Maria läste nånstans om curlingföräldrar som håller en skallra framför sitt barn och skakar på den för att visa funktionen. Detta istället för att låta barnet själv utforska vad en skallra har för syfte. Genast upphörde jag med att skallra skallran åt Edor då curlingförälder låter ganska negativt. Och jag kände spontant att det var dumt att göra. Det kanske hindrar hans utveckling?
Hittade nån form av definition som beskriver curlingförälder som en som vill att barnet ska ha det bra. Och i denna strävan undanröjer man alla hinder för barnet. Alltså, erbjuder minsta motståndets lag. Detta skulle då i sin tur kunna leda till att barnet i framtiden får relationsproblem och tappar verklighetsuppfattningen. Jag har ingen utstuderad uppfostringsplan för Edor men jag tror alla skriver under på att man vill det bästa för sitt barn. Blir man curlingförälder då, verkligen? Jag räknar kallt med att han ska skrapa knäna, skära sig i tummen och kanske stoppa i sig lite jord, det hör liksom till. Men att hjälpa honom på traven med hur en skallra fungerar när han är fyra månader, är det dumt? Jag tror att jag bara fortsätter gå på känn, så ordnar det sig. Curlad eller ej tror jag Edor fixar biffen.
Idag önskade jag att Edor kunde tala, bara för att kunna berätta vad som var fel. Han somnade likt en ängel strax efter åtta, och en stund senare hörde vi ett stackars illvrål från sovrummet. Han tycktes drömma en mardröm och var en kort stund alldeles otröstlig. Var det en mardröm, eller hade han ont i magen? Han bröt sin bajsartrend genom att vägra bajsa idag, skurken. Möjligen hade han ont just därför. Svårt att veta. Mat (läs Maria) löste dock problemet, än en gång till allas vår glädje.
Dagens höjdpunkt: Edor snurrade från rygg till mage! Det var i morse i sängen. Han låg och jollrade. Maria lämnade oss i sängen. Han stånkade och stönade och höll på. Tillslut knyckade han till och det turade sig så pass att han snurrade runt. Han har viljan och nästan rätt på tekniken. Idag tror jag det var mest tur som gjorde det, men snart, snart snurrar han. Sen hade vi idag ett tvättäkta moment. Han låg och jollrade på golvet, under sitt babygym. Då kom jag på att jag också kunde ligga där och leka med honom. Sagt och gjort. Jag la mig från andra hållet, så våra huvudet låg ihop och det var fenomenalt roligt. Edor tyckte först jag såg tokig ut, då jag för honom var upp och ner. Men sen låg vi där en lång stund och slamrade med hans plastiga leksaker. Ett problem som uppkommit de senaste dagarna är att hans fingermotorik har blivit tusen gånger bättre, så när han griper tag i nåt, griper han tag i det hårt som fasiken. Så när han får ett grepp om näsan, håret, örat eller kinden, då gör det riktigt ont. Vi får ta ett snack om den saker, jag och han snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar