpedagogiska sätt undvika styra honom åt det negativa hållet. Jag överdrev snarare åt andra hållet, och pratade om hur söt imse vimsen var. Nu var den förskräcklig, men jag tror inte den var det i Edors ögon. Antagligen såg han godis med åtta ben. Godis som sedan mystiskt försvann. Tack och lov av min hand, och inte för att den insåg att det var bättre fly än illa fäkta. Den hann aldrig så långt, utan med blott en liten papperstuss togs den av daga. Utveckling. Att spindelns framtidsutsikter var mörka är Edor fortfarande glatt ovetande om.

Men sen är det roligt att bli lite barn på nytt. Vi leker ju en hel del, och flera gånger har vi lekt i sandlådan. Det är riktigt roligt att leka med hink och spade. Det är roligt att gunga och snart utvecklas ju lekarna till rutchkana, bad och andra sommarlekar. Roligt.

Dagens höjdpunkt: Idag åkte vi till Helsingborg och träffade Linus. Bebisen som är väldigt lik Edor. De hann leka litegrann, och det var skoj. Dessutom har Edor utvecklat pruttfunktionen. Idag kombinerade han prutten med läpparna, med en puss. Han pruttpussas. Ofantligt gulligt och omöjligt att inte bli fnissig och glad av.