Utan tvekan är rosa Edors absoluta favoritfärg. Maria vittnar om hur han blir alldeles till sig när de passerar hatthyllan där alla hennes rosa fluffscarfsar hänger. Tar man honom dit vidgas ögonen, benen börjar sprattla och smaka-på-funktionen sätts igång. Maria började i Örebro med att bygga koja. I sängen brukar vi bygga kojor med olika filtar som vi sedan kryper ihop och gömmer oss under. Det tycker Edor är lite spännande och väldigt roligt. Idag gömde vi oss under Marias rosa scarf, och sen är det bara att föreställa sig succén.
Dessutom har han övat på att sitta, men det går lite si och så. Förvisso kan han sitta, han har själva sittstyrkan i kroppen. Problemet är slagsidan som uppstår så fort vi släpper taget. Ett kanske inte ovanligt problem för små bebisar, därför gäller än så länge sittövningar i knät och på mjuka sängen. Det är otroligt ändå hur fort han utvecklas. För bara några ynka veckor sedan föddes han. Nu plötsligt äter han rotmos, har favoritfärger och är nästan sittduglig. Visst visste jag att det gick fort, men inte så fort. Hade jag hatt skulle jag hålla i den hårt, för det är verkligen vad som gäller. Jag tänker på hur det blir nu när vi åker hem till Arvidsjaur i början av februari. Mamma, systrarna och co hälsade på när Edor var en liten passiv bebis utan särskilt många uttryck, så den Edor de kommer träffa är ju en helt annan än den de lärde känna. Förändringarna hos honom är för mig förhållandevis tydliga, men för dem måste de ju vara som dag och natt. Ganska fränt!
Dagens höjdpunkt: Jag och Edor busade vilt i sängen medan Maria var ute på promenad. En av hans favoritlekar är att ligga på ena sidan sängen. Då försäkrar jag mig om att han är med, genom att ställa just den frågan. Sedan drar jag honom i fötterna över till andra sidan sängen. En lek han tycker är äventyrlig och otroligt rolig. Och hans gigantstora busögon under den rosa scarfen laddar lyckorusbatterierna för en lång tid framöver!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar