Edor är extra gosmysig just nu. När kvällen närmar sig blir han alltmer kelsjuk och han uppskattar inte att ligga ensam. Allra helst vill han ha ständigt sällskap. Det är ju i grund och botten nåt väldigt trevligt och när jag håller honom och känner hur han klamrar sig fast, ja, då blir jag så djupt förälskad. Jag nämnde tidigare att han verkar vara i en sån fas, ett närhetsstadie, och det känns ganska fastställt nu. Vill inte kalla det ett problem, då det verkligen inte känns så, men en utmaning som uppstår är de gånger man måste lägga ifrån sig honom för att göra annat. Vi är verkligen inte är vana vid att höra honom gråta, så när han blir ledsen, då skär det till så fördömt i hjärtat.
Vi förberedde läggdags ganska länge idag då man lär av sina misstag. Häromdagen lyckades vi ordna så han fick en power nap vid åttatiden, vilket var en riktig tabbe. Då ville han ju sen inte sova förrän långt efter sin normala sovtid. Så, idag var vi noga med att inte låta honom sova mer än nödvändigt. När hans ögonlock lite senare började se tunga ut och hans tonläge övergick från ett muntert joller till ett lite mer sömndrucket gnyende, bytte jag snabbt blöja på honom, och tog honom till sängen. Min plan var ju att han då snabbt skulle somna. Men ack vad jag misstog mig. Vad som hände var inte det väntade. Att han blev ledsen, tycktes hungrig eller somnade på studs. Nej, istället förbyttes denne lille trötte kille till ett piggt litet busfrö. De sömndruckna pipen förbyttes mot skratt. Benen fick en enorm fart, och där låg han och sprattlade som om han hade energi åt ett helt folkslag. Han var helt klart upplagd för bus. Därför busade vi en liten stund tills dess ordningen återställdes av magiska modern. Sen somnade han snällt.
Dagens höjdpunkt: Kramarna är definitivt höjdpunkten. Att hålla honom i famnen och känna hur hans ena arm sträcker sig över axeln och den andra över min arm. Sen känna hur han ganska bestämt håller sig fast är en magisk känsla. Då är det vi mot världen.
Dagens totala bottennapp: Jobb imorgon. Jag har helt vant mig vid att vara ledig. Jag skulle gärna vara en arbetslös miljardär. Det tycker jag klingar trevligt i mina öron.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar