Kabalonkbonk

Vissa dagar är från start ämnade till att bli ganska dåliga dagar. Denna dagen har varit långt ifrån en bra dag, på många sätt, och på många plan.

Ur Edors perspektiv, en riktigt hård dag. Den inleddes redan vid fyrasnåret då han vaknade. Vi tog över honom till vår säng, i hopp om att han skulle somna om. Det ville han inte. När han fastnat i stadiet mellan sömn och vakenhet har han en grej han gör som är direkt störande. Han ligger och stryker händerna mot madrassen, in under mig och Maria. Han gör det med handflatan mot madrassen, vilket innebär att han rivs med naglarna. Och visst, det går bra en gång, två, kanske tre. Men han matar på och gör så om och om och om igen. Och just imorse hade han extravassa naglar. Begränsat underhållande att bli klöst av en vilde så pass tidigt. Efter vissa om och några men somnade han om.

En morgonrutin vi fått till är att vi duschar tillsammans. Det finns liksom ingen chans att han ska tålmodigt vänta medan jag duschar, så han får helt enkelt vara med. Imorse fick han tjuvbörja. Jag var alldeles intill, men på en microsekund lyckades han klättra över kanten på badkaret, och kabalonkbonk rakt ned i golvet. Denna gång fick högra ögonbrynet/pannan sig en ordentlig smäll.

Tappre soldaten torkade tårarna, vi duschade och började göra oss i ordning för öppna förskolan. Kanske tjugo minuter senare ser jag hur han styr mot vardagsrumsbordet, följt av ett nytt kabalonkbonkljud. Då lyckades han krascha in i kanten på bordet. Och visst tog det på nära samma ställe som duschgolvsknocken. Längs gatan mot öppna förskolan kom så bulan, Edor och jag gående. Maria kunde sen berätta att Edor dessutom touchade toalettstolen med andra sidan huvudet, för att komplettera det hela.

Dagen kom så i mörker då jag sedan fick höra att min allrakäresta mormor inte alls är vid god hälsa. Raka motsatsen, snarare. Hon fick en plötslig diagnos som inte bjuder nåt botemedel, vilket såklart gör att det ligger en tyngd över alla våras sinnen. Men som många andra gånger stod hon själv för den varmaste trösten. En stark krutgumma som tar dagen som den kommer, och vi andra får helt enkelt göra detsamma.

Dagens höjdpunkt: Att låta Edor vara med i det vardagliga är skoj. För stor som liten.

Å, å, å, ååå heeej!

På öppna förskolan finns en liten rutschkana. Den är inte ens metern hög och ganska lagom kan man tänka sig för de små liven. På den har Edor tränat att åka, men ständigt med stöd då jag försiktigt hållit en hand, eller en hand bakom hans rygg. Idag kom så ett eldprov, men inte på den lilla ynkliga rutschkanan, utan den superhöga vi har bak på innergården. Där fick Edor åka själv. Jag märkte att det nog skulle gå då han åkte den, då han inte kom upp i vansinneshastighet och tycktes sitta stadigt hela vägen. Och visst gick det alldeles utmärkt, åtminstone alla gånger som jag stod och var beredd för att ta emot honom när han väl kom ned. (Men när jag skulle filma så gick det lite sisådär, mest vad gäller elegansen och inte så mycket ur säkerhetssynpunkt).

Thomas skrev i en kommentar att han vill ha tips på bra barnböcker. Edor läser en hel del, och de böcker han i tycker bäst om är dessa, både att läsa och att bita i:

Dessa följer han med i och lyssnar på. Han är dessutom förtjust i bilderböcker med tigrar. Jag har också börjat läsa lite ur gamla klassiska sagor där Bockarna Bruse är den han lyssnar på, men egentligen är han nog för liten ännu, även om han tycker trollet är kusligt, bockarna tuffa och blommorna fina. Serien där Ellen och Olle sjunger är bra just för att han hänger med, pekar, knackar och funderar och det går prata mycket kring bilderna.

Dagens höjdpunkt: Busungen Edor vet när han är en liten skurk. Idag lyckades han pilla lös en bit bark från ett träd. Den skulle han ju såklart smaka på. Han fick en lite större bit, varpå jag i vanlig ordning frågade "vad har du i munnen"? Då tittade han på mig, log, vände tvärt och började springa iväg. När jag väl lyckades fånga honom räckte han ut tungan direkt och spottade ut. Han visste vad han gjorde, och det var ett obstinat litet bus. Skurkunge.

Tjoller

Edor fick äta själv idag. Bommade nästan inget.

Idag kom det bara för mig att min lille Edor är en liten människa, och inte ett litet tjoller som hittar på bus. Att han är människa har stått klart ganska länge, men just att han är en liten person som kommer växa upp och vara sin egen. Det känns lite magiskt. Och att vi gjort honom, denna lille grabb, det är galet.

Hans egenhet och egenskaper utvecklas för varje sekund. Det är små skillnader som bara gör det påtagligt att han har en väl fungerande hjärna som jobbar för högtryck. Tre små saker bland flertalet:

På baksidan av sångböckerna Var bor du lilla råtta och Ekorrn satt i granen är det en samling bilder på samtliga böcker utgivna i samma serie. Där finns, bland kanske sex andra, en liten mikrobild på I ett hus vid skogens slut-boken. En bok vi haft, men tappat bort nånstans. Edor har i ett par dagar pekat på den och verkligen talat om för oss att det är minsann en bok han känner till, samtidigt som han lite letande sett sig omkring. Vi har köpt en ny nu.

I samma bok finns en strof som går "haren skuttar fram så fort, knackar på dess port". Då knackar Edor på porten i boken. Smart, va?

Sen har jag ganska länge tutat på hans näsa. Med pekfingret nuddar jag hans nästipp och tutar samtidigt. Idag, medan jag höll Edor kom ett litet busleende, följt av ett finger mot näsan. Försiktigt tryckte han på min nästipp och sa tut. Fantastico.

Dagens höjdpunkt: Vi frågade oss själva idag om vi hittar på att han pratar, för han säger verkligen ord. Han säger tack, tack, han säger hallå, han har ord för kanin och giraff. Han säger Edor, efter att ha legat lågt med det ett tag, och utöver dessa en massa andra små ord. Det kan inte bara vara inbillning.

Vad ska det bli av pojken?

Två dagars helg är riktigt kort. Vi har upptäckt att tiden inte alls räcker till att göra det vi vill och måste hinna göra. Tvättmaskinen går ständigt, men den är ständigt fylld med Edors kläder. Resultatet: Maria går i trasiga strumpor, jag har märkliga kalsonger på, vi har slut på handdukar och tvättkorgen är fylld till bredden av de märkliga plagg vi letat fram i gömmorna i brist på annat. Planen för imorgon är således tvätt. Städa hela lägenheten, köra till tippen, sy upp byxor. Maria vill också göra armband. Edor måste få leka. Vi vill ska också vila middag och gå promenad. Det är väl ett alldeles normalt liv, men ändå.

Utöver alla dessa städ/tvätt/lek/knåp-planerna har vi också börjat ta tag i planerna för att renovera köket. Vi måste. Köksluckorna måste bytas, kyl/frys/spis/fläkt måste bytas. Kaklet måste sättas om och köksstommen måste målas. Diskbänken och bänkskivorna måste bort och blandare bytas. Det mesta tror jag att jag har koll på, men för det knepiga: bänkskiva/diskbänk/blandare och köksfläkt behöver jag förstärkning. Min geniala plan är därför denna. Istället för att anlita en hantverkare som tar nån tusenlapp för jobbet, varför inte betala flygbiljett för den bäste hantverkaren med fru? Samma prislapp skulle jag tro, men tusenfallt mycket trevligare. Nytt kök och besök av syster och svåger i samma veva. Min plan känns som sagt genial.

Vad Edor ska bli känns givet. (I samma veva kan ni göra ert bästa för att låta bli att beskåda ugnsskyddet av kartong som syns lite vagt i bakgrunden. Snyggt?, nej, inte alls. Fungerande?, njae. Där för att stanna?, antagligen)


Trumslagarpojken, originally uploaded by Dave och Maja.

Dagens höjdpunkt: Jag och Maria pussas. Det är inte särskilt ovanligt. När vi gör det har Edor de senaste dagarna börjat blanda sig i. Han iakttar först, sen går han fram och vill bli upplyft. När vi så lyft upp honom pussar han först Maria, sen mig. Idag tog han sen fast i oss båda för att vi skulle pussas igen. Söta kärleksbebisgubbe.

Ska vi gosa istället?

Edor har gjort sig fin

Visst finns det säkert saker som jag inte ser hos Edor som inte är bäst. Men, jag är helt förblindad av honom. Jag kan ju märka att han visar mer vilja, och ofta genom att inte använda de vackraste vokalerna han känner till. Men samtidigt, det är ju också ett sätt för honom att kommunicera. Jag fascineras så av hur han visar vilja och tankeslingor genom att peka, dra, hålla, visa och... gnälla. Jag fascineras av hur mycket han faktiskt förstår. Ber jag honom ställa tillbaka en bok eller kasta bort en papperstuss, så är chansen riktigt stor att han faktiskt gör det. Fränt.

Dagen inleddes på bästa tänkbara sätt. Vi var i princip klara för att bege oss till öppna förskolan. Klockan var prick nio och det är lite då det bär eller brister. Kommer vi inte iväg hinner han komma på tanken om sömn, somna och sen inte vakna på ett tag. Jag var lite stressad och ville komma iväg. Då ser jag min kavate lille pojk smyga iväg till sovrummet. Han viker igen dörren och är som försvunnen. Jag följer efter, och då sitter han i sängen, vid sin kudde. Där har han hittat sin napp och tagit fram en bok (var bor du lilla råtta). När jag så öppnade dörren lutade han sig tillbaka och höll upp boken. Då kunde jag ju såklart inte göra annat än krypa ihop i sängen med honom och läsa boken. När vi så var klara var han dock såpass pigg att vi ändock drog iväg till öppna förskolan där vi hade ännu en i raden av toppendagar.

På öppna förskolan har de en aktivitet per dag. De har legat lite lågt inledningsvis, då folk efter sommaruppehållet skulle ges tid att hitta dit, skapa bekantskaper och få kläm på upplägget. Igår hade de första aktiviteten, vilken var bebissång. Roligt, även om rummet blev fullt och det i slutändan var vi föräldrar som satt och sjöng, medan barnen sprang omkring och busade. Idag var det aktivitet 2 - gymnastik. Alltsedan jag gick ut skolan har jag glatt mig åt att slippa gruppövningar a´la skolgympa och blev aningens förvånad när jag befann mig i den situationen igen. Barnen var mest bekymrade över oss föräldrar som sprang i cirkel, hoppade på ett ben och kröp runt på alla fyra. Det skulle dröja tre låtar innan Edor hittade hakan igen och började röra på höfterna lite. Det var skoj, även om den typen av övningar, för mig, kan kännas lite som en masspsykos. Man måste inte vara med, men jag är ganska säker på att vi kommer vara det, för i slutändan tyckte nog Edor ändå det var ganska skoj.

Dagens höjdpunkt: När Maria kom hem från jobbet frågade hon vad vi gjort. Då berättade vi att vi haft gymnastik. Maria frågade då lite mer om det, varpå Edor började snurra runt och visa. Va? Smart kille, inte sant?

Jag tar en snuva, tack!

Utmattad bebis som berövats på sin förmiddagslur.

I all toppenhet över öppna förskolan så kommer ju också det som är mindre toppen. Att hålla sig där är som att prenumerera på förkylning. Det är inte så mycket att alla de andra barnen snorar, som att alla barnen smakar på allting. Det smaskas på böcker, decilitersmått, dinosaurier, lego, bollar, klossar, dockor, penslar och hittar man en napp är det jackpot! Och sin vana trogen är inte Edor den som är den, utan smaskar hjärtinnerligt gärna på allt som finns, och på allt finns förkylda bebisdregeldroppar. Så, det är bara att ställa in sig på att inom de närmsta dagarna kommer lillskurken ha täppt i näsan.

Idag kände vi oss duktiga då vi lyckades komma iväg i tid. Vi var på plats precis efter nio, vilket känns som en stor bedrift. Frågan är om vi lyckas reprisera det imorgon. Alla avvägningar är svåra. Vaknar Edor för tidigt vill han ta en liten lur på förmiddagen. Lyckas jag hålla honom vaken till öppna förskolan är det sen inget problem, i och för sig. Sover han länge, tja, då kommer vi dit sent och missar en massa bus. Gyllene lagom vore bra.

Dagens höjdpunkt: Idag lekte faktiskt Edor med de andra barnen. Främst Edvin. Otroligt roligt då han och hans jämnåriga kompisar tycks vara ensamvargar egentligen. Men, så idag stod han och Edvin nära varandra länge och tjollrade på med decilitermått. Skoj.

Pussmaskin

Jag vill vara pappaledig jämt. Det är mycket som inte riktigt funkar ännu med rutinerna, men det kommer, det kommer. Vad som stryker på foten är mycket av markservicen. Idag kände jag mig duktig som lyckades sno ihop en middag åt frugan när hon kom hem. En bebisanpassad middag som vi alla tre åt tillsammans. Det kändes roligt. Gjorde, om jag får säga det själv, en riktigt god middag. Grunden är en quinoagratäng vi fick hos Helena och Martin en gång vi var där. Plus/minus lite olika. Därav följande tips:

Quinoa, cirka fyra portioner. Koka quinoan. Den måste egentligen inte vara helt färdig, då den ska in i ugnen. Blanda ungefär en förpackning havregrädde med en halv burk kokosmjölk. Det går köra med bara kokosmjölk, men då blir det ganska kokosigt. Hacka vitlök och ingefära, blanda med grädd/mjölkblandningen. Hacka en paprika och andra grönsaker du vill ha med i gratängen. Tärna upp ett block torsk. Blanda alltihop i en ugnsfast form, toppa med lite citron eller lime, rör om och skjuts in i ugnen och låt vara tills det är klart.

Bebisanpassningen består i att låta bli saltningen. Det blev väldigt gott för stor som liten. (och nej, det är inte katastrofdåligt för den lille som får saltfritt. Det smakar mycket ändå!)

Dagen har varit en bra sådan. Lyckades komma iväg till öppna förskolan i ganska bra tid. Där var det bus och sångstund. Edor stod som lamslagen då fröknarna började spela gitarr och sjunga. Vi sjunger själva en hel del för Edor, men jag tror att kombinationen instrument och snälla damer som sjunger blev nåt magiskt för honom. Sött. Under lunchen jobbade min pojk med att bättra på pricksäkerheten:

Efter eftermiddagsvila och mys smet vi ut på baksidan till lekplatsen. Där fick han gunga, nåt som han nu börjat uppskatta. Gungan blev en pussmaskin, så i farten fick jag pussar. Tills han kom på att han kunde sno mina glasögon istället. De lever verkligen på lånad tid då han inte är det minsta försiktig med dem. Och det går inte värja sig heller mot en lurifaxare som lockar med pussar, men luras, och snor glasögonen istället. Skurken.

Dagens höjdpunkt: Edor vaknade till under eftermiddagsvilan, och var olycklig. Jag kröp då ner i sängen hos honom och som han kramades. Sådär på riktigt. Sen kämpar han ju på med att prata för fullt. Undra bara vad han egentligen säger?

Öppna förskolan

Öppna förskolan är verkligen en räddare. Kan inte skriva i nöden, för jag är inte på nåt sätt i nöd, men jag har ingen chans mot Edor när det kommer till energi och krut. Då är det riktigt bra att kunna gå till ett ställe med fler små krutdunkar. En frän sak är att Edor nu börjat ta små små steg mot att leka med andra. Det finns en kille på öppna förskolan som heter Edvin, som är lika stor som lillemannen och de leker. Ibland. Oftast handlar det om att de står sida vid sida och sköter sitt, men ändå. Sen sitter han, går och står sida vid sida med andra barn också.

Edor har nånstans snappat upp att man kan applådera när man gör nåt bra. Inget vi lärt honom, utan det är bara nåt han imiterar. Vid viss självrannsakan inser jag att jag möjligen applåderar honom väldigt mycket, men jag kan inte hjälpa att jag blir stolt.

Dagens höjdpunkt: I och med att Edor får lov att äta själv allt oftare blir det också så att han får duscha mer. Det finns liksom inte en chans i världen att jag kan blaska av honom lite då han har päron, ost, köttfärs, linser, banan, kiwi, potatis eller gud vet vad, precis överallt. Då blir det en dusch. Efteråt fiskar jag upp honom och lindar in honom i handduken. Inlindad bebis bärs sedan till soffan, där vi sitter medan jag torkar honom torr samtidigt som vi tittar på barnprogram på tv. Det är fenomenalt mysigt.

Ettårskontrollen

Jackpot

Min bebis är numera 12440 gram tung och 82 långa centimeter. En stadig bit bebis som än en gång fick med beröm mycket väl godkänt av snälla Katarina. Med ettårskontrollen följer också två sprutor. Ett i vardera ben. Morgonen inleddes med att Edor var i ett fantastiskt essé. Han var gosig och glad, munter och pigg. Vid frukosten försökte jag därför bara förvarna lite om vad som komma skulle. Själva sprutgrejen gick bra, det är inte alls det, men jösses vad jag hann bli svettig. Och Edor blev ledsen, fast det gick över fort. Det som höjde spänningen var att hon för dessa två sprutor kallat in extrahjälp dagen till ära. Föga lugnande. Och när så stunden var inne skulle jag hålla Edor. Hårt. Jag fick hålla fast händerna, samtidigt som jag spände fast benen med mina ben. Vi var hopkrånglade på det sättet. Sedan skulle de tandemsticka honom. Jag bad dem inte missa, för marginalerna var små. De prickade rätt och Edor är numera vaccinerad mot nåt viktigt. Difteri, tetanus, pertusis, polio, hemofilus inf B och Pneumokocker. Skönt. Nu slipper jag oroa mig för tetanus och pertusis. Puh.

Detta med att skippa förmiddagsvila gick helt åt skogen redan i lördags. Helgmys kan man kalla det. Idag inget undantag. Och tack vare sprutan har lille E fått feber vilket inte alls minskar behovet av sömn. Då dagen ägnades åt dels BVC-besök, dels lunchbjudning för två kära kollegor, så blev det inget öppna förskolan idag. Imorgon däremot satsar vi på det. Inför detta hoppas jag på två saker. 1: Att Edor sover länge på morgonen. 2: Att Edor inte somnar igen innan lunch. Ganska enkla önskningar.

Dagens höjdpunkt: I sin febersömn vaknade Edor till för en liten stund sedan. Han var glad och skrattig. Jag la honom till rätta och vi låg och myste. Han sov egentligen, men var ändå gosnosig. Han la armen om min hals, la handen på mitt öra och låg och myspillade. Jag låg tills han flyttade på sig, som dröjde ganska länge, bara för att det var så gosigt.

Leoparden Edor

Lillarbetar´n

Edor arbetar riktigt hårt på att bli så lik en leopard som möjligt. Häromdagen kom så den kamikazekrasch jag väntat på ett tag. Istället för att göra som han lärt sig, fötterna och rumpan först, valde Edor att stående på sängen, gå ned från den. Och nej, det gick inte alls bra, även om min tappre lille soldat ganska snart torkade tårarna. Då han landade på ögonbrynet bär han således en leopardfläck strax över vänstra ögat. Ett som matchar de han redan bär på armar och ben. Blåmärken kan man också kalla det, och vi lär se fler av dem. Som jag berättat precis innan så har han kommit på att han tycker det är roligt att snurra. Inte jättebra.

En annan spännande sak idag inträffade när vi var ute och åt lunch. Vädret var lite si sådär, och då regnet kom beslöt vi oss för att sätta oss inne. Då fann Edor det plötsligt lämpligt att skrika högt. Inte för nån särskild anledning, utan mer för att han kan. Och jösses vilka höga toner han kan klättra upp till. Istället för att lite rart och försiktigt sträcka sig efter en till majskorv valde han helt sonika att öva på att nå höga C och vips hade han en majskorv i munnen. Och visst, det går nog lite fortare att göra så.

Dagens höjdpunkt: Detta med lässtund vid läggdags är en fantastisk rutin. Det är så mysigt och riktigt roligt. Favoriten är Bockarna Bruse. Edor sprattlar med benen, viftar med armarna gör små läten vid olika tillfällen. Och han följer verkligen med. Visst, han har inte en susning om vad en strid fors är, en säter eller för den delen en bock. Men han tycker verkligen det är spännande och roligt. Han pekar och pratar samtidigt som han med full uppmärksamhet lyssnar på berättelsen. Skoj.

Vi har anledning att fira!

Älskade, älskade, älskade lilla unge

Bloggen fyller idag 1 år. Inledningsvis visste jag inte riktigt vartåt det skulle bära iväg, om jag skulle engagera mig och verkligen få ihop nåt som kan kallas blogg. Alltmest om Edor handlar ju om honom främst, eller egentligen enbart. Möjligen blir det lite ensidig läsning, men vad jag hoppas framgått under året är den lycka jag känner över att Edor finns. Det mesta jag kände till innan, ser jag idag på med annat skimmer över sig, och ett år in på faderskapet kan jag med säkerhet säga att mina pappaögon inte tappat skärpa. Edor visar mig ständigt världen och visar hur perfekt den kan vara.

Vilken resa första året ändå har varit. Det lilla knytet vi fick ta med oss hem har vuxit sig upp till en riktig liten pojke. Den nästan stumme bebisen är numera en sprickfärdig pratkvarn. Den ammande lille grabben är nu ett tuggande litet matvrak och jag glädjer mig åt att jag har många av mina minnen nedtecknade här. Oförändrat är min vilja att äta upp honom då han är det i särklass vackraste jag sett, någonsin. Och söthetsrekorden står sig inte särskilt länge, då han slår dem gång efter annan. Edor är dessutom fullt medveten om vad vi säger åt honom. Jag kan be honom lägga tvätt i tvättmaskinen och vips går han och gör det.

Jag kan be honom peka ut morfaR på en liten bild, och han gör det. Graden av medvetande höjs för varje sekund som går och det är verkligen dags att vakta tungan. Snart börjar han prata och då kan det vara en god ide att åtminstone försöka hålla tillbaka på de lite grövre orden. Dem kan han få brodera med senare.

Bloggen har i ettårspresent fått en egen epostadress. Kommentarsfältet har tydligen strulat, och jag tar väldigt gärna emot kommentarer, synpunkter, idéer eller uppmaningar. allmestomedor@gmail.com går det alldeles utmärkt att maila till. Gör det vettja.

Dagens höjdpunkt: Bloggen 1 år. Dessutom har Edor varit i särklass det vackraste barn jag sett under hela dagen. Och då har jag ändå sett många. Bra unge.

Trött

Planen var ganska enkel. Edor skulle skippa förmiddagsluren för att strax efter lunch ta sin eftermiddagslur. Med lite tur skulle så förmiddagsluren vara borta och plötsligt skulle en vardagsrutin finnas där, väl fungerande. Öppna förskolan öppnar 09:oo och stänger 12:00. Det går inte så bra att kombinera med en förmiddagslur från niosnåret och framåt, lite obestämt sådär. Sen är det tydligen ganska normalt med en lur per dag i Edors ålder.

Sagt och gjort. Istället för förmiddagslur drog vi till öppna förskolan. Där lekte Edor järnet hela förmiddagen och visade inga tecken på sömnighet. Jag drog en lättnadens suck, satte honom i vagnen och började gå hemåt för att fixa lunch. Fyra sekunder senare sov Edor som en stock. Utan lunch i magen och jag förstod att det skulle gå illa. Tjugo små minuter senare vaknade han till och var hungrig som en varg, såklart. Min stilla tanke var då att han skulle somna igen efter lunch, men nej. Istället bestämde han sig att han inte skulle sova alls. När han slutligen somnade vid åttasnåret hade han således varit vaken hela dagen. Han var trött, men gissa om jag är trött. Vilken omställning. Att gå från en liten lurk som sover för- och eftermiddag, till ett yrväder som är vaket hela dagen är ett stort steg. Nu var det sannolikt en engångsföreteelse och jag får se över rutinerna, men ändå.

För att undvika en sovkrasch vid fyra-tiden gick vi ut för att leka med lastbilen. Det gick sådär.

Det är ju lite så att man som förälder vill lite mycket ibland. Ibland tar sen också viljan över så pass att man väljer att agera:

Dagens höjdpunkt: Sömnigheten till trots har vi haft en helt fantastisk dag. Öppna förskolan bjöd idag på en massa bus (fördelen med att komma dit i tid) och eftermiddagen spenderades med en liten änglapojke. Bra bebis, bra dag.

Ambitioner

Den pedagogiska ambitionen finns där. Onekligen. Ständigt vill jag lära Edor saker, och när man också läser om vad ettåringar tycker om att göra, skrivs det att de gör ingen skillnad mellan lek och inlärning. Inlärning är också lek. Mycket finns således att göra, och ständigt försöker ju både jag och Maria ge honom av oss själva. Det gör ju alla föräldrar och oavsett vad kommer han ju för alltid vara starkt präglad av oss. Hoppas då bara han fångar våra bra egenskaper.

Hur som. Idag ville jag gå ut med honom på eftermiddagen till ett skogsparti i parken. Där tänkte jag att vi kunde fördriva tid genom att köra runt på lite pinnar och kottar i hans födelsedagspresent, lastbilen. Vi hann inte mer än ut förrän det började regna. Snabbt fick vi styra kosan hem igen. Idéerna tröt, så jag vände mig därför till alla de pedagoger som finns på nätet i hopp om att hitta nån passande aktivitet. Jag fann denna:



Tydligen utvecklas han fantastiskt av denna lilla lek. Han lyssnar efter den gömda speldosan och följer ljudet av den för att hitta rätt. Sen tränar han ju upp musklerna genom att dra upp lådan också, men det ser jag som en bonus.

Mirakulöst syns traven ända från månen.

Har under kvällen ägnat mig åt att sortera de 408 bilder jag valt att framkalla. De sträcker sig från den 14 augusti 2009 fram till sista juli 2010. Jag skrev precis på facebook att jag sannolikt drabbades av en framkallningspsykos då jag beställde bilderna, men att det också förhoppningsvis är normalt med första året på första barnet. 408 bilder är kanske 300 för många, egentligen, men så har han så fantastiskt många nyanser den där killen, så klart jag vill spara alla.

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor har varit helt själva hela dagen och kvällen. Maria är på jobbturné och väntas tillbaka först imorgon. Det har såklart gått alldeles utmärkt, och det är inte särskilt stor skillnad. Men det känns ändå spännande. Han är bara min idag. Vi avrundade kvällen med att vi låg i sängen och läste böcker. En rutin jag tror vi ska ta lite fasta på, för jösses vad lugn och nöjd han var med det. Vi läste två böcker, sen släckte vi och sjöng standardvisan Du ska inte tro det blir sommar och pang bom, så sov han. Han har varit en exemplarisk unge hela dagen och förmiddagen kom vi iväg till öppna förskolan betydligt tidigare, så han fick leka järnet fram till lunch. En toppendag helt enkelt.

Mamma ska gå och jobba

Maria åker bort imorgon, så jag och Edor laddar för egentid. Hon ska dessutom sova borta, så jag bär ensam ansvaret ett helt dygn. Coolt. Vi ska ha mysigt.

Måste försöka få till morgonbestyren så att vi kommer iväg till öppna förskolan tidigare. Idag kom vi dit vid 10:30. Efter mellanmål kvarstod en timmes bus, och visst, det räcker, men nackdelen är att då går de flesta in i köket för att äta lunch. Öppet mål vad gäller leksakerna, men främsta poängen är ju de andra barnen. Nu leker han inte särskilt mycket med de andra, men samtidigt måste skurken lära sig norpa tillbaka sina leksaker från de andra barnen. Lära sig om den hårda världen där ute.

En tidig morgon då Maria skulle gå till jobbet inträffade följande:

Mamma ska gå och jobba, originally uploaded by Dave och Maja.

Efter Edors läggdags spenderade jag min tid på Coop Forum på jakt efter fläsklägg. Efter lunchen med morfaR då vi fick fläsklägg på en restaurang här i Malmö har jag längtat efter mer. Till min glädje hade de två rejäla benbitar, så jag köpte rasket. Nu sitter jag här med tre kilo gotta och väntar på att lunchgästerna jag bjudit in ska tacka ja. Maria står över.

Dagens höjdpunkt: Edor klättrar. Det är egentligen inte helt fantastiskt, då han sannolikt kommer kamikazehoppa från nåt högt ganska snart. Sängen är ju ganska låg, och den har han kunnat klättra upp på nu ett tag. Nu ingår även soffan och alla större korgar i hans klättervärld. Han har nånstans längs vägen snappat upp att när jag säger perfekt, eller bra, eller duktigt, så applåderar han. Så när jag sa att han minsann var en duktig klättrare, applåderade han. Sött.

Nya saker varje dag.

För ett tag sen var det så att Edor lärde sig nåt nytt för varje dag. Han exploderade i sin utveckling och jag kämpade så gott jag kunde för att hänga med. Nu är han likadan igen. Han kommer på nya saker varje dag. Vatten har aldrig varit så gott som nedan:


Sugrör, originally uploaded by Dave och Maja.

Men det är inte bara det som är nytt. Han har kommit på att om han snurrar fort blir han yr. En inte alls särskilt lyckad kombination med en redan vinglig gång. Sen har han börjat prata. Han kan säga ett par ord. Han sa plommon idag. Och varför han säger det ordet får ni spekulera kring. Plommon har dock varit del av hans kost under dagen idag. Sen har han ord för blomma, lampa och äpple. Hela han spricker snart av pratglädje, så vi misstänker att vi har en riktig pratkvarn instängd därinne.

Dagens höjdpunkt: Besökte öppna förskolan idag. Premiär för mig. Välordnat och bra. Det fanns fyra lekrum, en matsal och två ordentliga skötrum med föräldrar och barn i varje rum. Vi kommer hänga där, helt klart.

Edor är stor nu!

Så var helgen över och vi är tillbaka på plats i Malmö. Vistelsen på västkusten har varit bättre än vad vi kunde hoppats på. Man kan konstatera att väderlekstjänsterna inte alls är att lita på, då vi enligt deras utsago kunde se fram emot möjlig solchans under lördagen, medan övriga dagar skulle bjuda på regn. Not. Vi har haft strålande sol hela tiden. Huset var fullt och Edor har varit på topp. Som numera stor pojke har han utvecklat en ny talang. Att äta:

Edor är stor nu!, originally uploaded by Dave och Maja.

Födelsedagen firades med att vi på förmiddagen åkte ut till Ramsvik för att låta barn och vuxna bada. Sedan åkte vi vidare ut på ett naturreservat för lunch och skutt på klipporna. Därefter åkte vi tillbaka till stugan för fika och presenter. Både Edor och Iris fick en massa paket och självklart var det uppskattat och roligt, men samtidigt blir det lätt lite mycket att få en massa paket och nya leksaker utan paus emellan. Roligt var det dock likafullt.

De små är stora nu och under födelsedagens lopp fick jag och Maria små flashbacks till vad vi gjorde den dagen precis för ett år sedan, vid exakt det klockslaget. Roligt. Det känns som igår samtidigt som så mycket har hänt. Följer man bara utvecklingen på den lille skurken som låg i magen inser man ju snabbt att tiden har gått. Bara det att han går är ju en radikal förändring.

Dagen idag har ägnats till stor del att åka från Hunnebostrand hit till Malmö. Det är långt att åka. Upp gick bra då vi prickade Edors sovtid precis, så han sov hela vägen. Idag åkte vi på dagen vilket såklart medförde fler stopp längs vägen. Edor pallar inte att sitta still i fyra timmar i sträck. Det går liksom inte. Hur många trick som än kan finnas i skjortärmen kvarstår de facto att Edor sitter fastspänd. Och alla som träffat honom vet att han är allt annat än stillsam.

Edors bästa morfaR

Dagens höjdpunkt: När vi väl kom hem var Edor extragosig. Sådär fastklamrande gosig. Han hade enormt kontrollbehov över vart vi var. Helst ville han hålla handen, sitta i famnen eller vara väldigt nära. Antagligen grundar det sig i att de flesta runt omkring honom nu försvunnit och att han vill bara tydliggöra att han hör till oss. Att han är vår. Att vi är kvar. Då blir jag kär.

1 år

Vid Fyken. Ett av alla de paradis som finns!

Uppkopplingen är inte riktigt som den ska vara här ute på västkusten. I väntan på att den går till sig ber jag om tålamod. Ska skriva en liten årskrönika. Den kommer. Den kommer.

På västkusten har vi det bra. För er information. I skrivande stund för ett år sen var vi på förlossningen. Hade varit där i exakt åtta minuter nu. Vi kom in 22:00 helt ovetande om att vi en timme och 56 minuter senare skulle ha vår magiske son i famnen. Wohoo. Vilket år det har varit!

Dagens höjdpunkt: Västkusten!

Nordens ark

Idag var vi på zoo. Edor gick se en tiger, en toppenupplevelse.

Uppkopplingen strular tyvärr, så det blir extra kort idag. Imorgon fyller kusinerna ett år. Jippie.

Västkusten

På bästa småbarnsföräldramanér tjollrade vi på så pass att vi kom iväg fantastiskt sent från Malmö igår. Klockan 20:01 rullade vi ut från Malmö och hade då fyrtio mil framför oss. Väl framme välkomnades vi av den otroligt trevliga stugan vi kommer vistas i under kommande fyra dagar. Stuga och stuga förresten, det är en fin villa som rymmer fyra sovrum, ett vardagsrum, köksavdelning, uteplats och trappa upp på klipporna med tillhörande lillstuga. Otroligt trevligt. Stugan ligger i Hunnebostrand och vi omgärdas av härliga klippor man bara vill skutta på.

Vad som däremot inte var fullt så fantastiskt var att Edor vaknade till ganska duktigt när vi försökte bära in honom. Vid midnatt satt vi här med en superpigg liten spjuver som inte ville göra nåt. Inte sova. Inte sitta. Inte leka. Inte bäras. Inte stå. Inte krypa. Han ville helst gråta. Han var så fantastiskt trött och han tycks ha ärvt sin mors förmåga att vid övertrötthet inte alls ha nån sömnförmåga alls. Det blev således en sen natt som avslutades vid ettsnåret framför TV:n och animal planet.

I Tallnäs finns uppe i berget en liten klippa. Den är en del av berget, och i vuxen ålder är det inte fullt så beundransvärd höjd att vistas på, men som liten, jösses. Då var det förenat med livsfara att vistas där, och det var en av mina absoluta favoritplatser. Det är nåt med rundade klippor som jag finner väldigt spännande och lockande. Nästan lite sagolikt. Marie-Louice, en barndomsvän, berättade om pirater och troll som trivdes särskilt där, och jag köpte det mesta med hull och hår. Jag lekte med tanken att piraterna på Pjeskersjön gömt skatter i de håligheter som kunde tänkas finnas, och jag trodde ganska länge att jag skulle kunna hitta en skatt, bara jag letade länge nog. Sen tog bergsklättrarambitionen över. Riktigt spännande att klättra uppför de, vad?, två/tre meter höga klipporna. Och de gånger jag valde den svåra vägen, då var jag fantastiskt stolt när jag väl stod uppe på toppen. Här på västkusten är det dock klippan uppe i berget gånger tre miljoner. Jag var som liten helt övertygad om att jag besatt en särskild talang för att hålla balansen på stenar, klippor och låga avsatser. Nåt som jag bär med mig än idag då jag skuttar fram och lever lite i villfarelsen att jag än idag är den som bäst kan skutta fram (fastän mitt lätt sunda förnuft säger mig att de allra flesta är minst lika bra, om inte bättre på det.) Största utmaningen i nuläget är barnen. Edor har noll utslag på förnuftsbarometern. Det finns inte. Det existerar inte. Han springer helst rakt fram. Detta oavsett om vi står på en väg, en gräsmatta, en brygga, en klippa, en avsats, en avgrund. Vill han gå ditåt, då ska han gå ditåt även om det saknas mark där han vill gå.

De säger väl att det är en av de avundsvärda egenskaperna barn har, inga förutfattade meningar. Edor tänjer på fysiska lagar. Eller, inte så mycket tänjer som saknar förståelse för dem. Det får mig att tänka på en rad i boken Liftarens guide till galaxen, som jag läste nån gång då jag gjorde lumpen. Där stod det om bästa sättet att lära sig flyga och det var att kasta sig mot marken och missa. Jag tror nånstans det är vad Edor tänker sig. Missar han, ja då flyger han. Men det är svårt. Jag har packat med mig en första hjälpen-necessär som antagligen kommer behövas. Vinglig bebis på böljande klippor känns inte helt klockrent. Särskilt inte med en bebis som är äventyrslysten, spjuvrig, busig och lite vild. (på ett bra sätt, såklart)

Välkomstkommitten bestod idag dock av en spindel. Bakom huset står en hög klippa. Längs klippan har ägaren av stugan byggt en trappa som leder upp på berget. På berget står ett lusthus, eller vad man kan kalla det. En friggebod med ena sidan i glas som agerar skjutdörrar. Nåja. Mellan räckena på trappan stötte jag i ett spindelnät. I enlighet med mitt beslut att inte längre bli rädd för spindlar tog jag det lugnt. Gick tillbaka nedför trappan och tillkallade hjälp. Maria kom med en borste i högsta hugg. Martin gick närmre odjuret och kunde då konstatera att den var luden. Det finns alltså ludna spindlar i Sverige. All fobi för spindlar som jag valt att inte ha längre gjorde sig påminda. Ganska rejält. Dock kunde Maria med hjälp av baksidan på en borste ta ihjäl odjuret. Otäckt.

Vi är här för att ha lite semester tillsammans med MorfaR, Helena, Martin och Iris. Dessutom är gammelmorbror Mats här, och imorgon kommer Martins föräldrar Mats och Eva. På lördag är det dessutom the big 1 som gäller. Barnen fyller ett och snackisen just nu är att Iris farmor Eva har bakat en tårta. Sweetness.

Dagens höjdpunkt: Nere i Hunnebostrand hittade vi en restaurang som serverade XL räkmackor. Åt räkor så de sticker ut ur örona. Gott och trevligt. Västkusten, me like!

Framme!

Äntligen på västkusten. Vi kom fram sent och timmen är nu ännu senare. Edor fick paket idag av fantastiske X. Jacka och springarskor. Snällt. Mer om det mesta imorgon. Sov gott!

Varför jag småler ibland

Jag glömmer ibland bort att jag är ledig. Att jag inte behöver gå till jobbet på väldigt länge och att jag ska vara hemma och ta hand om min bebis. Och när insikten kommer, ja, då blir jag glad. Jag trivs med att inte jobba.

Idag hade träffade vi Vincent, Edors lille polare och hans föräldrar Elisabeth och Tobias. Tobias går på pappaledighet nu, och det var möjligen en liten hoptutningslunch arrangerad av Elisabeth och Maria. Jag och Tobias är anmälda till samma bebissång med våra små där vi ska sjunga medan barnen ser på. Det blir nog bra.

Imorgon kommer vi ha en tämligen hektisk dag. Vi ska förutom leka, busa och ha skoj, även packa inför Hunnebostrand


Visa större karta

Där ska vi skutta på klippor och ha det fantastiskt i fyra dagar. Insåg att vi nog gör klokt i att packa plåster då vi ska skutta på klippor. Edor har blivit riktigt stabil när han går men samtidigt inser vi ju att det kommer gå åt skogen väl där. Helst skulle jag se att vi packade med en flytväst, hjälm, knäskydd och armbågsskydd. Men.. jag tror vi nöjer oss med hjälm.

Dagens höjdpunkt: Det var väldigt trevligt att träffa Tobias, Elisabeth och Vincent idag. Och vi pratade inte bara om bebisar. Framsteg för en som är helt insnöad på Edor. Totalt och helhjärtat.

Brottningsmatch - och jag vinner typ alltid

Det är lättast att vara pappaledig då solen skiner. Det öppnar liksom upp för fler aktiviteter. Förmiddagen var mulen och lite regnblandad vilket innebar att jag funderade kring en heldag inomhus. Tack och lov kom solen så vi fick leka lite i sandlådan. Det går ju såklart alldeles utmärkt, men det blir ändå trångt i en trerummare att hitta på roliga som täcker hela dagen.

Sandlådan var alldeles blöt och sanden formbar. Alla föräldrar till barn i Edors ålder gör praktiskt taget samma sak. Vi sitter runt kanten med varsin spade, en hink, en mugg eller annat verktyg och bygger. Våra bebisar springer omkring och gör annat. Edor håller i sina prylar för att snart springa vidare till annat. Helst sonderar han terrängen efter pinnar som han sen tuggar på. Idag var nog det mest spännande de vattenpölar som fanns längs gångstigen. Vissa hade galonisar och de fick hoppa i pölarna. Jag fick göra det enda riktiga, vilket var brotta ned Edor då han tog sats mot pölarna. Efter en stunds brottning var pölen glömd och siktet inställt på rutschkanan, sandlådan eller klätterställningen.

Dagens höjdpunkt: Måndag och det gör inget. Wohoo! Jag älskar livet som pappaledig! Och sen, en favorit i repris. Nu kommer jag och tar dig videon! Jag har suttit och sett klippet.. hundra gånger och det är lika roligt fortfarande. Och som morfaR säger, han bryr sig inte ett dyft i att jag ropar Edor, men så snart han hör att jag ska ta honom sätter han fart. Och vilken fart sen. Videon kan du se här: Nu kommer jag och tar dig

Le grand artiste

Maria ville visa morfaR sitt kontor, så vi satte av till Kung Markattas head quarters. Ett ställe där Edor trivs fantastiskt bra. Det är stora ytor, femtiåttatusen små saker att leka med och en white board-tavla. Idag fick han rita och resultatet syns ovan. Han var en naturbegåvning. Han höll pennan fint, tryckte lagom hårt och motivet blev ju fint. Ja, ni ser ju själva!

Besökte därefter Moderna Museét Malmö för lite mer abstrakt konst. Alltid roligt att utmana sig själv lite vad gäller hur man ser på konst.

Dagens höjdpunkt: Edor busfrö fick superenergi efter en mysig powernap med morfaR. Han höll låda för hela slanten och var gosnosig. Jag låg på hallgolvet då han kom springande, bara för att ge mig en puss. Sen sprang han vidare. Me like.

Vi får tänka på saken!

Vad får det lov att vara? En pinne, javisst. Var så god!

Jag var ute på tur idag, alldeles själv. Lite lustigt det där, hur jag verkligen känner att jag trivs bland hyllorna på Biltema, Plantagen, K-Rauta och alla de där. Jag skulle lätt kunna strosa runt och bara titta på saker. Jag tycker alltid man kommer på nya idéer i sånna miljöer. Då pratar jag inte om "fixa bilen-idéer" eller trädgårdstankar, utan bara små smarta vardagsting. Idag köpte jag i vart fall en karbinhake att sätta på vagnen för att lätt kunna haka fast saker där. Sen köpte jag ett fantastiskt myrgift som nu, när jag kollade precis, tycks väldigt populärt. Det är av den arten att myrorna bär med sig giftet till boet. Sen dör alla. Oaaa ha ha ha...

På Biltema sprang jag på en pryl jag nästan köpte. Där finns toalettinsatser för bebisar. En sits man sätter över sitsen. Jag stod där och kände hur praktiskt det vore, hur Edor med elegans och lätthet skulle kunna bajsa på vanlig vuxentoa. Berättade om insatsen för Maria som ställde frågan: Behövde vi sånna när vi var små? Och nej, det kan jag inte minnas att jag använt mig av utan har, som antagligen nästan alla andra, hängt och dinglat över toalettstolen istället.

Tillsammans har vi konstaterat att det finns en fantastisk mängd prylar som man tror man måste ha, som man inte alls behöver. Vi är väl en tacksam målgrupp, vi småbarnsföräldrar. Man vill göra rätt, och hävdar nån att det enda rätta är en toalettinsats, ja, då måste man åtminstone överväga saken. Och jag överväger, för det känns fortfarande ganska smart med en toalettinsats. Frågan är bara om Edor skulle använda sig av den.

Dagens höjdpunkt: MorfaR på besök!

Dementi: Detta med bananglassen är inte min idé. För länge sen läste jag i ICA:s Buffé hur man gör glass med frysta bär och kesella. Sen har den glassen vidareutvecklats av oss, och Maria har länge gjort fantastiska glassar med olika saker i, däribland fryst banan. Så, idén är hennes. Vad som dock var min idé var detta smarta med att frysa banan i botten av en burk, som sedan fick agera isklamp.

Vad äter du 2

Vad äter du är ständigt en fråga. Jag skrev om den för ett tag sedan, och i takt med att Edor blivit allt mer fartig, desto mer hinner han stoppa i sig. Tekniken har förfinats något och jag kan avgöra ganska snabbt genom knasterljuden om det är sand, sten, en pinne eller gräs. Vad som också blivit ett enormt framsteg är att han numera gapar och räcker ut tungan när jag ber honom. Lydigt.

Ibland ger han sig på stora objekt:


Dagen har varit riktigt rolig med gästerna som varit på besök. Vi har visat upp vårt Malmö, ätit lunch och fikat. Ett riktigt bra trix jag kommit på är detta med fet yoghurt och fryst banan. Det blir som glass. I morse mosade jag därför lite banan och stoppade i en burk i frysen. Sen när det var dags för oss att åka ut till Västra Hamnen på lite fika (läs glass) fyllde jag upp burken med fetyogga. Yoghurten kyls då medan man fraktar den av den frysta bananen. När man sen ska till att äta, är det precis lagom tinad att man kan röra om. Vips fick Edor också glass. Typ. Jag fick choklad och hasselnötspralinsglass. Inte fullt samma sak.

Beror det på avsaknad av choklad och hasselnötspralinsglassen tro?
Bilden till trots är Monica och Edor bästisar.

Dagens höjdpunkt: Nu när Monica och Adrian åkt ligger deras madrasser kvar i lilla rummet. Edor fick hoppa upp och sen bar det iväg. Tjobaloo vad roligt han tyckte det var att åka fort på en madrass. Och är han glad, är jag glad.

RUT-avdrag?

Humoristen Edor

Ännu en i raden av bra dagar. Vi har finbesök från Örebro. Monica och Adrian är här och ska sova en natt. Edor har alltsedan norrlandsvistelsen visat sig vara en allt modigare grabb. Det var inga problem att ganska omgående börja busa med Monica och ganska snart därefter också Adrian. Kul. Dessutom är han morsk i lekparken under dagarna. Han leker monster mot smått förvånade vuxna.

Idag tjongade vi till och sov till klockan 08:00 - vilken sovmorgon! Sen handlade dagen mest om att försöka hinna plocka iordning i lägenheten inför besöket. Edor hjälpte till:

Dagens höjdpunkt: Vi gick ut och åt på restaurang med Monica och Adrian. Det är alltid spännande då man inte riktigt vet hur det funkar med Edor. Han måste dock ha haft på känn att vi ville ha lite mysig restaurangtid med kompisarna, för han låg, vaken i vagnen under hela middagen. Snällt och rart.

Dans

Edor har börjat med att ligga raklång. Ett bus enligt honom.

Dag tre och jag klagar inte.

Jag lär mig fortfarande att vara dagledig förälder åt en liten en. Det är en massa sociala koder man bör kunna vid en sandlåda. Man får nog inte vara för stolt. Jag bör således inte på sandlådekanten berätta att jag skriver en hyllningsblogg åt min son. Det skulle nog kunna uppfattas som egendomligt. Skryt är otänkbart. Man får inte vara egennyttig. Allt är allas. Vi, som inte har med oss så mycket grejer drar dock vinstlotten här. Edor leker med traktorer, spadar, silar, krattor, hinkar, pinnar, bilar och alla möjliga olika sorters leksaker. På frågan, hur gammal är han, förväntas man vara exakt. Jag håller mig till diffusa snart året medan de allra flesta är väldigt specifika. 9 månader och två veckor.

Edor tycker såklart sandlådan är toppenkul. Och det är väldigt trevligt att sitta där med honom. Dels får han ut en massa bebisenergi, dels får jag prata lite med folk. Idag blev jag infångad av en norrman. Antagligen från Bergen, eller den sidan av landet, för jag förstod inte ett dyft av det han sa. Han var trevlig och glad, men helt obegriplig. Roligast är det dock att titta på Edor, känna stolthet när han leker särskilt bra, säga åt honom att han är duktig när han gör nåt duktigt. Att han får utsättas för andra barn, på ont och gott. Min bästa bebis.

Han har förresten börjat med detta:

Dans, originally uploaded by Dave och Maja.

Dagens höjdpunkt: Jag lär känna Edor. Jag kände honom väl innan, men det är nåt särskilt med att vara ensam hela dagen med honom. Dagtid är det vi, and I like it.

En invasion

I morse vaknade Edor först. Sen väckte han Maria som jag hörde säga, Edor, du får prata med pappa. Sömndrucket gick jag upp, och i vanlig ordning besöktes toaletten. Väl där växte känslan av en närvaro. Ett myller. Det var som om väggen rörde på sig. Jag gnuggade ögonen och vände mig om och såg vad som närmast går beskriva som en invasion. En total myrinvasion. Under natten har familjen myra bestämt sig för att segla in och festa på allt det som går festa på. Vi hade myror överallt. Golvet var rena autobahn. På toaväggen kröp de. På rumsbordet var det en drös. Det var tusentals myror i vår lägenhet. Tack och lov den sorten som inte är skadedjur, utan bara de på jakt efter gotta. Och tydligen har en myra hittat nåt gotta i vår lägenhet, lagt ut ett doftspår för de andra att följa, och under natten körde de sin räd.

Hörde av en kollega att de haft myrinvasion efter att, vad hon märkt, ett dregelspår hennes lille son lämnat efter sig. Edor dreglar.

Hur som. Själva invasionen var inte svår att stoppa. Det var bara att stänga altandörren, så var den biffen fixad. Sen blev det fram med dammsugaren, och som vi fick kämpa. Dammsugaren pepprades sen med lite radar, tejpades ihop, och nu ligger förhoppningsvis tusentalet döda myror där. Hoppas, hoppas, hoppas inte deras kompisar ger sig ut på en räddningsaktion. Förresten blir det svårt, för husmoderstricket ska tydligen vara kanel, så alla tänkbara entreer är numera pulvrade med kanel. Nu håller vi tummarna att det räcker.

Dag två som pappaledig. Jag sa till Edor idag att detta fixar vi nog! Idag gjorde jag köttbullar åt honom, och till det serverades broccoli/potatismos. De blev helt vansinnigt goda. Proportionerna tar man som man vill:

Köttfärs
Riven morot
Lök
(lök och morot svettas lite i en panna)
Buljong (saltfri)
Kesella
Grädde
Dijonsenap
Vitpeppar

Rör ihop. Stek i smör. Väldigt gott.


Dagens höjdpunkt: Pappaledigt! Rutinerna kommer. Jag stressar inte upp mig för det. Nästa vecka, eller om det är veckan efter det, öppnar öppna förskolan. Då kommer vi ha lite mer tider att passa. Fram tills dess tar vi det som det kommer. Och gissa om vi har mysigt. Efter att ha konstaterat att ICA inte öppnar förrän 09:00 gick vi en runda för att sedan knoppa in lite. Gossov en stund. Vaknade. Fixade lite med lunchen (lunch som Maria förberett dagen innan..) Efter lunch gick vi ut, en sväng upp på mitt jobb. Lekparken. Hem. Mys. Middag. Sova. Tja. En helt ok dag, helt enkelt.

Sen har Edor ett litet klistermärke av Bamse på sin stol. Han pekar ofta på den och jag berättar då om Bamse, dunderhonungen, Farmor och att han är stark. Idag, fyrtio gånger senare, spände han själv musklerna. Så fort man säger stark, spänner han musklerna som en riktig starking. Ska fångas nångång på film. Fantastiskt sött.

Var är Edor?

Jag är pappaledig. Ledig är definitivt en överdrift, men det går inte på nåt sätt jämföra med att jobba. På jobbet är jag där för att jag måste. Med Edor är jag för att det är där jag ska vara. Så jag tycker det är ok att säga att man är ledig, även om det är mer än ett heltidsjobb. Vi vaknade ganska tidigt. Fru Jonsson var uppe först. Sen vaknade Edor och sist öppnade jag mina små blå.

Vi har inte riktigt koll på hur vi ska ha våra dagar ännu, och idag lät vi det gå lite som det gick. Efter frukost och lite tidigt bus knoppade vi in båda två. Och jösses vad vi sov. Efter lunch gick vi ut och kikade lite på djuren i folkets park, tätt följt av bästa lekplatsen i stan.

Jag kommer trivas.

Var är Edor?, originally uploaded by Dave och Maja.

Dagens höjdpunkt: Pappaledig. Wohooooo!

Nytt kapitel

Edor med sin absoluta favoritleksak. En pinne.

På frågan, "var är Edor?" har Edor nu börjat peka på sig själv. När jag säger, "ska vi gå till kojan" så går Edor till sin koja. När jag säger, "nu tar jag dig" börjar han springa. Han är fantastisk, smart och medveten helt enkelt. I helgen har vi förälskat oss i honom om möjligt ännu mer. Han har varit kramig, gosig och busig. Och efter Tallnäs och morfaRveckan har nåt hänt med Edor. Han är en liten spexare som modigt vill ut på ständiga äventyr. Fränt.

Att jag är nattaktiv är ingen direkt nyhet. Jag följer lite med spänning hur Edor är och försöker se om han också är drabbad. Nu har ju barn upp till treårsåldern tendenser till att vara sprattliga, så inget går väl säga ännu, men, visst sprattlar han. Dock är det jag som står för de största nattliga dramerna. Häromnatten var jag tydligen övertygad om att det fanns ytterligare en liten Edor i lägenheten. Alltså, precis Edor, fast mindre. Och numera ligger en gardin fint ihopvikt på en byrå. Varför jag tagit ned den är fortfarande höljt i dunkel, fast jag skulle gissa att det handlar om spindlar. Det gör det oftast. Vakenheten kom krypande medan jag, förhoppningsvis iklädd kalsonger, stod halvvägs ute på altanen och dammade gardinen jag precis tagit ned.


Dagens höjdpunkt: Slipper helt söndagsångest. Inte för att jag egentligen brukar ha det direkt, men det hänger alltid över en ändå att imorgon är det jobb. Och visst, imorgon är det jobb. Men ett roligt jobb. Jag ska ta hand om bebis. Hurra!