Göteborg

Sötnosar

Igår åkte vi upp till Göteborg för att fira Martin som fyllt 30. En riktigt trevlig fest som även ur bebisperspektiv gick över förväntan. Edor somnade som en stock i sin vagn inne i festlokalen. Vid elvatiden vaknade han till för att hålla låda för alla genom att sitta i knät på Maria och ropa glatt. Efter en kort stund seglade vi dock av hemåt. Ursprungsplanen var hemgång vid niotiden, men då Edor visade sig vara en riktig partybebis blev det ordentligt nattsudd - småbarnsföräldrastyle!

Edor har vuxit om Iris. I vissa lägen ser han jättestor ut i jämförelse. Nu väger han bara lite mer än henne, och är nån centimeter längre, men det såg ut som ganska stor skillnad. Till allas glädje verkade de uppskatta varandra. Förvisso darrade underläpparna på dem lite då och då, men allt som oftast var det mest roligt. Nu gjorde de inte så mycket annat än tittade på varandra, men ändå. Jag tror Edor verkligen tycker det är roligt att få titta på en annan bebis. Och nån bättre bebis än kusin Iris kan ju inte finnas.

Iris kopplade förresten på charmen och lät mig hålla henne, vilket var otroligt roligt. Sist jag höll i henne var hon tre veckor gammal, så det kändes som att det var på tiden. Vilken skillnad!

Dagens höjdpunkt: Förutom att Edor bajsade i krokarna kring Mellbystrand, så har han varit riktigt glad. Han skrattar mer och mer för var dag som går. Jag kan verkligen inte föreställa mig nåt så uppiggande som Edorskratt.

Fest

Pruttljud

Edor skrattar! Foto: Maria Jonsson

Att Edor kan prutta med munnen har vi vetat länge. Han har dock legat lågt med pruttljuden tills idag. Idag sattes pruttfunktionen igång, och som han har pruttat. Dessutom verkar det som om han fattat att han kan imitera oss. Om jag pruttar med munnen så gör han snart samma sak, så detta har vi ägnat ganska mycket tid åt.

Dagens höjdpunkt: Bilden togs vid lunchtid. Vi pruttade järnet, båda två. Och när vi ordligt ändå är ämnet nära, ja, han bajsade idag. Lycka!

Lång dag

Trix frammanat av MorfaR.

I Örebro vet vi ju att Edor lär sig nya saker ständigt. MorfaR såg till att Edor insåg att tår är nåt man kan tugga på. Alltsedan Edor fick kläm på tåtuggeriet har han inte kunnat sluta. Vigheten har han inte ärvt från mig.

Idag har jag knappt fått träffa mitt lilla troll. Vi hade kvällsmöte med jobbet som slutade vid 20-snåret. Edor har självmant infört sovtid mellan 19:30 och 20:00. Jag och Maria pratade lite om hur vi skulle få till sovrutin för honom när han plötsligt en kväll, gäspade och somnade vid åtta. Från att ha varit nattugglebebisen nummer ett till en mönsterbebis med fast sovtid i ett nafs. Det har hållit i sig i flera veckor. Fantastiskt! Följaktligen sov han sött när jag så tumlade in genom dörren. Trist.

Edor har helt vägrat bajsa två dagar i rad nu. Varför? Känns ytterst onödigt, särskilt med tanke på att jag lätt blir väldigt fixerad vid det. Genast börjar jag tänka på katrinplommon och diverse trix BVC-tanter pratar om. Edor tycks obekymrad och jollrar på som om inget vore konstigt med denna vägran. Men, det är ju inget bra med att inte bajsa. Snälla bebis, bajsa!

Dagens höjdpunkt: Det är en höjdpunkt nästan varje dag. Jag kommer hem från jobbet, lunch eller vid arbetsdagens slut. Jag hör Edor och Maria i köket. De möter mig i hallen eller så smyger jag på dem i köket. Att se hur Edor upptäcker att jag kommit hem, varpå han ler glatt över det, det är en höjdpunkt varenda gång.

Vilda lekar

Idag trodde jag Edor skulle krypa. Det är ju helt orimligt såhär i efterhand, då han ju inte ens kan sitta. Men när han låg på mage tog han en sån ansats att det tycktes som om han var på väg nånstans. Han lyfte upp rumpan och stod, om än för blott en mikrosekund, på bakbenen. Det är på gång. Och mer om det här med snurreriet. Idag förflyttade han sig flera meter genom att snurra flera varv åt samma håll. Vips låg han mitt i vardagsrummet. Dessutom gjorde han allt detta med en stor teddybjörn i släptåg. Ytterst kompetent således.

I takt med att Edor blivit stadigare har också lekarna kunnat utvecklas något. Han gillar förvisso nästan mest ganska lugnt bus, men ibland tänds gnistan i ögonen då det vilda buset kommer igång. Roligast just nu är att jag håller honom över huvudet, och bruschlar med huvudet mot hans mage. Då skrattar han. Och att bli upplyft som en raket rakt upp är också riktigt skoj. Och flyga flygplan. Dessutom har han blivit än mer kittlig. Han tål vildare lekar alltså! Frän unge!

Dagens höjdpunkt: Edor gostroll låg på golvet och snurrade på som vanligt. Då tog jag nallebjörnen han fått av Paula Jinde från mitt jobb och nosade honom på magen med den. Då höll han båda nalleöronen och skrattade. Hur magiskt låter inte det?

Hö hö hö

Bästa leksaken - reklamblad

Edor har börjat prata med lite mer än vokaler. Han är uttrycksfull på ett nytt sätt som dock inte är helt enkelt att tolka. Han har börjat låtsasskratta genom att säga hö hö hö, samtidigt som han tar sig an en lurig min. Han ser fantastiskt lustig ut och man märker hur han tycker att han kommunicerar. Dessutom har han smått börjat låtsasgnälla. Tursamt nog är vi inte lättlurade ännu och det hörs att han fejkar. Då brukar jag säga åt honom att jag genomskådar hans skådespel vilket ofta leder till att han lägger ned. Funkar inte det, går det lätt att vifta bort med lite bus.

Sen har han verkligen lagt in en högre växel vad gäller rörligheten. Att han snurrar har blivit lite vardag redan, han hinner inte mer än ta mark förrän han snurrar fram och tillbaka. Vart man än lägger honom går han loss i spinn. Dessvärre innefattar även det skötbordet. En krängande snurrunge är tämligen svår att få på blöjan, men med lite lirk går det bra ändå.

I somras trodde jag och Jonsson att vi blev fotade av street-view-funktionen på google maps. Det visade sig vara www.hitta.se som trampade runt på cykel, och här är resultatet: kartstjärnor

Dagens höjdpunkt: Han tog en liten nätt power nap vid sjutiden. Det var inte många minuter han hann sova, men tillräckligt för att vara piggelin. Det går ofta utmärkt att lägga honom i sängen, förutsatt att han är mätt och torr, så somnar han. Ikväll sjöng han för land och rike tills han ledsnade på det. Då smög jag in och norpade honom till soffan där vi satt och myste en lång stund. En trött liten skurkkille i famnen är fantastiskt mysigt. Sen bajsade han.

Vi mot världen

Edor i grytlappslådan Foto: Maria Jonsson

Igår hann jag inte med.

Vilken unge jag har fått. Plötsligt har han blivit en liten person som tycks ha en känsla för vad som är han och vad som är vi. Inte så att han har greppat det här med att det är jag som är pappa, och Maria som är mamma, men ändå det här att han är han och att han tillhör oss. Det är som att han förstår att det är vi mot världen och att vi är tryggheten. Att det är vi som tar hand om honom. Det är i alla fall vad jag fantiserar om att han känner. Han klamrar sig fast på ett annat sätt, och ser efter att jag eller Maria håller honom. När jag och Edor sitter i soffan kan han kränga runt för att försäkra sig om att det är jag som sitter där. Han kan titta en lång stund. Med lite tur sitter han och ler samtidigt. Vi leker var är mamma? och var är pappa? fast det är nog ganska fruktlöst fortfarande. Det är mest en lyckad slump om han råkar se åt nåt håll i samband med den leken.

Till helgen drar vi till Göteborg på trevlig 30-årsfest. Martin fyller år och ställer till med kalas. Det ska bli otroligt roligt att träffa dem igen. En liten oro infinner sig dock. Det verkar som Edor verkligen blir åksjuk. Och det sitter i ett par dagar. Han kräks endel och har inte fullt så stor aptit som han vanligtvis har. Möjligen kan det handla om tänderna? Det är rakt omöjligt att veta vad som påverkar vad. Han har ju en liten bit kvar till att kunna berätta hur han mår.

Dagens höjdpunkt: Vi hade lite ensamtid. Maria kom iväg på träning, så jag och Edor hade kväll själva. Jag fick honom sista timmen han vanligtvis är vaken. Det var väldigt mysigt att få rå om honom på det sättet. Busa som vildar på golvet, flyga flygplan, varva ned i soffan och slutligen gosmysvila och äta i sängen innan sovdags. En minst sagt trevlig kväll!

Vi förstår inte!

Jag och Maria satt ikväll och kikade lite på bilder av Edor som miniliten bebis. Han är ju fortfarande miniliten, men han har ju varit superminiliten. Det går inte förstå hur liten han var. Trots att han betraktades som en stor bebis när han kom, så verkar han så försvinnande liten när vi nu ser tillbaka. Bylsiga kläder med uppvikta ärmar är idag korvskinnsliknande små fodral. Små spinkiga armar är utbytta mot runda och starka. Det avlånga, smala huvudet är idag klotrunt och uttrycksfullt. Det är inte ljug när folk säger att det går fort.

Dagens höjdpunkt: Dagen inleddes med fika hemma hos Anna Österman och hennes familj i Kumla. Maria och Anna gick skola ihop som små. Därefter drog vi som skottspolar in till stan då vi vid 15-tiden hade fika med Linda, Fredrik och deras grabbar, Monica, Henny och hennes två små. Fantastiskt trevligt och vi konstaterade att det var väldigt småbarnsförälder att ha tillställningen 15:00 på lördagen, och inte nån annan tid.

Var är han?

Edor leker med bil, till morfar R:s stora förtjusning. Foto: Maria Jonsson

Edor snurrar nu runt som ett eget litet lyckohjul. Han är absolut inte att lita på, då han plötsligt ligger långt från den plats vi lagt honom på innan. Förut var det mer att han rörde sig i cirklar. Nu rör han sig i sidled. Dags således att börja vaddera, rigga kantskydd och höja upp spjälsängens, för tillfället, nedsänkta sida. Örebroluften, gott folk. Örebroluften!

Det måste handla om att det blir blida här mer från och till jämfört med hemmavid, för ett halvt om halvt nytt fenomen jag stött på här i södern, är den direkta livsfara man utsätts för så snart det snöat. Stan är belamrad med skyltar, räcken och varningsremsor som påtalar livsfaran. Jag kan aldrig dra mig till minnes som liten, att man ens pratade om dödshotet från ovan. Här är det förenat med livsfara att gå på trottoarerna, isspjuten från taken kan projektila sig in i huvudet! Eller än värre, i barnvagnen. Otäckt är det i alla fall att gå längs trottoarerna och vara osäker på huvuvida de skottat taket och rensat bort isen, eller ej.

Dagens höjdpunkt: När jag kom hem från jobbet idag blev Edor väldigt glad. Han sträckte ut armen och strök mig på kinden. Nu är han väl ungefär lika specifik i kindstrykandet som någon med parkinsons, men det var definitivt ett kindstryk. Jag längtade efter honom under dagen idag så det nästan gjorde ont, så det var en underbar känsla att bli välkomnad hem på det sättet av honom.

Inget snosande!

Liten, liten kille

Jag och Edor har knappt träffats idag, nåt jag inte är helt överförtjust i. Tänk hur det har blivit. Jag skulle inte vilja säga att jag fnyst åt det, men vid självrannsakan har jag kommit fram till att jag förut ändå funderat lite över föräldrar som ständigt prioriterat att snabbt komma hem. Ikväll hade vi kvällsmöte och det var som kvällsmöten är alltmest. Jag och Ingela strosade hemåt och stannade utanför lägenheten för att småskvallra lite. Och det är ju superskoj att prata med henne, för hon är ju bästisIngela, men jag sprang ändå ganska snabbt hem för att få chansen att snosa lite på Edor. Han hade nästan somnat, så det blev inget snosande, men det är nåt jag absolut tänker ta igen till helgen.

Dagens höjdpunkt: Vi träffade Linda på lunch tidigare idag. Jag höll i minihansson som då var på riktigt gott humör. En verkligen ny grej med honom är det här att han är så himla med. Han lutade huvudet bakåt flera gånger för att se på mig, och gjorde jag minsta lilla grej log han stort och glatt tillbaka. Han är sin egen - fast min!

Fångad!

Ja, ni ser ju.

Att Edor nu kan snurra åt alla håll berättade jag om redan igår. Idag lyckades jag fånga min lilla solstråle på film när han utför sin akrobatik. Och ja, det händer att jag talar till honom på sättet som kan höras i filmen. Det är liksom svårt att hålla bastonen ibland och ljus falsett känns helt rätt i vissa lägen. Jag tycker entusiasm gör sig allra bäst genom höga toner.

