2009 karaktärer

Hjärtligt

Idag är det nyårsdagen och 2010:s allra första dag. Ett nytt decennium som bär stora äventyr i sitt sköte. Jag saknar bokstäver för att summera 2009, det år då verkligen mycket hänt. Och jag ämnar inte alls summera det på något djuplodande sätt. Likväl känns det som årets första inlägg rimligtvis bör behandla lite av det förra.

Året inleddes i vetskapen om att en liten var på väg. Jag har tidigare beskrivit hur det kändes, och går inte djupt in på det igen. Men att inleda ett år medveten om att ens barn är på väg var fantastiskt roligt. Jag försökte föreställa mig hur det var att köra barnvagn, byta blöjor och presentera bebisen som min. Det fantiserade jag om flera gånger om, och när barnvagnen köptes var det otroligt spännande att rulla hem den. När jag så i augusti fick ta den tomma barnvagnen till BB för att senare rulla hem densamma med dyrbar last så infriades alla tankar jag någonsin haft om hur det var att ha mitt barn i barnvagn. Än idag låter jag knappt Maria köra barnvagnen, det är mitt jobb.

Tillsammans med vetskapen om bebisarnas ankomst fick vi också veta att Kerstin var sjuk igen. Ett enormt hårt slag mot alla oss i familjen. När vi också senare fick veta att det inte fanns något botemedel sögs luften ur oss alla. Kerstin var den bästa mormodern Edor någonsin kunnat få och jag finner stor tröst i att Edor fick träffa henne, och att hon hann träffa båda barnen.

2009 var också året då jag åkte hem minst antal gånger, någonsin. Orsaken är enkel då man som gravid och/eller småbarnsförälder blir lite mer geografiskt låst. Senast jag var i Tallnäs var i maj. Aldrig förr har det dröjt så länge mellan gångerna. Tack och lov har stora delar av familjen letat sig söderut och hälsat på, men dock långt ifrån alla. 2010 inleds därför ganska snart med en tur hemåt. Edor måste få se vart han kommer ifrån och resten av Hansson/Persson/Granlund/Boman-släktet måste ju få se miraklet mini-Hansson.

Dagens höjdpunkt: Edor har idag varit väldigt lugn, gosig och glad!