Puh! Idag började vi räkna dagarna och insåg att Edor inte riktigt gjort vad han skulle ha gjort. Varken igår eller idag. Med tanke på att pojken nu äter lite mer fast föda kändes läget lite mer akut. Tursamt nog visste vi bot på problematiken. Jag kokade ihop en liten katrinplommonpuré som Edor till sin totala lycka fick äta som efterrätt till sitt rotmos. Hittills har han endast fått rotsaker, ärtor och majs. Förvisso är det sött, men inte alls i närheten så sött som katrinplommonpurén blev. Armarna gick nästan av medan han sträckte sig mot skeden.
Dock blev jag än en gång överbevisad om att det är onödigt att ta ut för mycket i förskott. Det allra mesta löser sig faktiskt alldeles utmärkt med lite tålamod. Normalt är jag fenomenalt duktig på att inte oroa mig, och skulle varit den vanan trogen. Tio minuter efter puréintaget förändrades ansiktsfärgen från ljusbeige till knallröd. Vips var faran över och Edor var, liksom fadern hans, glad igen. Vi får se det som en Edorbonus att han fick smaka nåt riktigt sött som förvisso möjligen sätter sina spår i blöjan imorgon.
Tillbaka så i Örebro och det går inte sticka under stol med att Örebro bjuder på mycket roligt. Idag fick vi till en lunch med Kal. Imorgon är det lunchträff med David. På fredag är det fredagslunch återinstiftat med gamla nymansgänget. Livet är således glatt och mätta blir vi på kuppen.
Dagens höjdpunkt: När jag kom hem från jobbet idag låg Edor på sin morfars säng och jollrade. Jag smög på honom och möttes av ett vansinnigt gulligt leende. Ett sånt där leende där man märker att han tänker lite framåt. Han förstod att jag skulle busa med honom, och blev därför lite spillevinkigt glad. Edor är fantastiskt mycket mer medveten nu än för bara en/två veckor sedan. Det blir verkligen bara roligare och roligare, nåt som jag gläds åt väldigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar