Kabalonkbonk

Vissa dagar är från start ämnade till att bli ganska dåliga dagar. Denna dagen har varit långt ifrån en bra dag, på många sätt, och på många plan.

Ur Edors perspektiv, en riktigt hård dag. Den inleddes redan vid fyrasnåret då han vaknade. Vi tog över honom till vår säng, i hopp om att han skulle somna om. Det ville han inte. När han fastnat i stadiet mellan sömn och vakenhet har han en grej han gör som är direkt störande. Han ligger och stryker händerna mot madrassen, in under mig och Maria. Han gör det med handflatan mot madrassen, vilket innebär att han rivs med naglarna. Och visst, det går bra en gång, två, kanske tre. Men han matar på och gör så om och om och om igen. Och just imorse hade han extravassa naglar. Begränsat underhållande att bli klöst av en vilde så pass tidigt. Efter vissa om och några men somnade han om.

En morgonrutin vi fått till är att vi duschar tillsammans. Det finns liksom ingen chans att han ska tålmodigt vänta medan jag duschar, så han får helt enkelt vara med. Imorse fick han tjuvbörja. Jag var alldeles intill, men på en microsekund lyckades han klättra över kanten på badkaret, och kabalonkbonk rakt ned i golvet. Denna gång fick högra ögonbrynet/pannan sig en ordentlig smäll.

Tappre soldaten torkade tårarna, vi duschade och började göra oss i ordning för öppna förskolan. Kanske tjugo minuter senare ser jag hur han styr mot vardagsrumsbordet, följt av ett nytt kabalonkbonkljud. Då lyckades han krascha in i kanten på bordet. Och visst tog det på nära samma ställe som duschgolvsknocken. Längs gatan mot öppna förskolan kom så bulan, Edor och jag gående. Maria kunde sen berätta att Edor dessutom touchade toalettstolen med andra sidan huvudet, för att komplettera det hela.

Dagen kom så i mörker då jag sedan fick höra att min allrakäresta mormor inte alls är vid god hälsa. Raka motsatsen, snarare. Hon fick en plötslig diagnos som inte bjuder nåt botemedel, vilket såklart gör att det ligger en tyngd över alla våras sinnen. Men som många andra gånger stod hon själv för den varmaste trösten. En stark krutgumma som tar dagen som den kommer, och vi andra får helt enkelt göra detsamma.

Dagens höjdpunkt: Att låta Edor vara med i det vardagliga är skoj. För stor som liten.