Jag tar en snuva, tack!

Utmattad bebis som berövats på sin förmiddagslur.

I all toppenhet över öppna förskolan så kommer ju också det som är mindre toppen. Att hålla sig där är som att prenumerera på förkylning. Det är inte så mycket att alla de andra barnen snorar, som att alla barnen smakar på allting. Det smaskas på böcker, decilitersmått, dinosaurier, lego, bollar, klossar, dockor, penslar och hittar man en napp är det jackpot! Och sin vana trogen är inte Edor den som är den, utan smaskar hjärtinnerligt gärna på allt som finns, och på allt finns förkylda bebisdregeldroppar. Så, det är bara att ställa in sig på att inom de närmsta dagarna kommer lillskurken ha täppt i näsan.

Idag kände vi oss duktiga då vi lyckades komma iväg i tid. Vi var på plats precis efter nio, vilket känns som en stor bedrift. Frågan är om vi lyckas reprisera det imorgon. Alla avvägningar är svåra. Vaknar Edor för tidigt vill han ta en liten lur på förmiddagen. Lyckas jag hålla honom vaken till öppna förskolan är det sen inget problem, i och för sig. Sover han länge, tja, då kommer vi dit sent och missar en massa bus. Gyllene lagom vore bra.

Dagens höjdpunkt: Idag lekte faktiskt Edor med de andra barnen. Främst Edvin. Otroligt roligt då han och hans jämnåriga kompisar tycks vara ensamvargar egentligen. Men, så idag stod han och Edvin nära varandra länge och tjollrade på med decilitermått. Skoj.