Nu är det riktigt nära

Världens vackraste unge? Jo.

Idag åkte vi upp till Örebro. Med förra resan färsk i minnet såg vi till att komma iväg lite tidigare. Vi styrde kosan norrut och det gick väldigt bra. Pratade med mamma längs vägen som frågade om Edor sov mest under resan. När jag och mina systrar var små somnade vi som stockar efter nån kilometer och sov tydligen både hårt och länge. Edor sover, men inte alls hårt och inte särskilt länge. Dock tror han sig om att sitta vaken, så länge han är mätt och blöjbytt. Efter bara två stopp kom vi så fram. Edor kände igen morfar till allas glädje. Inte så att han kastade sig i famnen, men efter att ha fått spana in farbrorn som väldigt muntert stod och pratade med honom, kom han så plötsligt ihåg allt det roliga de gjort och att han inte alls var någon att rädas.

Maria tog upp ytterligare ett ord jag och mitt norrländska folk använder på ett annorlunda sätt än övriga svenskar. Återställa. Att återställa nåt betyder att lämna tillbaka nåt.
-Kom du ihåg att återställa hyrfilmen?
-Jo, du har återställt tjugan du lånade!
Är det så att du tycker det betyder nåt annat, ja, då får du väl tycka det då.

Nu är vi alltså på plats i Örebro. Jag ska jobba här en vecka. Meningen är att gamla minnen ska väckas till liv och att jag efter en veckas återintroduktion ska hjälpa Örebrogänget. Kul.

Senaste dagarna har Edor verkligen börjat göra seriösa snurra-runt-från-rygg-till-mageförsök. Han har ju lyckats, men då har det nog mest turat sig. Armen har legat rätt, så att han därför kommit runt hela varvet. Oftast ligger armen han vill snurra över lite fel så den stoppar. Men under de senaste dagarna har han verkligen tagit sats och snurrat upp på högkant. Ofta slår han dessutom runt med hela underkroppen så att han ligger på armen han inte kommer över. Sen snurrar han tillbaka. Det är följaktligen riktigt nära nu.

Dagens höjdpunkt: Att resan gick så bra som den gjorde är jag ytterst tacksam för. I Ljungby hade vi första stoppet och efter lite matning fick Edor komma upp för att sprattla av sig lite. När jag tog fram honom till framsätet var han så glad och fnissig att klockorna nästan stannade. Han hoppade på plats och tyckte livet var toppen. Där och då tyckte jag detsamma.