Ska vi gosa istället?

Edor har gjort sig fin

Visst finns det säkert saker som jag inte ser hos Edor som inte är bäst. Men, jag är helt förblindad av honom. Jag kan ju märka att han visar mer vilja, och ofta genom att inte använda de vackraste vokalerna han känner till. Men samtidigt, det är ju också ett sätt för honom att kommunicera. Jag fascineras så av hur han visar vilja och tankeslingor genom att peka, dra, hålla, visa och... gnälla. Jag fascineras av hur mycket han faktiskt förstår. Ber jag honom ställa tillbaka en bok eller kasta bort en papperstuss, så är chansen riktigt stor att han faktiskt gör det. Fränt.

Dagen inleddes på bästa tänkbara sätt. Vi var i princip klara för att bege oss till öppna förskolan. Klockan var prick nio och det är lite då det bär eller brister. Kommer vi inte iväg hinner han komma på tanken om sömn, somna och sen inte vakna på ett tag. Jag var lite stressad och ville komma iväg. Då ser jag min kavate lille pojk smyga iväg till sovrummet. Han viker igen dörren och är som försvunnen. Jag följer efter, och då sitter han i sängen, vid sin kudde. Där har han hittat sin napp och tagit fram en bok (var bor du lilla råtta). När jag så öppnade dörren lutade han sig tillbaka och höll upp boken. Då kunde jag ju såklart inte göra annat än krypa ihop i sängen med honom och läsa boken. När vi så var klara var han dock såpass pigg att vi ändock drog iväg till öppna förskolan där vi hade ännu en i raden av toppendagar.

På öppna förskolan har de en aktivitet per dag. De har legat lite lågt inledningsvis, då folk efter sommaruppehållet skulle ges tid att hitta dit, skapa bekantskaper och få kläm på upplägget. Igår hade de första aktiviteten, vilken var bebissång. Roligt, även om rummet blev fullt och det i slutändan var vi föräldrar som satt och sjöng, medan barnen sprang omkring och busade. Idag var det aktivitet 2 - gymnastik. Alltsedan jag gick ut skolan har jag glatt mig åt att slippa gruppövningar a´la skolgympa och blev aningens förvånad när jag befann mig i den situationen igen. Barnen var mest bekymrade över oss föräldrar som sprang i cirkel, hoppade på ett ben och kröp runt på alla fyra. Det skulle dröja tre låtar innan Edor hittade hakan igen och började röra på höfterna lite. Det var skoj, även om den typen av övningar, för mig, kan kännas lite som en masspsykos. Man måste inte vara med, men jag är ganska säker på att vi kommer vara det, för i slutändan tyckte nog Edor ändå det var ganska skoj.

Dagens höjdpunkt: När Maria kom hem från jobbet frågade hon vad vi gjort. Då berättade vi att vi haft gymnastik. Maria frågade då lite mer om det, varpå Edor började snurra runt och visa. Va? Smart kille, inte sant?