lördag 9 januari 2010

Bråkig snok

Tänk. Såhär ser han ju inte alls ut längre.

Tanken var inte att jag skulle fastna vid datorn såhär länge. Men vips flög tiden iväg. Så kan det gå.

En nära på ständig kamp vi har med Edor är att han har en bråkig näsa. Eller, det är väl egentligen inte hans näsa som bråkar, men han är ständigt snorig. Trodde det skulle dröja länge innan vi fick dras med en snorig liten skurkunge, men se, där bedrog jag mig. Inte ens fem månader och redan som andra barn är mest. Hur som. Det finns en sak Edor verkligen ogillar, och det är när vi med olika medel försöker torka hans näsa. Han är ju för liten än för att snyta sig, såklart, och han förstår inte vinkar om hur han har en fladdermus i grottan. Därför måste vi mer handgripligt gå in. Det ogillas. Herre gud, föreställ dig själv en, eller två, jättemänniskor som ska bråka med ens näsa. Inte roligt alls. Vi har försökt med mycket. Dels har vi ju näsdammsugaren som inte riktigt är fantastisk. Den är kopplad till ett sugrör, och hur mycket jag än suger, så sitter det fast. Dels försöker vi med en våt tops. Det är det kanske bäst fungerande tricket, men också mest hatade. Vi försöker därför låta bli just den metoden, och tar till den endast de gånger situationen är ohållbar. Bästa tricket kom jag på idag. Edor äter allt just nu. Verkligen allt. Man hinner inte ens trä en tröja över hans huvud förrän han tuggar på en ärm, en mudd eller krage. När man byter på honom efter kanske ett kräkskalas eller likande uppstår en fantastisk möjlighet. Han äter tröja, och med samma tröja kan man då torka näsan. Låter kanske lite ohygieniskt, men se, det tycker inte jag. Näsan blir fri från skräp och alla är nöjda och belåtna. Alla medel känns tillåtna.

Dagens höjdpunkt: Att det är fredag. Jag vill aldrig mer jobba, jag vill bara vara hemma med Edor och Maria. Hela tiden. Sen när mysungen Edor sträcker armarna mot en och vill att man ska hålla. Det går inte göra annat än smälta en sån gång. Vackra, vackra, vackra, underbara unge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar