Hemma

Armarna viftar. Munnen öppnas. Det nalkas mat och jösses, som han är redo!

Skönt att vara hemma. Vi trodde ett tag att vi bodde i Örebro. Det var som om vi helt släppt taget om Malmö, att vi bodde i ett litet rum på köpmangatan tillsammans med Robert. Det gick alldeles utmärkt bra, och när vi idag packade oss iväg mot Malmö kändes det först inte alls som det bar av hemåt. Väl på plats är känslan såklart en annan. Skönt att vara hemma. Våra saker och vår ordning.

Resan ned tog sin stund då vi tvingades stanna ganska många gånger. Edor tycks inte resa alltför väl. Vi tror han blir lite åksjuk. Dessutom verkar han ha kommit in i ett nytt stadie - närhetsstadiet. Han gillar inte alls att bli lämnad ensam. Nu trädde han in i detta stadie för två/tre timmar sen, så frågan är om det är ett stadie, eller om det bara är ett tillfälligt påhitt. Säkerligen kommer jag att ha anledning att återkomma i ämnet.

En ytterst påtaglig sak med att komma hem är internethastigheten. Otroligt vad bortskämd man blivit med tiden ändå. Från att ha suttit med ett hackande modem till att ha skaplig bandbredd. I Örebro strular bredbandet, så vi har använt min iPhone parkopplad med datorn och utnyttjat den som uppkoppling. Otroligt segt. Ladda upp bilder har varit nära på omöjligt. Nu går det i ett nafs. Härmed lovar jag mig själv att oavsett var jag bor så ska jag se till att jag har skaplig uppkoppling. Det är det värt.

Måste ta upp detta med att Edor nu äter smakportioner. Finge han skulle han äta mat jämt. Vi har utökat smakerna palsternacka och avokado med banangröt. Gissa om han älskar gröten! Han blir som tokig. Han vill bara ha mer. Än så länge ger vi ju bara en tesked eller två totalt, men han skulle lätt vilja ersätta ett helt mål mat med gröt, det är jag övertygad om. Dock måste ju hans lilla gulletussmage vänja sig vid fast mat.

Dagens höjdpunkt: Edor snurrar runt nu. Inte från rygg till mage, men väl i cirklar. Plötsligt kan han ha huvudet ned och fötterna upp. Han är en sann akrobat som inte riktigt är kvar precis där vi la honom. Jag tror det handlar om sekunder innan han kryper. Sekunder, I tell you.