Vi har anledning att fira!

Älskade, älskade, älskade lilla unge

Bloggen fyller idag 1 år. Inledningsvis visste jag inte riktigt vartåt det skulle bära iväg, om jag skulle engagera mig och verkligen få ihop nåt som kan kallas blogg. Alltmest om Edor handlar ju om honom främst, eller egentligen enbart. Möjligen blir det lite ensidig läsning, men vad jag hoppas framgått under året är den lycka jag känner över att Edor finns. Det mesta jag kände till innan, ser jag idag på med annat skimmer över sig, och ett år in på faderskapet kan jag med säkerhet säga att mina pappaögon inte tappat skärpa. Edor visar mig ständigt världen och visar hur perfekt den kan vara.

Vilken resa första året ändå har varit. Det lilla knytet vi fick ta med oss hem har vuxit sig upp till en riktig liten pojke. Den nästan stumme bebisen är numera en sprickfärdig pratkvarn. Den ammande lille grabben är nu ett tuggande litet matvrak och jag glädjer mig åt att jag har många av mina minnen nedtecknade här. Oförändrat är min vilja att äta upp honom då han är det i särklass vackraste jag sett, någonsin. Och söthetsrekorden står sig inte särskilt länge, då han slår dem gång efter annan. Edor är dessutom fullt medveten om vad vi säger åt honom. Jag kan be honom lägga tvätt i tvättmaskinen och vips går han och gör det.

Jag kan be honom peka ut morfaR på en liten bild, och han gör det. Graden av medvetande höjs för varje sekund som går och det är verkligen dags att vakta tungan. Snart börjar han prata och då kan det vara en god ide att åtminstone försöka hålla tillbaka på de lite grövre orden. Dem kan han få brodera med senare.

Bloggen har i ettårspresent fått en egen epostadress. Kommentarsfältet har tydligen strulat, och jag tar väldigt gärna emot kommentarer, synpunkter, idéer eller uppmaningar. allmestomedor@gmail.com går det alldeles utmärkt att maila till. Gör det vettja.

Dagens höjdpunkt: Bloggen 1 år. Dessutom har Edor varit i särklass det vackraste barn jag sett under hela dagen. Och då har jag ändå sett många. Bra unge.