Leoparden Edor

Lillarbetar´n

Edor arbetar riktigt hårt på att bli så lik en leopard som möjligt. Häromdagen kom så den kamikazekrasch jag väntat på ett tag. Istället för att göra som han lärt sig, fötterna och rumpan först, valde Edor att stående på sängen, gå ned från den. Och nej, det gick inte alls bra, även om min tappre lille soldat ganska snart torkade tårarna. Då han landade på ögonbrynet bär han således en leopardfläck strax över vänstra ögat. Ett som matchar de han redan bär på armar och ben. Blåmärken kan man också kalla det, och vi lär se fler av dem. Som jag berättat precis innan så har han kommit på att han tycker det är roligt att snurra. Inte jättebra.

En annan spännande sak idag inträffade när vi var ute och åt lunch. Vädret var lite si sådär, och då regnet kom beslöt vi oss för att sätta oss inne. Då fann Edor det plötsligt lämpligt att skrika högt. Inte för nån särskild anledning, utan mer för att han kan. Och jösses vilka höga toner han kan klättra upp till. Istället för att lite rart och försiktigt sträcka sig efter en till majskorv valde han helt sonika att öva på att nå höga C och vips hade han en majskorv i munnen. Och visst, det går nog lite fortare att göra så.

Dagens höjdpunkt: Detta med lässtund vid läggdags är en fantastisk rutin. Det är så mysigt och riktigt roligt. Favoriten är Bockarna Bruse. Edor sprattlar med benen, viftar med armarna gör små läten vid olika tillfällen. Och han följer verkligen med. Visst, han har inte en susning om vad en strid fors är, en säter eller för den delen en bock. Men han tycker verkligen det är spännande och roligt. Han pekar och pratar samtidigt som han med full uppmärksamhet lyssnar på berättelsen. Skoj.