Edor är inte glad hela tiden. Maria har kämpiga dagar då han periodvis bara trivs i famnen. Försöker hon lägga ifrån sig honom blir han ganska snart gnällspikig. Tursamt nog visar hon prov på fenomenal multifunktion då hon lyckats baka bröd idag, med en bebis på armen. Duktig fruga och fantastiskt gott bröd. Han har ett stort närhetsbehov och är lätt reserverad mot främlingar. Dock skötte han sig exemplariskt då Maria tog med sig honom till mitt jobb. Han fick till och med fram ett litet leende vilket såklart innebar att jag blev om möjligt än mer stöddig över hans förträfflighet.

Dagens höjdpunkt: När vi kom hem idag efter att vi träffat Jonis, John och Fifi på ett kafé fick han lufta sig lite. Han trivs bar och blev sådär vansinnigt gulligt glad. Att höra honom skratta har blivit allt mer vanligt, och tur är väl det. Det är det bästa ljudet jag vet.

Det ligger i luften?

Det är nåt i örebroluften som gör att Edor bara exploderar i utvecklingen. Utan undantag händer det alltid nåt när han är här. Förvisso är han väl i den åldern då saker och ting ska hända. Generellt brukar människor under ettårsåldern visa prov på fenomenala framsteg, men ändå. De stora sakerna händer här.

Idag har två saker av vikt inträffat. Dels har han snurrat från rygg till mage upprepade gånger. Dels har han börjat titta efter saker han tappar. Dessutom verkar han äntligen vara lite kittlig. Innan har han inte riktigt skrattat om man busat lite killande med honom, men så idag brast han ut i skratt. Och nej, jag ska inte kittla honom....så mycket. I bebiskapprustningen mellan honom och kusin Iris går han dock bet, idag fick vi se en fantastisk bild av Iris fritt sittande. Dit har Edor en bit kvar.

Dagens höjdpunkt: Att ge Edor middag är alltid roligt. Han har en galen aptit och älskar verkligen att äta. Det händer lite titt som tätt att han efter sin måltid blir jublande glad, vilket inträffade idag. Han fick rotmos först och det tyckte han var fenomenalt gott. Därefter fick han en flaska. Jag och Edor satte oss tillrätta i soffan och hade det mysigt och innan flaskan var tom spottade han ut den och tittade på mig. Sen skrattade han. Det går inte göra annat än känna ett enormt lyckorus.

Faran över!

Puh! Idag började vi räkna dagarna och insåg att Edor inte riktigt gjort vad han skulle ha gjort. Varken igår eller idag. Med tanke på att pojken nu äter lite mer fast föda kändes läget lite mer akut. Tursamt nog visste vi bot på problematiken. Jag kokade ihop en liten katrinplommonpuré som Edor till sin totala lycka fick äta som efterrätt till sitt rotmos. Hittills har han endast fått rotsaker, ärtor och majs. Förvisso är det sött, men inte alls i närheten så sött som katrinplommonpurén blev. Armarna gick nästan av medan han sträckte sig mot skeden.

Dock blev jag än en gång överbevisad om att det är onödigt att ta ut för mycket i förskott. Det allra mesta löser sig faktiskt alldeles utmärkt med lite tålamod. Normalt är jag fenomenalt duktig på att inte oroa mig, och skulle varit den vanan trogen. Tio minuter efter puréintaget förändrades ansiktsfärgen från ljusbeige till knallröd. Vips var faran över och Edor var, liksom fadern hans, glad igen. Vi får se det som en Edorbonus att han fick smaka nåt riktigt sött som förvisso möjligen sätter sina spår i blöjan imorgon.

Tillbaka så i Örebro och det går inte sticka under stol med att Örebro bjuder på mycket roligt. Idag fick vi till en lunch med Kal. Imorgon är det lunchträff med David. På fredag är det fredagslunch återinstiftat med gamla nymansgänget. Livet är således glatt och mätta blir vi på kuppen.

Dagens höjdpunkt: När jag kom hem från jobbet idag låg Edor på sin morfars säng och jollrade. Jag smög på honom och möttes av ett vansinnigt gulligt leende. Ett sånt där leende där man märker att han tänker lite framåt. Han förstod att jag skulle busa med honom, och blev därför lite spillevinkigt glad. Edor är fantastiskt mycket mer medveten nu än för bara en/två veckor sedan. Det blir verkligen bara roligare och roligare, nåt som jag gläds åt väldigt.

Nu är det riktigt nära

Världens vackraste unge? Jo.

Idag åkte vi upp till Örebro. Med förra resan färsk i minnet såg vi till att komma iväg lite tidigare. Vi styrde kosan norrut och det gick väldigt bra. Pratade med mamma längs vägen som frågade om Edor sov mest under resan. När jag och mina systrar var små somnade vi som stockar efter nån kilometer och sov tydligen både hårt och länge. Edor sover, men inte alls hårt och inte särskilt länge. Dock tror han sig om att sitta vaken, så länge han är mätt och blöjbytt. Efter bara två stopp kom vi så fram. Edor kände igen morfar till allas glädje. Inte så att han kastade sig i famnen, men efter att ha fått spana in farbrorn som väldigt muntert stod och pratade med honom, kom han så plötsligt ihåg allt det roliga de gjort och att han inte alls var någon att rädas.

Maria tog upp ytterligare ett ord jag och mitt norrländska folk använder på ett annorlunda sätt än övriga svenskar. Återställa. Att återställa nåt betyder att lämna tillbaka nåt.
-Kom du ihåg att återställa hyrfilmen?
-Jo, du har återställt tjugan du lånade!
Är det så att du tycker det betyder nåt annat, ja, då får du väl tycka det då.

Nu är vi alltså på plats i Örebro. Jag ska jobba här en vecka. Meningen är att gamla minnen ska väckas till liv och att jag efter en veckas återintroduktion ska hjälpa Örebrogänget. Kul.

Senaste dagarna har Edor verkligen börjat göra seriösa snurra-runt-från-rygg-till-mageförsök. Han har ju lyckats, men då har det nog mest turat sig. Armen har legat rätt, så att han därför kommit runt hela varvet. Oftast ligger armen han vill snurra över lite fel så den stoppar. Men under de senaste dagarna har han verkligen tagit sats och snurrat upp på högkant. Ofta slår han dessutom runt med hela underkroppen så att han ligger på armen han inte kommer över. Sen snurrar han tillbaka. Det är följaktligen riktigt nära nu.

Dagens höjdpunkt: Att resan gick så bra som den gjorde är jag ytterst tacksam för. I Ljungby hade vi första stoppet och efter lite matning fick Edor komma upp för att sprattla av sig lite. När jag tog fram honom till framsätet var han så glad och fnissig att klockorna nästan stannade. Han hoppade på plats och tyckte livet var toppen. Där och då tyckte jag detsamma.

En tapper liten en

Edor, kort efter att han fått två sprutor. Tapperheten själv, som synes.

Först. Det blev inget blogginlägg igår. Det beror på att jag helt och hållet fastnade i en stickfrenesi. I Örebro, medan vi bodde där, påbörjade jag en halsduk som jag fick färdig igår. En stickning jag tog fram lite inspirerad av systeryster som enligt FB stickat lite. Min är nu klar och ny stickning påbörjad. En nästan likadan åt Edor, men den får inte ta fyra år som min gjorde.

När jag gick på gymnasiet fick plötsligt min svenskafröken nog och utbrast "David, du lider av oral inkontinens". En åkomma som tycks gå i arv. Edor älskar verkligen sin egen stämma och ju högre ton han tar, desto mer tillfredsställd verkar han bli. En trend som uppstått de senaste två/tre dagarna är att han vaknar till liv sent på kvällen, glad som aldrig förr, och sugen på att ta sig an en aria eller två. Tonen är finstämd och klingande, men ack så hög. Det är rakt omöjligt att inte tycka han är söt där han ligger och sjunger, men samtidig strider det ju mot all planering. Vi har fått till en ganska bra rutin vad gäller sänggående. Vid 20:00 är det läggdags, och det har fungerat riktigt bra. Med undantag för de senaste dagarna då såklart, då han vaknar och vill sjunga.

Igår var det så besök hos vår favorit BVC-Katarina. Hon mätte och vägde Edor för att sedan också ge honom sprutor i båda benen. Han väger nu 8975 gram och är 70,5 centimeter lång. Han följer sin av vården fastställda kurva, så han fick godkänt. Och vad sprutorna beträffar, jösses vilken tapper liten son jag har.

Hos BVC är det spännande att vara en liten bebis. Där finns andra leksaker, speldosor och hängande mobiler så Edor var glad över att få vara där och leka. Han låg på skötbordet och levde sig in i lekarna då Katarina snart vände det roliga till nåt lite mer smärtsamt. Jag kunde riktigt se i ansiktet att han inte förstod vad som hände i benet där han låg. Plötsligt försvann leendet och en mer förvånad blick började flacka omkring. Dock gick det väldigt bra, inte en endaste liten tår eller grimas. Sedan var det dags för den andra sprutan i det andra benet. Den andra sprutan är också känd som den onda sprutan. Den gör skäl för sitt namn, för när onda sprutan stacks in förbyttes det förvånade uttrycket till russinsuttrycket. Han blev jätteledsen. Tapper som han är torkade dock tårarna så snart vi tog upp honom i famnen. Istället blev han ganska glad igen för att väldigt kort därefter bli riktigt glad. Han ansträngde sig för att charma Katarina och det med framgång, skulle jag vilja säga. Idag har han haft lite feber, men inget i paritet med förra omgången.

Dagens höjdpunkt: Större matportioner! Vi frågade Katarina om hur vi skulle göra med vår son. Han är matglad som ingen annan och blir ledsen då hans smakportioner tar slut. Vi frågade om hur fel det vore att utöka dem något, och hon sa det klokaste som går säga. Hon sa att vi visste bäst. Klok kvinna, den där Katarina.

5 månader

Edor Göran Robert J. Hansson - 5 månader

Idag fyller Edor fem månader och man kan tänka sig att vi borde lärt oss ett och annat. Och visst har vi lärt oss en massa, och tusen saker finns kvar att lära. Ikväll tabbade vi oss dock lite. Edor sov för natten stilla i sängen. Maria skulle gå och lägga sig, och jag skuttade efter för att säga god natt. Vi började prata om hur söt han är, och vips, vaknade han. Jag har ju tidigare berättat hur han ibland vaknar själv i sängen, otröstligt skrikande. Ikväll var det raka motsatsen, för dess like till lycklig bebis har aldrig förr skådats. Han var überlycklig. Då är det omöjligt att inte ryckas med i hans gullighet. Så, några pussar, kramar och joller senare var det en duktig utmaning att få honom trött igen. Maria försöker i skrivande stund lösa det hela med universallösningen mat.

Idag firades så 5-månadersdagen. Edor fick större smakportioner av både rotmos och ärtor. Dessutom var tanken att Edor och Maria skulle gå på babysång, men när de kom dit var det dessvärre fullt. Det är en av många saker jag verkligen beundrar med Maria. Hon gör saker jag inte hade en aning om att man kunde göra, som babysångsträffar, baby/familjecaféer och barnboksträffar. Hon anstränger sig till det yttersta för att Edor ska få se andra bebisar och få roliga intryck. Inte bara därför är hon utan tvekan världens bästa mamma åt Edor, precis som det ska vara.

Imorgon är det spruta i benet som gäller för den lille. Det är en kompletterande spruta åt dem han tog vid tremånaderskontrollen. Då fick han ganska hög feber. Hoppas han inte råkar ut för samma igen. Men om det händer är vi väl rustade med både alvedon och febertermometer, samt vetskapen om att feber under 38,5 betraktas av sjukvården som förväntad och normal. Och därför inte heller nåt vi ska medicinera. Se, man lär sig.

Dagens höjdpunkt: Edor har varit väldigt glad idag. Vi busade ganska vilt på golvet i hallen. Han fick flyga, snurra och stå. Han fick pruttar på magen och kill under hakan. Han fick leka med rosa scarfen, långa farbrorn och babygymet. Och han var glad precis hela tiden.

Edor gör pruttljud

Denna lilla filmsnutt fick jag nyss som MMS av Maria.
Genast blev det lite roligare att jobba. Edor experimenterar
med nya ljud. Magiskt och väldigt rart om du frågar mig.

Rosa är favoritfärgen

Rååååååsa

Utan tvekan är rosa Edors absoluta favoritfärg. Maria vittnar om hur han blir alldeles till sig när de passerar hatthyllan där alla hennes rosa fluffscarfsar hänger. Tar man honom dit vidgas ögonen, benen börjar sprattla och smaka-på-funktionen sätts igång. Maria började i Örebro med att bygga koja. I sängen brukar vi bygga kojor med olika filtar som vi sedan kryper ihop och gömmer oss under. Det tycker Edor är lite spännande och väldigt roligt. Idag gömde vi oss under Marias rosa scarf, och sen är det bara att föreställa sig succén.

Mormors rosa scarf rockar!

