Tjoller

Edor fick äta själv idag. Bommade nästan inget.

Idag kom det bara för mig att min lille Edor är en liten människa, och inte ett litet tjoller som hittar på bus. Att han är människa har stått klart ganska länge, men just att han är en liten person som kommer växa upp och vara sin egen. Det känns lite magiskt. Och att vi gjort honom, denna lille grabb, det är galet.

Hans egenhet och egenskaper utvecklas för varje sekund. Det är små skillnader som bara gör det påtagligt att han har en väl fungerande hjärna som jobbar för högtryck. Tre små saker bland flertalet:

På baksidan av sångböckerna Var bor du lilla råtta och Ekorrn satt i granen är det en samling bilder på samtliga böcker utgivna i samma serie. Där finns, bland kanske sex andra, en liten mikrobild på I ett hus vid skogens slut-boken. En bok vi haft, men tappat bort nånstans. Edor har i ett par dagar pekat på den och verkligen talat om för oss att det är minsann en bok han känner till, samtidigt som han lite letande sett sig omkring. Vi har köpt en ny nu.

I samma bok finns en strof som går "haren skuttar fram så fort, knackar på dess port". Då knackar Edor på porten i boken. Smart, va?

Sen har jag ganska länge tutat på hans näsa. Med pekfingret nuddar jag hans nästipp och tutar samtidigt. Idag, medan jag höll Edor kom ett litet busleende, följt av ett finger mot näsan. Försiktigt tryckte han på min nästipp och sa tut. Fantastico.

Dagens höjdpunkt: Vi frågade oss själva idag om vi hittar på att han pratar, för han säger verkligen ord. Han säger tack, tack, han säger hallå, han har ord för kanin och giraff. Han säger Edor, efter att ha legat lågt med det ett tag, och utöver dessa en massa andra små ord. Det kan inte bara vara inbillning.