Ettårskontrollen

Jackpot

Min bebis är numera 12440 gram tung och 82 långa centimeter. En stadig bit bebis som än en gång fick med beröm mycket väl godkänt av snälla Katarina. Med ettårskontrollen följer också två sprutor. Ett i vardera ben. Morgonen inleddes med att Edor var i ett fantastiskt essé. Han var gosig och glad, munter och pigg. Vid frukosten försökte jag därför bara förvarna lite om vad som komma skulle. Själva sprutgrejen gick bra, det är inte alls det, men jösses vad jag hann bli svettig. Och Edor blev ledsen, fast det gick över fort. Det som höjde spänningen var att hon för dessa två sprutor kallat in extrahjälp dagen till ära. Föga lugnande. Och när så stunden var inne skulle jag hålla Edor. Hårt. Jag fick hålla fast händerna, samtidigt som jag spände fast benen med mina ben. Vi var hopkrånglade på det sättet. Sedan skulle de tandemsticka honom. Jag bad dem inte missa, för marginalerna var små. De prickade rätt och Edor är numera vaccinerad mot nåt viktigt. Difteri, tetanus, pertusis, polio, hemofilus inf B och Pneumokocker. Skönt. Nu slipper jag oroa mig för tetanus och pertusis. Puh.

Detta med att skippa förmiddagsvila gick helt åt skogen redan i lördags. Helgmys kan man kalla det. Idag inget undantag. Och tack vare sprutan har lille E fått feber vilket inte alls minskar behovet av sömn. Då dagen ägnades åt dels BVC-besök, dels lunchbjudning för två kära kollegor, så blev det inget öppna förskolan idag. Imorgon däremot satsar vi på det. Inför detta hoppas jag på två saker. 1: Att Edor sover länge på morgonen. 2: Att Edor inte somnar igen innan lunch. Ganska enkla önskningar.

Dagens höjdpunkt: I sin febersömn vaknade Edor till för en liten stund sedan. Han var glad och skrattig. Jag la honom till rätta och vi låg och myste. Han sov egentligen, men var ändå gosnosig. Han la armen om min hals, la handen på mitt öra och låg och myspillade. Jag låg tills han flyttade på sig, som dröjde ganska länge, bara för att det var så gosigt.