Dessutom har han övat på att sitta, men det går lite si och så. Förvisso kan han sitta, han har själva sittstyrkan i kroppen. Problemet är slagsidan som uppstår så fort vi släpper taget. Ett kanske inte ovanligt problem för små bebisar, därför gäller än så länge sittövningar i knät och på mjuka sängen. Det är otroligt ändå hur fort han utvecklas. För bara några ynka veckor sedan föddes han. Nu plötsligt äter han rotmos, har favoritfärger och är nästan sittduglig. Visst visste jag att det gick fort, men inte så fort. Hade jag hatt skulle jag hålla i den hårt, för det är verkligen vad som gäller. Jag tänker på hur det blir nu när vi åker hem till Arvidsjaur i början av februari. Mamma, systrarna och co hälsade på när Edor var en liten passiv bebis utan särskilt många uttryck, så den Edor de kommer träffa är ju en helt annan än den de lärde känna. Förändringarna hos honom är för mig förhållandevis tydliga, men för dem måste de ju vara som dag och natt. Ganska fränt!

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor busade vilt i sängen medan Maria var ute på promenad. En av hans favoritlekar är att ligga på ena sidan sängen. Då försäkrar jag mig om att han är med, genom att ställa just den frågan. Sedan drar jag honom i fötterna över till andra sidan sängen. En lek han tycker är äventyrlig och otroligt rolig. Och hans gigantstora busögon under den rosa scarfen laddar lyckorusbatterierna för en lång tid framöver!

Trötta killar

Idag hände vad jag väntat länge på. Jag har vetat att dagen skulle komma, och är faktiskt lite förvånad att den inte kommit tidigare. Edor skulle nattas och i sitt sällskapssjukestadie ville han ha goskompis i sängen. Vi la oss i sängen och jag sjöng på mitt allra mjukaste sätt trollmorsvisan och somnade ganska omgående som en stock. Maria, som var ute på promenad, kom insmygande vid niotiden och väckte mig. Att gossova på kvällen var mycket mysigt, även om tiden sätts lite ur led. Jag har nickat till så smått tidigare, men inte så att det räknas. Gissningsvis är det inte sista gången jag somnar vid nattningen.

Edor har allt närmre till skratt nu och det är vansinnigt roligt. Ett leende har jag kunnat lura fram länge förstås, men riktiga skratt har det varit lite knepigare med. Idag låg han på skötbordet och luftades. Då passade vi på att busa lite och han skrattade hjärtligt när jag gjorde pruttljud med läpparna i luften. En änglakör skulle inte överträffa ljudet av hans klingande gullskratt.

Vi kör vidare med smakportioner, och idag fick han smaka lite rotmos. Morötter, kålrot och potatis. Edor skulle äta sand om vi gav honom det. Det lustiga är att Maria läser massor om hur man bäst går tillväga när man introducerar mat, och många bebisar ska tydligen vara svårflirtade med nya smaker. Inte min Edor. Hoppas bara det håller i sig i längden, så att han inte blir för petig med maten i framtiden.

Dagens höjdpunkt: Två gånger idag, samma sak. Jag kom hem, kylslagen av vintern utanför. Att då träffa skruttpellen och låta honom känna på mina kalla händer och kinder värmer. Trista dagar blir roliga, bara han är med.

Ren magi

Edor blåshorn

Inatt inträffade nåt som var av direkt magisk art. Det började som nåt ordentligt störande. Jag sov gott och började i periferin känna nåt litet krafsande. Det var konstant och lite vasst. Sömdrucket såg jag mig omkring och möttes av gigantiska bebisögon. Det visade sig att Edor tyckte det var trist att ligga klarvaken ensam och istället för att väcka oss med sina nyfunna tonarter valde han att pocka på uppmärksamhet genom att knacka mig på axeln. När han upptäckte att han lyckats väcka mig blev han tokglad och satte genast igång med att leende trampa luft. Jag ville inget hellre än att ligga och småprata med honom. Dessvärre var klockan runt tre på natten, så jag somnade om.

Idag har han njutit helhjärtat av sina egna toner. Tidigare har jag omnämnt dem som nära på hundvisslehöga. Idag antog de en annan skepnad där han experimenterade mer med sina resurser. Han har varit snacksalig hela eftermiddagen och det är häftigt att märka hur han testar olika läten. Han har fått kläm på hur olika han kan låta och har dessutom har börjat göra pruttljud med läpparna. En sann kommunikatör, den där Edor.

Dagens höjdpunkt: Två gånger har Edor somnat i min famn idag, precis som han gjorde som minibebis. Han har ett stort kontaktbehov och vi satte oss tillrätta i soffan. Att sitta med honom och känna hans mjuka andetag är som balsam för själen. Att det sedan fungerade att flytta honom till sängen båda gångerna är en bonus. Ambitionen är att Edor inte ska vara en vi måste tassa runt. Förhoppningsvis kommer han tåla lite liv och rörelse, även om han sover.

Muskelknippet Edor

Edor pussas och norpar brillor

Edor lyckades idag med det till synes komplicerade konststycket att snurra från rygg till mage. Han måste fortfarande ha turen med sig så att armen han ska vända sig över ligger rätt. Men runt gick det och på hårt underlag dessutom. Både jag och Maria applåderade sådär man gör när man blir exalterad över en litens bedrifter. Nästan som om man föreställde oss som förnäma människor, men jag tror han förstår att hur makalöst stolta vi är.

Att snurra är en kraftansträngning, men Edor Hansson, han har muskelresurserna. Han har fått en enorm kraft i nyporna, så att det ganska ofta gör ont när han får ett ordentligt grepp. Han är bedårande när han ligger och sträcker upp händerna mot en. Han ser lite ut som en havsanemon där han ligger med fingrarna spretande. Och oemotståndlig som han är då, måste man ju bara krypa nära för lite gos. Då passar han på att nypa tag. Helst i håret, men kinden, näsan, halsen, armen eller läppen går lika bra. Sen sitter man fast och ont gör det. Men, det är såklart med kärlek och trots den omedelbara smärtan är det ganska mysigt. För ofta passar han då också på att pussas. Det gör han med helt öppen mun med fantastiska mängder saliv, nåt jag ändå får hoppas Maria inte tar efter.

I nyporna har han också fått duktig kläm på det här med att norpa glasögon. I ett enkelt enhandsgrepp stjäl han glasögon utan större ansträning. En färdighet han har övat på några veckor nu.

Dagens höjdpunkt: Snurren är såklart en klar höjdpunkt. Han har börjat bli mer rörlig. Plötsligt ligger han inte precis där vi la honom, och det är ju fantastiskt. Han snurrar runt i cirklar utan större problem, där huvudet utgör centrum, och kroppen kan sen vara åt ena eller andra hållet. Han har också börjat öva på att knuffa sig framåt med benen. Han ligger på rygg och skjuter ifrån med fötterna. Fräna, fantastiska pojk!

En bra dag!

Far/sonporträttsförsök som gick lite åt skogen. Gissa varför!

Idag har det varit en riktigt bra dag. Först och främst, jag och Maria firar 9 år som par. Wohooo! Låter märkligt om jag föreställer mig att jag skulle berätta för nån att jag levt med en kvinna sedan nio år, det låter som en evighet. Men, en evighet spenderad tillsammans. Nästa år blir det fira för hela bunten. Fem år som gifta och tio som par, ganska coolt tycker jag.

Sedan var vi på nyöppnade Moderna Museet här i Malmö. Riktigt trevligt även om all konst inte riktigt gick att förstå. Men, det är väl också meningen med viss konst, att man ska prövas lite i sitt sätt att se på saker. Särskilt tyckte jag om Luc Tuymans utställning. Fantastiska tavlor! Edor brydde sig inte nämnvärt mycket om själva konsten. Försökt få honom att gå igång på Robert Rauschenbergs uppstoppade angoraget, men icke. Dock hade han toppenkul med att spana på människor. Från andra våningen kunde man genom ett fönster se ned på första våningens ena visningsrum. Där var ett myller av människor som Edor fann ytterst roande. Med oss på museet hade vi också farbror Xavier. Som en del i sitt närhetsstadie tycks Edor blivit lite mer reserverad mot främmande människor som kommer för nära. Och underläppen darrade till duktigt när Xavier glatt ville busa. Trägen vinner dock och efter en stund hade mister X lyckats övervinna Edor. Han är bra på att charma folk, den där farbrorn.

Dagens höjdpunkt: Edor har ju vaknat till flera kvällar i rad och nära på varit otröstlig. Vi har funderat kring om det rört sig om magont eller trista drömmar. Ikväll tog vi ett United States of Tara-maraton och lät skruttpellen sova mysigt på soffan. Och se, ingen nattskräck, inget magont, inga dåliga drömmar. Kan det vara det att han inte vill ligga ensam, månde?

Bråkig snok

Tänk. Såhär ser han ju inte alls ut längre.

Tanken var inte att jag skulle fastna vid datorn såhär länge. Men vips flög tiden iväg. Så kan det gå.

En nära på ständig kamp vi har med Edor är att han har en bråkig näsa. Eller, det är väl egentligen inte hans näsa som bråkar, men han är ständigt snorig. Trodde det skulle dröja länge innan vi fick dras med en snorig liten skurkunge, men se, där bedrog jag mig. Inte ens fem månader och redan som andra barn är mest. Hur som. Det finns en sak Edor verkligen ogillar, och det är när vi med olika medel försöker torka hans näsa. Han är ju för liten än för att snyta sig, såklart, och han förstår inte vinkar om hur han har en fladdermus i grottan. Därför måste vi mer handgripligt gå in. Det ogillas. Herre gud, föreställ dig själv en, eller två, jättemänniskor som ska bråka med ens näsa. Inte roligt alls. Vi har försökt med mycket. Dels har vi ju näsdammsugaren som inte riktigt är fantastisk. Den är kopplad till ett sugrör, och hur mycket jag än suger, så sitter det fast. Dels försöker vi med en våt tops. Det är det kanske bäst fungerande tricket, men också mest hatade. Vi försöker därför låta bli just den metoden, och tar till den endast de gånger situationen är ohållbar. Bästa tricket kom jag på idag. Edor äter allt just nu. Verkligen allt. Man hinner inte ens trä en tröja över hans huvud förrän han tuggar på en ärm, en mudd eller krage. När man byter på honom efter kanske ett kräkskalas eller likande uppstår en fantastisk möjlighet. Han äter tröja, och med samma tröja kan man då torka näsan. Låter kanske lite ohygieniskt, men se, det tycker inte jag. Näsan blir fri från skräp och alla är nöjda och belåtna. Alla medel känns tillåtna.

Dagens höjdpunkt: Att det är fredag. Jag vill aldrig mer jobba, jag vill bara vara hemma med Edor och Maria. Hela tiden. Sen när mysungen Edor sträcker armarna mot en och vill att man ska hålla. Det går inte göra annat än smälta en sån gång. Vackra, vackra, vackra, underbara unge.

Tallnäs

Far och son på fik Foto: Maria Jonsson

Jag har funderat hela dagen på vad i Tallnäs jag vill visa Edor. Jag försökte tänka tillbaka till då jag var liten, och var mina bästa och största äventyr höll hus. Det är svårt. Ibland misstänker jag att jag, likt syster Cathrine, har lite problem med barndomsminnen. Jag får en massa känslor och minns fragment, men inte så många hela stycken. Det finns bara glada, lyckliga minnen och de kommer mer som små bilder där jag nog får en känsla kring vad som hände.

Grodyngel vid vägen, köra motorcykel i bana bakom huset, jaga dykare nere vid sjön, klättra upp och ner för stupen uppe i berget, meta abborre i viken och vittja tinan i bäcken. Mycket handlar om hur jag fick vara med i det mesta som pappa gjorde. Att följa honom ut i skogen med Ockelbon med stötting för att hämta vindfällor, sikta på orrar nere vid sjön, lägga ut saxar och vittja dem, slakta ungnöt och göra mycket av det jag antagligen då inte var överlycklig över att vara med på. Då. Nu är de bland mina allra finaste minnen. Och det här med fuse. I verkligheten var jag nog knappt där, men att i vinterkylan stå och riva sågspån blandad med snö, skrapa dynga och ge foder får mig än idag att förnimma en svag doft av allt med värme och glädje. Pappa och mamma lät mig alltid vara med, och det är nog vad som format mig allra mest.

Det är ju saker jag aldrig kommer kunna visa eller ge Edor. Och så ska det ju också vara. Mina minnen är mina egna, jag och Edor får skapa egna ihop. Hans pappa är en kontorsråtta. Min var en bonde. Två vitt skilda liv helt enkelt.

I Tallnäs finns dock saker Edor måste se. Det blir i olika stadier i hans liv såklart, men sjön är ju nåt som präglat mig, när jag tänker efter. Sen har vi berget, cykelstigens alla kurvor och koforsens ringlande krokar. Mystiken i de gamla bränngroparna, petters och sommarfuse. Bäcken, Sigfridsbacken och maskjakt i dyngkasa. Fantastiska platser som bara väntar på en fantastisk liten kille.

Dagens höjdpunkt: Att jag bokat resan hem. 8 - 14 februari åker vi hem till Tallis! Fantastiskt roligt!

Gosfasen

Gostrollet Hansson

Edor är extra gosmysig just nu. När kvällen närmar sig blir han alltmer kelsjuk och han uppskattar inte att ligga ensam. Allra helst vill han ha ständigt sällskap. Det är ju i grund och botten nåt väldigt trevligt och när jag håller honom och känner hur han klamrar sig fast, ja, då blir jag så djupt förälskad. Jag nämnde tidigare att han verkar vara i en sån fas, ett närhetsstadie, och det känns ganska fastställt nu. Vill inte kalla det ett problem, då det verkligen inte känns så, men en utmaning som uppstår är de gånger man måste lägga ifrån sig honom för att göra annat. Vi är verkligen inte är vana vid att höra honom gråta, så när han blir ledsen, då skär det till så fördömt i hjärtat.

Vi förberedde läggdags ganska länge idag då man lär av sina misstag. Häromdagen lyckades vi ordna så han fick en power nap vid åttatiden, vilket var en riktig tabbe. Då ville han ju sen inte sova förrän långt efter sin normala sovtid. Så, idag var vi noga med att inte låta honom sova mer än nödvändigt. När hans ögonlock lite senare började se tunga ut och hans tonläge övergick från ett muntert joller till ett lite mer sömndrucket gnyende, bytte jag snabbt blöja på honom, och tog honom till sängen. Min plan var ju att han då snabbt skulle somna. Men ack vad jag misstog mig. Vad som hände var inte det väntade. Att han blev ledsen, tycktes hungrig eller somnade på studs. Nej, istället förbyttes denne lille trötte kille till ett piggt litet busfrö. De sömndruckna pipen förbyttes mot skratt. Benen fick en enorm fart, och där låg han och sprattlade som om han hade energi åt ett helt folkslag. Han var helt klart upplagd för bus. Därför busade vi en liten stund tills dess ordningen återställdes av magiska modern. Sen somnade han snällt.

Dagens höjdpunkt: Kramarna är definitivt höjdpunkten. Att hålla honom i famnen och känna hur hans ena arm sträcker sig över axeln och den andra över min arm. Sen känna hur han ganska bestämt håller sig fast är en magisk känsla. Då är det vi mot världen.

Dagens totala bottennapp: Jobb imorgon. Jag har helt vant mig vid att vara ledig. Jag skulle gärna vara en arbetslös miljardär. Det tycker jag klingar trevligt i mina öron.

Curl

Edor nakenfis

Maria läste nånstans om curlingföräldrar som håller en skallra framför sitt barn och skakar på den för att visa funktionen. Detta istället för att låta barnet själv utforska vad en skallra har för syfte. Genast upphörde jag med att skallra skallran åt Edor då curlingförälder låter ganska negativt. Och jag kände spontant att det var dumt att göra. Det kanske hindrar hans utveckling?

Hittade nån form av definition som beskriver curlingförälder som en som vill att barnet ska ha det bra. Och i denna strävan undanröjer man alla hinder för barnet. Alltså, erbjuder minsta motståndets lag. Detta skulle då i sin tur kunna leda till att barnet i framtiden får relationsproblem och tappar verklighetsuppfattningen. Jag har ingen utstuderad uppfostringsplan för Edor men jag tror alla skriver under på att man vill det bästa för sitt barn. Blir man curlingförälder då, verkligen? Jag räknar kallt med att han ska skrapa knäna, skära sig i tummen och kanske stoppa i sig lite jord, det hör liksom till. Men att hjälpa honom på traven med hur en skallra fungerar när han är fyra månader, är det dumt? Jag tror att jag bara fortsätter gå på känn, så ordnar det sig. Curlad eller ej tror jag Edor fixar biffen.

Idag önskade jag att Edor kunde tala, bara för att kunna berätta vad som var fel. Han somnade likt en ängel strax efter åtta, och en stund senare hörde vi ett stackars illvrål från sovrummet. Han tycktes drömma en mardröm och var en kort stund alldeles otröstlig. Var det en mardröm, eller hade han ont i magen? Han bröt sin bajsartrend genom att vägra bajsa idag, skurken. Möjligen hade han ont just därför. Svårt att veta. Mat (läs Maria) löste dock problemet, än en gång till allas vår glädje.

Dagens höjdpunkt: Edor snurrade från rygg till mage! Det var i morse i sängen. Han låg och jollrade. Maria lämnade oss i sängen. Han stånkade och stönade och höll på. Tillslut knyckade han till och det turade sig så pass att han snurrade runt. Han har viljan och nästan rätt på tekniken. Idag tror jag det var mest tur som gjorde det, men snart, snart snurrar han. Sen hade vi idag ett tvättäkta moment. Han låg och jollrade på golvet, under sitt babygym. Då kom jag på att jag också kunde ligga där och leka med honom. Sagt och gjort. Jag la mig från andra hållet, så våra huvudet låg ihop och det var fenomenalt roligt. Edor tyckte först jag såg tokig ut, då jag för honom var upp och ner. Men sen låg vi där en lång stund och slamrade med hans plastiga leksaker. Ett problem som uppkommit de senaste dagarna är att hans fingermotorik har blivit tusen gånger bättre, så när han griper tag i nåt, griper han tag i det hårt som fasiken. Så när han får ett grepp om näsan, håret, örat eller kinden, då gör det riktigt ont. Vi får ta ett snack om den saker, jag och han snart.

Det är han som är Edor Hansson

Akrobatik

Det verkar faktiskt som om Edor nu lystrar när vi säger Edor. Inte bara reagerar på våra röster som innan, utan tycks förstå att Edor, det är han. Jag har ingen aning om hur det fungerar, när bebisar får en uppfattning om sig själva. När kommer han förstå att det är han som är den vansinnigt gulliga bebisen i spegeln, eller att hans ansikte är utformat som våra ansikten. Att han också har en näsa. Och mun. Och ögon. Fötterna har han ju hittat, det hände för någon vecka sen, men förstår han att det är samma sak som mina fötter? Ser han likheter och skillnader? Jag kan inte tänka mig det riktigt. Inte än. Dock tycks han förstå att ljudet vi utstött i snart 5 månader är nåt han ska lyssna lite extra till.

Det här med ögonkontakt har han haft koll på ganska länge, och är inte det häftigt, så säg? Att han antagligen känt att man genom att se varandra i ögonen får lite extrakontakt. Han kunde ju lika gärna ligga och titta på min haka, mitt hår eller varför inte rakt upp i taket. Men, icke. Han stirrar rakt in i ögonen som en sann charmör.

Idag testade vi en ny grej. Maria hoppade över lunchamningen och istället fick han ett helt mål ersättning. Vips kände vi båda en vind av frihet som firades på lunchrestaurang inne i stan. Vi kör med lite matexperiment då det snart är dags för lunchen att ersättas av ett helt mål fast mat. Vi hoppas få till nån form av matrutin, lite mer fasta tider då pojken äter. Nu äter han lite då och då, varannan/var tredje timme, men ska vi börja med regelrätt lunch vore det finemang om det fanns ett mer utpräglat matschema. Vi får se hur det går med den saken, men det underlättas av att vi, genom att ge en flaska, ändå kan styra lite mer.

Dagens höjdpunkt: Han verkar ha fått bajsrutin. En gång om dagen! Trots att vi nu är i nån form av vardag vad gäller blöjbyten är inte min entusiasm stillad på nåt sätt. Farhågorna kring vad ny mat skulle göra mot hans mage har inte infriats, tack och lov! Vem vill ha en förstoppad liten fyramånaders? Inte jag, i alla fall.

Disco feeling

Glad kille

Det är inte en uttalad ambition, men jag har en romantisk bild av hur det är att växa upp med musik. När jag hör hur folk pratar om hur de präglats musikaliskt av den musik de växt upp med, målas genast en idyll upp. I mitt fall rörde det sig mest om Vikingarna, Stefan Borsch och pappas favorit Christina Lindberg. Jag får köra på diplomatins mellanväg och säga att den musiken inte kan förkastas då den uppskattas av fantastiskt många. Men, det är inte riktigt musiken som faller in i min möjligen lite överromantiserade bild.

Jag har egentligen inte någon särpräglad musiksmak eller nån utstuderad plan på vilken musik jag vill att Edor ska lyssna på. Vi lyssnar på det som faller oss in, och det verkar som Edor verkligen uppskattar musik överlag. När jag sjunger Mors lilla Olle ler han hjärtligt, för att inte tala om "Var är rapen"-visan med sin omedelbart lugnande effekt. Sen försöker vi spela musik och det är då vi märker mest hur han påverkas. Vi har inte nån kanonlista, utan väljer lite hipp som happ. Det har blivit mycket Lady Gaga på senare tid och hon uppskattas. Det började med att jag och Edor stod vid spegeln och dansade lite. Sen kom Maria och dansade framför Edor, och då tog det fart i pojken. Han sprattlar med armar och ben och dansar med. Han gillar det här med disco. Vi får se om det blir en rutin, men jag hoppas innerligt att vi i allafall kommer lyssna på mycket musik. Musik är bra.

Dagens höjdpunkt: Edor busade med oss idag. Verkligen busade medvetet. Det var när Maria skulle amma honom. Då låg han och gömde ansiktet mot henne för att sedan tvärt titta fram. När han såg att vi såg på honom skrattade han. Sen gömde han sig igen för att tvärt titta fram igen. Och skratta. Vilken fantastisk unge jag har fått.

Hemma

Armarna viftar. Munnen öppnas. Det nalkas mat och jösses, som han är redo!

Skönt att vara hemma. Vi trodde ett tag att vi bodde i Örebro. Det var som om vi helt släppt taget om Malmö, att vi bodde i ett litet rum på köpmangatan tillsammans med Robert. Det gick alldeles utmärkt bra, och när vi idag packade oss iväg mot Malmö kändes det först inte alls som det bar av hemåt. Väl på plats är känslan såklart en annan. Skönt att vara hemma. Våra saker och vår ordning.

Resan ned tog sin stund då vi tvingades stanna ganska många gånger. Edor tycks inte resa alltför väl. Vi tror han blir lite åksjuk. Dessutom verkar han ha kommit in i ett nytt stadie - närhetsstadiet. Han gillar inte alls att bli lämnad ensam. Nu trädde han in i detta stadie för två/tre timmar sen, så frågan är om det är ett stadie, eller om det bara är ett tillfälligt påhitt. Säkerligen kommer jag att ha anledning att återkomma i ämnet.

En ytterst påtaglig sak med att komma hem är internethastigheten. Otroligt vad bortskämd man blivit med tiden ändå. Från att ha suttit med ett hackande modem till att ha skaplig bandbredd. I Örebro strular bredbandet, så vi har använt min iPhone parkopplad med datorn och utnyttjat den som uppkoppling. Otroligt segt. Ladda upp bilder har varit nära på omöjligt. Nu går det i ett nafs. Härmed lovar jag mig själv att oavsett var jag bor så ska jag se till att jag har skaplig uppkoppling. Det är det värt.

Måste ta upp detta med att Edor nu äter smakportioner. Finge han skulle han äta mat jämt. Vi har utökat smakerna palsternacka och avokado med banangröt. Gissa om han älskar gröten! Han blir som tokig. Han vill bara ha mer. Än så länge ger vi ju bara en tesked eller två totalt, men han skulle lätt vilja ersätta ett helt mål mat med gröt, det är jag övertygad om. Dock måste ju hans lilla gulletussmage vänja sig vid fast mat.

Dagens höjdpunkt: Edor snurrar runt nu. Inte från rygg till mage, men väl i cirklar. Plötsligt kan han ha huvudet ned och fötterna upp. Han är en sann akrobat som inte riktigt är kvar precis där vi la honom. Jag tror det handlar om sekunder innan han kryper. Sekunder, I tell you.

2009 karaktärer

Hjärtligt

Idag är det nyårsdagen och 2010:s allra första dag. Ett nytt decennium som bär stora äventyr i sitt sköte. Jag saknar bokstäver för att summera 2009, det år då verkligen mycket hänt. Och jag ämnar inte alls summera det på något djuplodande sätt. Likväl känns det som årets första inlägg rimligtvis bör behandla lite av det förra.

Året inleddes i vetskapen om att en liten var på väg. Jag har tidigare beskrivit hur det kändes, och går inte djupt in på det igen. Men att inleda ett år medveten om att ens barn är på väg var fantastiskt roligt. Jag försökte föreställa mig hur det var att köra barnvagn, byta blöjor och presentera bebisen som min. Det fantiserade jag om flera gånger om, och när barnvagnen köptes var det otroligt spännande att rulla hem den. När jag så i augusti fick ta den tomma barnvagnen till BB för att senare rulla hem densamma med dyrbar last så infriades alla tankar jag någonsin haft om hur det var att ha mitt barn i barnvagn. Än idag låter jag knappt Maria köra barnvagnen, det är mitt jobb.

Tillsammans med vetskapen om bebisarnas ankomst fick vi också veta att Kerstin var sjuk igen. Ett enormt hårt slag mot alla oss i familjen. När vi också senare fick veta att det inte fanns något botemedel sögs luften ur oss alla. Kerstin var den bästa mormodern Edor någonsin kunnat få och jag finner stor tröst i att Edor fick träffa henne, och att hon hann träffa båda barnen.

2009 var också året då jag åkte hem minst antal gånger, någonsin. Orsaken är enkel då man som gravid och/eller småbarnsförälder blir lite mer geografiskt låst. Senast jag var i Tallnäs var i maj. Aldrig förr har det dröjt så länge mellan gångerna. Tack och lov har stora delar av familjen letat sig söderut och hälsat på, men dock långt ifrån alla. 2010 inleds därför ganska snart med en tur hemåt. Edor måste få se vart han kommer ifrån och resten av Hansson/Persson/Granlund/Boman-släktet måste ju få se miraklet mini-Hansson.

Dagens höjdpunkt: Edor har idag varit väldigt lugn, gosig och glad!