Idag hände vad jag väntat länge på. Jag har vetat att dagen skulle komma, och är faktiskt lite förvånad att den inte kommit tidigare. Edor skulle nattas och i sitt sällskapssjukestadie ville han ha goskompis i sängen. Vi la oss i sängen och jag sjöng på mitt allra mjukaste sätt trollmorsvisan och somnade ganska omgående som en stock. Maria, som var ute på promenad, kom insmygande vid niotiden och väckte mig. Att gossova på kvällen var mycket mysigt, även om tiden sätts lite ur led. Jag har nickat till så smått tidigare, men inte så att det räknas. Gissningsvis är det inte sista gången jag somnar vid nattningen.
Edor har allt närmre till skratt nu och det är vansinnigt roligt. Ett leende har jag kunnat lura fram länge förstås, men riktiga skratt har det varit lite knepigare med. Idag låg han på skötbordet och luftades. Då passade vi på att busa lite och han skrattade hjärtligt när jag gjorde pruttljud med läpparna i luften. En änglakör skulle inte överträffa ljudet av hans klingande gullskratt.
Vi kör vidare med smakportioner, och idag fick han smaka lite rotmos. Morötter, kålrot och potatis. Edor skulle äta sand om vi gav honom det. Det lustiga är att Maria läser massor om hur man bäst går tillväga när man introducerar mat, och många bebisar ska tydligen vara svårflirtade med nya smaker. Inte min Edor. Hoppas bara det håller i sig i längden, så att han inte blir för petig med maten i framtiden.
Dagens höjdpunkt: Två gånger idag, samma sak. Jag kom hem, kylslagen av vintern utanför. Att då träffa skruttpellen och låta honom känna på mina kalla händer och kinder värmer. Trista dagar blir roliga, bara han är med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar