Å, å, å, ååå heeej!

På öppna förskolan finns en liten rutschkana. Den är inte ens metern hög och ganska lagom kan man tänka sig för de små liven. På den har Edor tränat att åka, men ständigt med stöd då jag försiktigt hållit en hand, eller en hand bakom hans rygg. Idag kom så ett eldprov, men inte på den lilla ynkliga rutschkanan, utan den superhöga vi har bak på innergården. Där fick Edor åka själv. Jag märkte att det nog skulle gå då han åkte den, då han inte kom upp i vansinneshastighet och tycktes sitta stadigt hela vägen. Och visst gick det alldeles utmärkt, åtminstone alla gånger som jag stod och var beredd för att ta emot honom när han väl kom ned. (Men när jag skulle filma så gick det lite sisådär, mest vad gäller elegansen och inte så mycket ur säkerhetssynpunkt).

Thomas skrev i en kommentar att han vill ha tips på bra barnböcker. Edor läser en hel del, och de böcker han i tycker bäst om är dessa, både att läsa och att bita i:

Dessa följer han med i och lyssnar på. Han är dessutom förtjust i bilderböcker med tigrar. Jag har också börjat läsa lite ur gamla klassiska sagor där Bockarna Bruse är den han lyssnar på, men egentligen är han nog för liten ännu, även om han tycker trollet är kusligt, bockarna tuffa och blommorna fina. Serien där Ellen och Olle sjunger är bra just för att han hänger med, pekar, knackar och funderar och det går prata mycket kring bilderna.

Dagens höjdpunkt: Busungen Edor vet när han är en liten skurk. Idag lyckades han pilla lös en bit bark från ett träd. Den skulle han ju såklart smaka på. Han fick en lite större bit, varpå jag i vanlig ordning frågade "vad har du i munnen"? Då tittade han på mig, log, vände tvärt och började springa iväg. När jag väl lyckades fånga honom räckte han ut tungan direkt och spottade ut. Han visste vad han gjorde, och det var ett obstinat litet bus. Skurkunge.