En tapper liten en

Edor, kort efter att han fått två sprutor. Tapperheten själv, som synes.

Först. Det blev inget blogginlägg igår. Det beror på att jag helt och hållet fastnade i en stickfrenesi. I Örebro, medan vi bodde där, påbörjade jag en halsduk som jag fick färdig igår. En stickning jag tog fram lite inspirerad av systeryster som enligt FB stickat lite. Min är nu klar och ny stickning påbörjad. En nästan likadan åt Edor, men den får inte ta fyra år som min gjorde.

När jag gick på gymnasiet fick plötsligt min svenskafröken nog och utbrast "David, du lider av oral inkontinens". En åkomma som tycks gå i arv. Edor älskar verkligen sin egen stämma och ju högre ton han tar, desto mer tillfredsställd verkar han bli. En trend som uppstått de senaste två/tre dagarna är att han vaknar till liv sent på kvällen, glad som aldrig förr, och sugen på att ta sig an en aria eller två. Tonen är finstämd och klingande, men ack så hög. Det är rakt omöjligt att inte tycka han är söt där han ligger och sjunger, men samtidig strider det ju mot all planering. Vi har fått till en ganska bra rutin vad gäller sänggående. Vid 20:00 är det läggdags, och det har fungerat riktigt bra. Med undantag för de senaste dagarna då såklart, då han vaknar och vill sjunga.

Igår var det så besök hos vår favorit BVC-Katarina. Hon mätte och vägde Edor för att sedan också ge honom sprutor i båda benen. Han väger nu 8975 gram och är 70,5 centimeter lång. Han följer sin av vården fastställda kurva, så han fick godkänt. Och vad sprutorna beträffar, jösses vilken tapper liten son jag har.

Hos BVC är det spännande att vara en liten bebis. Där finns andra leksaker, speldosor och hängande mobiler så Edor var glad över att få vara där och leka. Han låg på skötbordet och levde sig in i lekarna då Katarina snart vände det roliga till nåt lite mer smärtsamt. Jag kunde riktigt se i ansiktet att han inte förstod vad som hände i benet där han låg. Plötsligt försvann leendet och en mer förvånad blick började flacka omkring. Dock gick det väldigt bra, inte en endaste liten tår eller grimas. Sedan var det dags för den andra sprutan i det andra benet. Den andra sprutan är också känd som den onda sprutan. Den gör skäl för sitt namn, för när onda sprutan stacks in förbyttes det förvånade uttrycket till russinsuttrycket. Han blev jätteledsen. Tapper som han är torkade dock tårarna så snart vi tog upp honom i famnen. Istället blev han ganska glad igen för att väldigt kort därefter bli riktigt glad. Han ansträngde sig för att charma Katarina och det med framgång, skulle jag vilja säga. Idag har han haft lite feber, men inget i paritet med förra omgången.

Dagens höjdpunkt: Större matportioner! Vi frågade Katarina om hur vi skulle göra med vår son. Han är matglad som ingen annan och blir ledsen då hans smakportioner tar slut. Vi frågade om hur fel det vore att utöka dem något, och hon sa det klokaste som går säga. Hon sa att vi visste bäst. Klok kvinna, den där Katarina.