Nytt kapitel

Edor med sin absoluta favoritleksak. En pinne.

På frågan, "var är Edor?" har Edor nu börjat peka på sig själv. När jag säger, "ska vi gå till kojan" så går Edor till sin koja. När jag säger, "nu tar jag dig" börjar han springa. Han är fantastisk, smart och medveten helt enkelt. I helgen har vi förälskat oss i honom om möjligt ännu mer. Han har varit kramig, gosig och busig. Och efter Tallnäs och morfaRveckan har nåt hänt med Edor. Han är en liten spexare som modigt vill ut på ständiga äventyr. Fränt.

Att jag är nattaktiv är ingen direkt nyhet. Jag följer lite med spänning hur Edor är och försöker se om han också är drabbad. Nu har ju barn upp till treårsåldern tendenser till att vara sprattliga, så inget går väl säga ännu, men, visst sprattlar han. Dock är det jag som står för de största nattliga dramerna. Häromnatten var jag tydligen övertygad om att det fanns ytterligare en liten Edor i lägenheten. Alltså, precis Edor, fast mindre. Och numera ligger en gardin fint ihopvikt på en byrå. Varför jag tagit ned den är fortfarande höljt i dunkel, fast jag skulle gissa att det handlar om spindlar. Det gör det oftast. Vakenheten kom krypande medan jag, förhoppningsvis iklädd kalsonger, stod halvvägs ute på altanen och dammade gardinen jag precis tagit ned.


Dagens höjdpunkt: Slipper helt söndagsångest. Inte för att jag egentligen brukar ha det direkt, men det hänger alltid över en ändå att imorgon är det jobb. Och visst, imorgon är det jobb. Men ett roligt jobb. Jag ska ta hand om bebis. Hurra!